I dag har vi haft en mycket omväxlande dag. När vi ska lämna Cetraro efter frukost blåser det en frisk till hård byig vind från sidan. VI ligger som vanligt med fören ut men också med ett antal ”mooringlinor” kring oss. Båda våra grannbåtar är förtöjda med två var. Det skulle vara en mardröm att driva in en av dessa. De kan trassla in sig i både köl, propeller och roder.

Sätter, som Emil i Lönneberga säger, är att försöka passa in när vinden tillfälligt mojnar. I aktern hänger vi i en dubblerad tamp på lovartssidan och har motorn på måttlig fart framåt. Sedankör vi bogpropellern så länge (15-25 sekunder) så att fören vrids upp mot vinden Då släpper trycket i mooringlinan och Eva kan lossa den. Så snart den börjar sjunka släpper Håkan akterlinan (som sedan får släpa efter båten) och drar på full gas framåt tills vi kommit ut ur vår ”ficka”. Sen gäller det att inte komma in bland båtarna vid nästa brygga och deras linor.

Väl ute ur hamnen slörar vi i kulingbyarna för revad genua med god fart norrut. Vi har frånlandsvind och ingen sjö att tala om men det är ändå skum som yr av vågtopparna. Efter några timmars fin segling rundar vi en udde och så dör vinden ut helt på mindre än en halv sjömil.

Det är inte helt lätt att planera med så varierande vindar och inte blir man klokare av väderprognoserna. Windy har en funktion där man kan jämföra fyra olika prognosmodeller, se bild. Sådana väderprognoser ger inte mycket vägledning. Men, vi som var där vet att vinden blev sydvästlig så ingen av de fyra hade rätt.

Vi hinner lagom starta motorn innan det kommer ny vind, nu från sydväst och i betydligt lugnare styrka. Vi kan sträcka norrut under några timmar innan den dör ut. Motorgång sista biten upp till fina lilla Maratea med sin Kristusstaty högt på berget över hamnen.