I går lämnade vi Kappeln vid sjutiden i maklig fart. Vi seglade med bara Code 0 och gjorde stundtals upp till 2 knop i svag vind och strålande morgonsol medan vi åt frukost. Efter frukost dog vinden och vi körde ut ur Slei på spegelblankt och strömfritt vatten.

Halvvägs till Kiel kom vind från och till och vi växlade mellan Code 0+ storsegel och motor allt eftersom. Vissa perioder kunde vi segla snabbare än vi körde trots att vinden inte var mer än ca 4 m/s. Vi älskar vår stora lättvindsgenua (Code 0).

När vi närmade oss slussarna till Kielkanalen ropade vi upp dem och fick reda på att om vi skyndade oss kunde vi gå in efter det stora röda fartyget. Då blev det inte tal om slösegling längre utan bra gas med motorn för att hinna, och det gjorde vi precis.

Denna gång fick vi slussa med de stora båtarna, spännande att sedan köra ut mellan dem. Speciellt som de hade propellrarna igång. Sedan blev det att tuffa genom kanalen. Sommarvärme och grönska. Kläderna åkte av en efter en tills vi satt i bara underkläder en stund men då kom vinden tillbaka så det blev bara någon halvtimmes solande. Kanske lagom för våra vinterbleka kroppar.

I Kielkanalen får vi fridisbåtar bara gå under dagtid, vilket denna tid på året definieras som 04:30 – 22:00. Vi får bara lägga till på fem ställen längs kanalen. När klockan var runt fyra kände vi att det var dags att avsluta dagen och vi gick ur kanalen och in mot Rendsburg. Där la vi till vid en fin brygga som visade sig vara låst. Nästa försök blev stadskajen men där var det raggarfest och hög musik. Vi gick då tillbaka ut en bit till en båtklubb vi passerat på väg in. Där fanns lediga platser och vi backade snyggt in mellan pollarna (ingen ström denna gången) och stannade i leran 4 meter från bryggan. Bara att gå ut igen och köra in, då gick det bra.

Här i villakvarteret har vi legat hela dagen i dag. Fixat och donat med saker som krävde att bägge akterhytterna tömdes på allt vi lyckats stoppa in där. Vi har också provat cyklarna för första gången på en eftermiddagstur in till den fina gamla staden. Inte så stort men ett fascinerande rådhus från början av 1600-talet. Fika på torget i solen och handling på tillbakavägen. Dagen avslutas med varma duschar i klubbhuset, grillad ryggbiff och gott Italienskt vin.

I dag har vi seglat genom Dansk skärgård. Inte lika finskalig som den Svenska och betydligt långrundare men fina små öar och sund. Det blir lite länge till land och landet är inte så högt, mest som ett streck faktiskt. Här några bilder.

Vi valde att gå genom sundet innanför Als ned till Sönderborg där vi sedan fick vänta en halvtimme på broöppning = fika. Inte så mycket vind i dag. 8-12 fram till lunch och efter Sönderborg 6-8 vilket innebar fullt ställ för första gången på några dagar. Tyvärr dog vinden en timme för tidigt så vi fick köra motor sista biten. Då passade vi på att göra vatten vilket alltid är bra att ha.

Till slut kom vi till Kappeln, vår favoritstad i Slei, Tyskland. Strömmen satte med 1,5 knop i sidan när vi skulle backa in till gästplatsen. Det blev en utmaning men det gick. Tack Charlie som utrustade båten med bra avbärarlist. Den behövdes när vi skulle in mellan stolparna.

I dag har det blåst. Fin medvind men kanske lite mer än vad man önskar sig. Vi lämnade bryggan vid halv sju. Redan då hade det börjat blåsa lite men vi kom ut fint trots vind snett förifrån. När vi sedan rullade ut utanför hamnen var det dags för rev både i stor och försegel. Sedan blev det åka av!

