I dag gick vi upp strax innan gryningen. Vi hade en ganska lång etapp framför oss och även om det i prognoserna såg ut som vi skulle få en fin streckbog med lite slack så ville vi gärna starta i tid då vi ska segla över 60 sjömil. Strax efter sex lämnade vi Procida och ganska snart efter udden så mötte sjö och frisk vind. Det blir till att ta in ett rev i storen och sedan kan vi sträcka ned mot sundet innanför Capri med lite slack i skoten.

I sundet kommer vi in bakom de höga bergen vid Amalfikusten och vinden dör ut. Det blir motorgång en bit innan vi kommer ut på andra sidan. Då kommer vinden tillbaka. Med ett rull i storen och ett i genuan gör vi bra fart – åt fel håll. Vinden har gått på ost och vi ligger inte upp nästa udde. Vi seglar fort åt fel håll, men vi seglar 30 grader för lång. Det blåser mellan 10 och 12 m/s och sjön hinner bli ganska hög på de ca 20 sjömilen ut från Sorento.

Sally är normalt en ganska torr båt att segla. Men i dag, när vi dundrar in i krabb sjö med god fart, får vi mycket vatten över oss. Det gäller att ducka i tid. Som grädde på moset så småregnar det lite från och till. Autopiloten har krånglat och klagat över låg spänning så vi handstyr hela dagen – ett tufft jobb. Det visar sig senare ett en kabelsko inte sitter fast som den ska så problemet löstes ganska enkelt med en ringnyckel. Irriterande att dyra fördelningsskenor inte har bultar med riktig låsning.

Halvvägs över till Licosa udden har vinden vridit med så att vi kan hålla vår kurs med lite slack i skoten. Nu gör vi god fart, upp till sju knop trotts hög sjö. Men, efter vindvridningen ökar vinden till kulingstyrka. Det blir till att rulla in lite till i genuan. Efter ca fem blöta timmar i frisk vind och hög sjö kommer vi till sist in under udden på andra sidan Sorentobukten. Vinden skralnar under bergen och vi rullar succesivt ut reven igen.

Efter ett tag glider vi fram på smult vatten i eftermiddagssolen och njuter av livet. Tills vi kommer på att vi har en bit kvar till hamnen, då blir det motorgång för att komma fram i tid. Vi försöker tanka när vi kommer in men det går inte så bra. Första gången vi går in mot bryggan går vi på grund. Nästa försök, från ett lite annat håll, tar oss fram till bryggan och så nära att vi kan läsa skylten där det står att sjömacken bara är öppen på förmiddagen.

Vi går över mot piren och får hjälp med linorna av en glad ung man i en bullrig jeep. När vi förtöjt frågar han om vi vill ha el och vatten men vi tackar nej (det brukar kosta extra). Då vi säger att vi bara ska stanna en natt vinkar han glatt och kör iväg utan att vilja ha betalt. Vi firar vår gratisnatt med ett glas vin i den fina lilla byn.