I går blåste det frisk västvind – igen. Vi tog ett rev i storen och gav oss av från Maddalenaskärgården. Tanken var att vi skulle segla till Bonifacio på Korsikas sydkust men det hade blivit en blöt och jobbig kryss. I stället stack vi rakt norrut med halvvind och god fart. Det är bara fem sjömil öppet vatten innan vi kommer i sjölä av öarna utanför Korsika. Vi diskuterar vad som har högts prioritet när vi kommer på smult vatten och kommer fram till att fika är viktigare än rätt gästflagga. Men så småningom för vi trikoloren igen, det var nog nästan ett år sedan sist.

Efter två och en halv timme med nästan sju knop i snittfart, kunde vi ankra i vackra Golfe de Rodinara, en liten bit upp längs Korsikas ostkust. Viken är nästan rund med fina sandstränder, pinjelundar och, naturligtvis nu i semestertider, väldigt många båtar. Vi lyckas i alla fall pussla in oss mellan en fransk och en italiensk båt långt upp i lovart med bra fäste i sanden. Inte så läigt som vi hade hoppats på men lugnt och bra. Lunch och bad. Fram på eftermiddagen hör vi plötsligt ett vrål inifrån stranden. Frankrike hade gjort sitt första mål i VM finalen i fotboll. Plötslig förstod vi varför alla dingarna låg inne vid bryggan.

Vi åker i land efter en stund och möter en fullsatt krog med lyckliga Fransmän. Själva tar vi oss promenad längs stranden och när vi är tillbaka så är lyckan fullständig – VM segern är säkrad och alla sjunger med i marseljäsen. Vi tar oss var sitt glas vin och tittar på spektaklet innan vi åker tillbaka till båten och söndagsmiddagen.

I dagså var det väldigt omväxlande vindar på förmiddagen. Båtarna snurrade runt i svaga växlande vindar. Det är mulet med lite regnstänk men före lunch klarnar det upp lite och vi tar en lång simtur och tittar på vackert undervattenslandskap med många fiskar. Tillbaka på båten känner vi en ganska kraftig och tilltagande inbäring. Vi förstår inte riktigt var vågorna kommer ifrån, det har ju blåst västliga vindar senaste dagarna. Senare ser vi prognoser som visar på en ganska kraftig sydlig dyning. Det är väl den som smyger sig in och gör livet mindre stabilt.

Fram på eftermiddagen ligger vi för svaga ostliga vindar och gungar. Så brakar det loss. Helt plötsligt kommer kraftiga vindar från sydväst. Alla båtar svänger runt i varierande tempo. Vi får en stor katamaran som kommer drivandes rakt mot oss. Håkan kastar sig på ankarspelet och lyckas släppa ut kätting så att vi klarar oss från alvarligare närkontakter. Vårt kraftiga peke var en kortare stund i kontakt med katamaranens akter men vi klarar oss utan skador. Och linan vi fick släppa för att få ut mer kätting kan vi sedan dyka ned och hämta.

Vi använder en lina med gummidämpare som vi fäster i kättingen med en krok och som vi sedan lägger på knape. Dels blir det inget skrammel från kättingen, dels så dämpar den ut rycken när det kommer vindbyar lite vilket låter oss sova vidare och minskar belastningen på ankaret.

Vi sitter sedan i sittbrunnen och tittar på kaoset omkring oss. Båtar driver in i varandra, dingar blåser runt och utombordare drunknar. Många måste ankra om, en del flera gånger, innan allt blir uppklarat. Sedan blåser det byig vind från sydväst mellan 10 och 17 m/s hela eftermiddagen och kvällen. Vi hör från våra vänner, som nu ligger i viken vi lämnade i söndags, att det där blåser 20-25 m/s och kan konstatera att Korsikas höga berg läar lite i alla fall. På kvällen får vi lite mer regnskurar. Det är fösta gången på över en månad som det regnar.

Vi har kollat vårt ankare med snorkeln och det sitter väl begravt i sanden och har inte flyttat sig. För säkerhets skull ligger vi med längre kätting än normalt. VI brukar lägga ungefär 3 gånger djupet + några extra meter men nu ligger vi med ca sex gånger djupet (räknat från rullen). När vi tittar på kättingen ser vi att den inte lyfter från botten vid ankaret i vindbyarna trots att de är kraftiga. Det är ju så man vill ha det för att sova gott.