Inte förrän vi kom i lä av Samsö vid niotiden lugnade sig sjön så att det kändes bra att äta frukost. Man vill ju kunna ställa ifrån sig kaffekoppen och skala äggen utan att de välter eller far överbord. Då hade vi seglat över 20 sjömil på knappt tre timmar och var rejält hungriga.

Sedan fortsatte det med god fart söderut. Efter Samsö blev det plattläns en stund med spirad revad fock. Då noterades dagens toppfart, 10,2 knop genom vattnet i en surf. Det blåste kuling med vindstyrkor runt 15 m/s större delen av dagen och det drev på ganska bra.

När vi närmade oss Lilla Bält hade sjön vuxit till 2-3 meter höga vågor. Ganska slingrig slör och inte helt enkelt att väja för mötande fraktfartyg men allt gick bra. Och fort gick det. Runt 8 knop genom vattnet men motström på drygt en knop drog ned farten. Solen sken och vi hade det bra även om det var lite kyligt i vinden.

Värre blev det närmare Lilla Bält. Här smalnade det av och sjön växte. Till det kom en motström på 3-4 knop enligt våra instrument. Tillsammans skapade detta en veritabel berg och dalbana med 5-6 meter höga ganska branta vågor. Håkan fick handstyra oss igenom för att balansera båten på rätt kurs. Efter en halvtimme var vi igenom. Vi hade klarat oss undan med en halv broatchning och två brytande vågor i sittbrunnen (som träffade Eva).

Väl inne i Bältet blev det sjölä och lite mer växlande vind. Fortfarande 3-4 knop emot men mestadels vind så att vi kunde segla det dubbla och ändå ta oss fram med hyfsad fart över grund. Intressant blev det när vi skulle under järnvägsbron. Den har rejäla murade pelare och bakom en av dessa blev det lite lä. Vi gjorde bara fyra knop och när vi såg oss omkring stod vi helt still i förhållande till pelaren som det strömmade rejält kring. Vi kom inte loss utan fick starta motorn så att vi kom ut i fri vind och kunde segla igen.

Efter att ha passerat smalaste delen av Bältet började vi leta natthamn. Bojar som fanns i boken och på sjökortet fanns inte i verkligheten. I ankringsviken som skulle vara skyddad för vindar kring ost blåste det mer än på havet. Efter en timmes irrande gick vi in i Middelfarts marina i Fänö sund. Här ligger vi bra vid en ganska dålig brygga. Men i natt blåser det ut från bryggan så det blir nog inga problem.

När vi ska summera dagen blir vi lite konfunderade. Enligt våra ruttplanerare har vi seglat ca 68 nm medan vi loggat 84, även på plottern. Normalt brukar det vara ungefär det samma. Efter en stunds funderande kommer vi fram till att även plotterns dygnsräkneverk räknar distans genom vattnet. Skillnaden måste bero på all motström vi haft. Vi har alltså snittat 7,3 genom vattnet men bara 5,9 över grund – deprimerande. Men härlig och spännande segling var det och Sally skötte sig exemplariskt.

Uppe med tuppen igen och lämnar bryggan vid sju. Fin medvind men lite kyligt. Betydligt friskare en bit ut så det blir frukost med lite mer sjögång än i går. Vi gör sedan god fart söderut i frisk ostan. Tyvärr motström på mellan en och nästan två knop så vi snittar inte mer än fem knop.  Vi passerar vår första vindkraftpark ca 10 nm sydväst om Anholt. Vi får göra en liten men inte allt för besvärande omväg runt östra hörnet. Så småningom vrider vinden på nordost och avtar. Plattläns vidare i minskande fart. Det blir till och med motorgång en stund – men batterier behöver ju laddas…

När vi ska runda upp mot Ebeltoft för att söka lä för vinden får vi en frisk sträckbog med lite rev i 10 – 13 m/s. Lägger oss i norra hamnen vid kaj med vinden in lite från sidan. Hoppas den går mer mot ost i morgon, då går det lättare att komma ut. Pratar med grannbåten, en Norsk motorbåt. De har legat här sedan i söndags och väntar på att vind och sjö ska lägga sig så att de kan fortsätta norrut. Förmodligen kommer de inte iväg förrän på lördag som prognoserna ser ut i dag. 

