I dag, eller kanske snarare i natt, gick vi upp redan klockan tre för att segla ut ur Elbe i medström. En sömndrucken besättning lämnade så hamnen i mörker vid halv fyratiden. Mycket lätt vind från syd och motorgång fram till femtiden, Håkan passade på att sova…

Sedan blev det Code 0 och fantastisk fin segling med fullmåne i gryningen. 4-5 m/s 5-6 knop genom vattnet och upp till 8 knop över grund. Scharhoen, sista utposten land på sydsidan Elbe, passerades i soluppgången och strax därefter kundevi lova upp och sätta kurs västerut. Nu är vi i de vatten som beskrivs i den kanske mest klassiska av alla seglingsbeskrivningar Eskine Childers ”The Riddle of the Sands”. Publicerad första gången 1903, snar 125 år sedan! Till och med Reed’s Nautical Almanac refererar till den. Håkan läser den för tredje gången men han ligger en vecka efter. Dulcibella seglar i Flensburg fjord…

Vinden friskar som utlovat men den fina medströmmen försvinner och ersätts av många timmars motström. Utanför Bremen är fartygstrafiken tät. Vi rullar in Code 0 ett tag. Dels för att vinden friskat i lite för mycket, dels för att kunna manövrera lättare mellan bogserbåtar och stora fraktfartyg som kör där de vill och en massa uppankrade fartyg. När det lugnar sig rullas den ut igen. I dag får våra nya segel från Albatros visa vad de kan. Vi seglar kanske lite över gränsen i segelyta för att hålla bra fart mot strömmen. Vi ska ju ändå segla uppemot 100 sjömil innan vi kommer i hamn.

Vinden vrider med och friskar i ytterligare så vi rullar in och tar så småningom ned Code 0. Seglar med stor och spirad fock i nära plattläns. Innan lunch gippar vi och rullar in rev i både stor och fock, nu blåser det 12-14 m/s och det går som tåget, fast betydligt gungigare.

Vid trekaffet vänder äntligen strömmen och vi diskuterar hur långt vi ska segla. Att gå in och ut ur en hamn längs denna långgrunda kust är en ”omväg” på flera timmar. Vi bestämmer oss för att segla länge och siktar på Lauwersoog. Då ska man gå in genom Friesche Zeegat, en ganska smal öppning mellan de Frisiska öarna. Vi har lite olika sjökort av varierande ålder. När vi tittar på de som är senast utgivna så visar det sig att gattet sandat igen och numera är det bara drygt 2 meter djupt vid lågvatten. Och lågvatten kommer det att vara när vi kommer dit. Med 2-3 m höga vågor blir detta inte längre ett alternativ utan vi får gippa (igen) och stäcka in mot Borkum i stället.

Som tur var såg vi det i tid så vi seglade inte för långt även om det kan se så ut om man ser vår kurs. Borkum rev sträcker sig långt ut till havs och vi ville inte segla innanför 6 meterskurvan med den sjö som var. Vi hade för någon timma sedan seglat om en båt. Vi såg honom gå betydligt genare och nästan komma ikapp oss så det hade nog gått. Men när vi sedan låg på samma bog igen seglade vi ifrån honom så att det stänkte om det. Med två knops motström gäller det att hålla uppe farten, annars stannar man.

Det blev ingen idealisk plats vid bryggan på Borkum. Vi låg med aktern mot vinden. Men det var skönt att komma i hamn efter 99,3 sjömil (105 genom vattnet, förbaskade motström) och nästan 16 timmar. Vi somnade gott och märkte inte av vare sig skalp eller vinande i riggen.