Helen och Håkan går i land tidigt på tisdag morgon för att köpa bröd. Det blir nytt rekord, 3,1 km tur och retur men vi fick se den gamla staden och brödet var gott. Helen lämnar båten strax före elva, man måste ju fika och äta en sista croissant först. Strax efteråt seglar vi. Utdöende nordost ger medvind sedan motorgång. Vi passar på att göra vatten.

Så småningom kommer den utlovade motvinden. Först från syd ost och sedan vridande mot sydväst och lite friskare. Vi vet ju om detta så vi lägger slagen så att det aldrig blir rakt emot. Det blir en frisk kryss och vi får för första gången testat ordentligt att segla med den nya givaren till vindinstrumenten. Det visar sig att den visar sju grader fel vilket senare (i hamn) korrigeras. Men, och det kändes bra, autopiloten styr nu som den ska efter vinden. Det har den inte gjort sedan Holland.

Vid sextiden går vi in i Port Joinville på Ile D’Yeu. Där hamnar vi i tredje led och får sedan ytterligare några båtar utanför oss så att vi till sist ligger packade mellan bryggorna. Ile D’Yeu är känd för sin fina tonfisk. Då maten ombord var slut och vi var lite trötta efter all motvind så går vi i land och äter tournedos på tonfisk.

Det blir ett intressant skådespel nästa förmiddag när många ska gå men med hamnvakternas hjälp och skäckigt manövrerande av båtarna löser sig allt och så är vi bara två båtar kvar. Onsdagen blir molnig med en hel del duggregn. Det blir några vändor på staden, bl a till den otroligt välsorterade fiskhandlaren på kajen, men mest slappande, god mat och sedan tidigt i säng.

Torsdag bjuder på betydligt bättre väder och genast blir vi energiska. Städar, tvättar, fixar och donar. Efter lunch cykeltur på ön. Vi hittade en som vi tyckte lagom lång cykelled (7,5 km) vid turistbyrån och gav oss av längs kusten nordväst ut (mot vinden). Vi fick se ett fantastiskt skådespel när dyningen från flera dagars hård vind rullade in mot stranden. Vi blev så betagna att vi cyklade alldeles för långt.

Som tur var träffade vi några trevliga Fransyskor som kunde berätta att vi inte ens var kvar på kartan vi hade med oss. Men, vi fick råd om hur vi skulle hitta tillbaka över herdarna och fick på så vis se betydligt mer av denna fina ö än vad som från början var tänkt.