Nu ligger vi fjärde natten här i Viveiro. Vindarna har varit svaga eller emot och dyningen kraftig. Viveiro har en jättefin och mycket skyddad marina med engelskspråkig hjälpsam chef. Staden är ”lagom stor” dvs ganska liten och mäniskorna trevliga. I morgon går vi upp tidigt för att segla vidare västerut.

Det märks att sommaren börjar gå mot sitt slut. Dagarna blir kortare och i lördags morse vaknade vi med 12 grader utanför båten och dimma på skuggsidan bergen. Det tar också längre tid innan solen torkar upp daggen. Solen går upp vid åtta och ned vid niotiden. Inte så långa dagar att segla på längre men nu har vi kommit till ett område där det är närmare mellan bra hamnar och ankringsställen så det är inte lika viktigt längre.

I söndags blev den äntligen av. Champagnefrukosten vi skulle ha med Tindra när vi träffades igen och som vi skojat om i flera månader. Fast det blev kanske lite mer brunch av det när vi skålade in söndagen halv elva på förmiddagen. Sedan satt vi och tjötade och hade det bra med Anita och Lars fram till fyratiden då Bridan, som seglat en dag senare än oss, kom in i hamnen och ville bjuda på eftermiddagsfika. Jo då, det gick ju bra. När vi skildes framåt sex kunde vi konstatera att livet som långseglare är hårt…

Måndagen började med lite arbete. Britta på Bridan kände sig som hemma när vi körde vår lilla såg, den brummade som tandläkarborren över hela hamnen. Det blev efter en stund ett nytt bra fäste för våra livlinor lågt ner bakom ratten. Genom att såga ur garnering i stuven kunde vi ”försänka” mothållsplåt och muttrar. Efter lunch blev det dags för cykeltur.

Vi cyklade längs floden. Först passerade vi under gamla bron med låga valv och rötter i 1300-talet. En stund senare under nya bron. Efter den kom järnvägsbron och där blev det stopp. En gångväg upp till en parkeringsplats. Hade inte den hjälpsamma flickan på turistinformationen sagt att vi skulle följa floden? Efter lite irrande vid parkeringsplatsen ser vi en betongmur som visar sig vara en gångtunnel. På andra sidan står ”Plåtniklas” och betraktar det vackra landskapet dit vår färd gick.

Vi vände efter att cyklat ca 5 km och intaget en välförtjänt öl på ett litet fridfullt hotell i Passo de Trabe. Leden längs floden hade slutat lite tidigare men vi chansade på att det skulle vara fin utsikt om vi cyklade upp för backen, och det var det.

I dag har vi gjort en lite längre utflykt. Vi cyklade, eller kanske snarare ledde cyklarna, upp till kapellet på kullen ovanför staden. Ganska svettiga 4 km som tog oss en dryg timme. Väl uppe bjöds en fantastisk utsikt över staden och Rian (fjorden). Och strax intill god mat med kött grillat över öppen eld. Hemfärden nedför var enkel och snabb. Även om vi stannade ibland för att låta bromsarna svalna. Det blev inte mer än några tramptag innan vi kunde leda cyklarna ned till båten.