Sista dagen med bilen gjorde vi en lite längre utflykt. Vi ville besöka Mértola. Vi valde att köra lite mindre vägar dit. Tog motorvägen österut till Loulé och sedan N396 norrut. Så snart vi lämnat bebyggelsen började en vacker men slingrig färd in bland bergen. Efter ca en halvtimme såg vi en restaurang vid vägen. Då vi vid det laget var ordentligt kissenödiga stannade vi även om det kanske var lite tidigt för lunch.

Besöket på Sol e Serra visade sig bli ett lyckokast. Vi blev serverade god hemlagad mat till mycket rimliga priser där vi satt i sommarväder på terrassen. Sedan bar det vidare i en dryg timme över berg och ned i dalar och så småningom ut på ett mer öppet, steppliknande landskap.

Mértola är en gammal stad vid Rio Guidiana, floden som lite längre söder ut utgör gräns mellan Spanien och Portugal. Staden ligger i landskapet Alentejo, längst upp i den del av floden som är navigerbar och var så sent som 1965 utskeppningshamn för koppar från området. Än i dag kan man gå med egen båt upp för floden men de sista tio sjömilen (efter Alcotim 20 nm uppströms) är inte sjömärkta och, vad vi hört, luriga.

På Rommartiden hette staden Myrtilis och var en viktig handelsplats för såväl jordbruksprodukter som mineraler. I dag ser man lite rester från Morernas tid och eftersom även denna stad långsamt minskat i betydelse finns mycket av den gamla (flera hundra år) bebyggelsen kvar med smala gator och gränder.

En fin liten borg på toppen och nedanför en kyrka som egentligen är en ombyggd moské. På 1200-talet var man mycket för återvinning.