I går lämnade vi Garucha efter frukost. Det var inte med någon större saknad. Hamnen är ganska tråkig och här lastas mycket grus och mineraler på stora fartyg. Blåser det från fel håll kan det bli dammigt. Men, den ligger lägligt till mitt mellan Cartagena och Almeria…

Vi kör en dryg timme söderut innan vi får så pass mycket vind att vi kan sätta genaker och börja segla. Slör och sedan läns längs en vacker och storslagen kust. När vi har vinden i aktern seglar vi med bara genaker och ett mycket litet storsegel för att inte ta vinden ut genakern. Det funkar bra och autopiloten styr stabilt på en kurs men bara en grads marginal till gipp.

Efter lunch närmar vi oss den ökända udden Cabo di Gata. Här kan man få både kraftig vind och mycket otrevlig sjö. Det första för att det är höga berg, det andra för att det grundar upp till bara 20 meter utanför udden. Igår var det lugnt på havet så vi var inte oroliga för sjön. Vi hade ganska svaga vindar som sakta ökade så när vi närmade oss udden var det uppe i 7-8 m/s, en fin seglingsvind.

Väl framme vid udden ökar det ytterligare och snart gör vi stundtals över 8 knop i ca 10 m/s. Lite mycket för genakern tänker vi men det ska ju avta efter udden så vi fortsätter. Det skulle vi inte ha gjort. Då vi nästan passerat udden tar det i ordentligt. Vi får vindbyar över 15 m/s och broachar så det skvätter om det. Första gången fixar vi till det och kan segla vidare, nu styr vi med vinden och med skotet i handen. Det går som tåget och vi tänker att snart blir det bättre. Men inte! Ny broach, båten skär upp helt utan kontroll och det kraftigt fladdrande seglet skakar upp skothaken. Helt plötsligt har vi ett segel utan skot som blåser för om båten.

Vi kan falla av och länsar i 7 knop för fladdrande genaker och riggen. Vi springer fram och rullar in – det var en kamp, och inte hade vi någon styrning på seglet. Men vi får i alla fall ned rullen i segelsäcken och kan lugna oss lite i sittbrunnen. Vi tror att vi fått in seglet utan skador. Och vi konstaterar att vare sig vi själva eller Sally verkar skadade. Nu kan vi pusta ut medan vi sakta länsar för mycket litet storsegel och revad genuafock.

När vi återhämta oss rullar vi ut lagom mycket segel och när vinden sedan skralnar (som vi trodde den skulle göra mycket tidigare) så seglar vi vidare med full stor och spirad fock i avtagande vind. Sista timmen innan hamn blir det motorgång igen innan vi kan förtöja vid kaj i Aguadulce, strax väster om Almeria. Där finns Erik och Catrin (som vi träffade i norra Spanien för snart tre år sedan (klicka här)) och vi får en trevlig middag tillsammans.

I dag har vi flyttat till en bättre plats och vad det verkar så blir vi kvar här ett bra tag. ’

Vi har just fått veta att hela Spanien stängs ned i 15 dagar från och med måndag morgon och att alla blir skyldiga att hålla sig hemma, i vårt fall på båten. Vi tror att det innebär att vi inte får segla, mer om detta i ett senare inlägg.