Det känns väldigt lockande att äta i land efter en lång dag på havet. Stjärneskud och en öl smakar gott på hamnkrogen. Sedan blir det promenad i Ebertoft, en av Danmarks mest välbevarade gamla köpingar med rötter från elvahundratalet. Fina gamla hus och kullerstensgator. I hamnen ett skeppsmuseum som ser riktigt intressant ut.

Äntligen lagom vind och solsken. I relativt svag nordvästlig vind lämnar vi Donsö efter frukost. Sätter snart nya storen och sedan focken. Seglar sakta (2 knop) söderut och funderar på genaker. Så blir det. Hissar i lä av Vrångö och vi får snart upp farten.

Så lämnar vi Bohuslän med Tistlarna i lovart. God gång söderut. Vi gör mellan 6 och 7 knop men har upp till en knop motström som saktar ned oss lite. Nackdelen med att segla söderut är att alla segel hamnar mellan oss och solen. Det är riktigt kallt i vinden och vi får gå ned och värma oss i skift tills vi rundat Onsalahalvön och kan falla av lite. Då kommer solen till sittbrunnen. Även i dag fantastiskt fint väder och strålande sol från klarblå himmel. Men kallt, ruskigt kallt. Vi har med kläder än när vi åker skidor på oss och känner oss som Michelingubbar. Det gäller att komma ihåg att ta av sig tillräckligt mycket när det blir dags för segelmanövrar eller tilläggning. Annars blir man lätt dyngsvett.

Angör Varberg vid 4 tiden efter att ha bärgat genakern utanför inloppet. Hittar en plats vid brygga med akterstolpar. Skönt att ligga fast i alla fyra hörnen så slipper man oroa sig för fendrar och svall nu när vi ska vara borta från båten några dagar. Vi räknar med att segla vidare på tisdag morgon och har precis lagt pusslet med hämtning (tack Jonas) lån av bil (tack Birgit) och skjuts tillbaka på måndag (tack Anders). Nu ska vi göra det sista hemma innan vi lämnar för en längre tid.

Så här blev vår första del av resan. Tre dagar segling på en vecka. Mycket vind gav oss tre dagar i hamn men vi hade mycket på listan att göra så det var OK

Det blev en trevlig kväll! Och inte allt för sen. Sedan somnade vi gott efter årets första riktiga segling.

Efter frukost i lugn och ro lämnade vi Marstrand vid niotiden. Strålande sol, nästan som en sommardag. Men, det var ett par saker som inte stämde. Inga löv på träden och ungefär samma temperatur i luften som i vattnet, dvs 7-8 grader. Även med medvind blir det kyligt. Också i dag frisk nordväst, mellan 6 och 10 m/s. Det blev bara focken i dag igen och det räckte. Vi vill gärna ha lite mindre vind när vi rullar ut storseglet för första gången om det skulle behövas justeras eller tas ned. Kanske nästa gång…

Vi seglade ned under Öckerö och Hönö och sedan snobbrännan och vidare till Donsö. En trevlig hamn där vi smög in så nära piren vi kunde. Lugnt vatten men vinden viner i riggen. Här tänkte vi gömma oss i morgon medan det regnar och blåser sydvästlig kuling.

Donsö är, liksom de andra öarna i södra skärgården, bilfri. Cyklar, mopeder och elbilar blir fortskaffningsmedlen. Eternit var ett populärt material i skärgården för ett halvt sekel sedan. Här lever det kvar så visst var det hållbart. Inte är det farligt heller så länge man inte pillar på det.