I dag visar sig den berömda udden från sin allra bästa sida. Ett lugnt hav och svaga vindar. Dessutom vind i näsan så vi kör motor. Finisterre är inte den västligaste udden, det är i stället den helt okända Cabo Torinana som vi just rundat. Men Finisterre sträcker sig som ett finger ut i havet så man kan förstå att de gamla Romarna tyckte det var världens ände (Finis Terre).

I dag kan vi gå nära denna dramatiska kust när vi passerar de västligaste delarna av det som kallas Dödens kust. Här finns en hel del böar utanför och många är de fartyg som genom århundradena mött sitt öde här. Vi har inget emot att det är svaga vindar och lite medström även om vi måste köra motor.

Vi hoppas nu att de ost till norsostliga vindar som förväntas möta oss norr om uddarna ska vara lagom starka så att vi kan göra bra fart hemåt. Prognosen är att de ska avta och vrida över ost till syd de närmaste dagarna. De kan säkert bli svaga så att vi får gå för motor ibland men vi ser fram emot en lugn segling över Biscaya efter första nattens kryssbog. Förhoppningsvis ska vi kunna sträcka hela vägen upp för styrbords halsar.

Vi siktar på Cherbourg om drygt fyra dygn. Röd linje längs kusten är vår segling söderut. Röda linjer i havet är fatygsleder. Streckat får vi segla i men vi vill helst undvika. Heldragna rutor är trafikseparationszoner som vi inte får segla i.