Regn och västliga vindar är ingen bra kombination för oss som vill väster ut. Då kan man lika bra ligga still på ett trevligt ställe och det gr vi nu för andra dagen. VI ligger i Lézardrieux vid den vackra floden Le Trieux. Malin hade med sig vår reparerade WiFI box som kommit till henne från tillverkaren i USA. Den satte vi upp provisoriskt i går mellan regnskurarna. Nu har vi mycket bättre internetuppkoppling. Det har varit lite si och så med den sedan St Malo, därav inget på bloggen på ett tag.

Vi lämnade St Cast på måndag morgon tillsammans med ett antal andra båtar som också skulle västerut i medströmmen. Fin sträckbog ut runt udden Cap Fréhel i nordlig vind. Kul att ha några andra båtar att segla förbi. Sedan slör i avtagande nordostlig vind västerut. Vi fick några timmar lugn segling med genakern. Men när farten genom vattnet gick ned mot en knopp hjälpte det inte med medström, det var dags för motor sista timmarna.

Vi gick in i lite skärgård innanför den lilla ön Brehat. Det var lågvatten och ganska tränga passager på sina ställen.

Sista biten gick vi så uppför floden. Vi möttes av en hjälpsam hamnkapten som visade oss en bra platts en bit in där strömmen inte var så stark och där vi kunde ligga med stäven mot vinden. Här ligger vi fortfarande…

Sent på fredag kväll kom Malin och Selma med bil från Paris för att segla med oss över helgen. Vi gick ut genom slussen i St Malo på lördag förmiddag och seglade sedan lite västerut till en fin ankarvik.

Efter sol, bad och lunch fortsatte vi, mest för motor, till Saint Cast Le Guildo. Promenad längs stranden in till semesterortens turistgata och sedan middag på fiskrestaurangen vid hamnen. Söndag blev lite favorit i repris när vi seglade tillbaka till viken för bad och lunch innan vi lämnade Malin och Selma i St Malo på eftermiddagen.

När vi kom St Malo var det lågvatten och det gick inte att komma in till någon kaj. Vi fick lägga oss i boj och ro in. På eftermiddagen gick vi sedan tillbaka till St Cast för natten. Det blev lite märkliga spår på Marine Trafic under helgen men nu har ni som undrat förklaringen. Vi hade det skönt och avslappnat i trevligt sällskap och då är det inte så viktigt att segla långt.

Vi blev inte länge på Jersey. Det kändes som en stor stad som inte riktigt passade oss. Ön är säkert jättefin men kanske bättre att besöka från land. Vi stack efter frukost och tankning i onsdags. I särklass billigaste dieseln vi någonsin tankat, 5,66 kr/liter!

På vägen hit passerade vi en milstolpe. Då hade vi seglat över 1 000 sjömil sedan vi lämnade Ljungskile. Vi fick efter en stund med lätta vindar fin genakersegling söderut. Stundtals gjorde vi 8 knop genom vattnet och 10 knop över grund! Men, när vi närmar oss fastlandet möter och dör sedan vinden sakta så vi får byta till krysställ och senare köra sista timmen till Saint Malo. En fantastiskt fin stad innanför de gamla stadsmurarna.

Här har vi nu snart legat i fyra nätter. I kväll kommer kusin Malin med dotter Selma med bil från Paris. De ska segla med oss över helgen så det är inte otänkbart att vi är tillbaka igen på söndag kväll. I onsdags tog vi det ganska lugnt, det var över 30 grader varmt och ganska ”klibbigt”. Vi promenerade i gamla staden och på dess murar.

Provsmakade också lokalt bakverk ”Kouing Amann”. Lite svårt att veta vad man ska prova nu när vi är långt utanför ”Coachens” hemmavatten.

På kvällen var det sedan musikfest med musik av varierande slag på sju olika ställen innanför murarna. Det blev lite lyxig middag vid ett av torgen med musik och sedan rundvandring.

I torsdag tog vi en heldag till Mont Saint Michel. En fantastisk klippa som man inte ska missa om man är i närheten. Vid lågvatten kan man gå och åka ut men vid högvatten blir det en ö. Första klostret byggdes på 700-talet. Nu är nästan hela klippan täkt av byggnader.

I dag har det varit städ- och tvättdag innan det blev midsommarfirande med sillunch mm. Nu ska det bli skönt att komma ut på havet igen!

Efter frukost i lugn och ro lämnar vi Herm. Planerad dagsetappen är ca 4 sjömil. Det blir en fin segeltur över sundet i sidström. Fascinerande hur man måste styra för att komma dit man vill när strömmen sätter mellan en och två knop i sidan. Tur att det finns elektroniska hjälpmedel.

Vi hittar en bra boj i Gosselin Habour på Sark och tar dingen i land. Sedan börjar klättringen uppför trapporna. Sark är en hög ö med branta kuster, lite större än Herm men inte så mycket. Det bor drygt 500 personer mer eller mindre permanent på den delvis självstyrda ön. Intressant att notera att styret blev demokratiskt först 2009. Fram till dess hade ön ett feodalt styre med ”The Signeur” och ett antal storbönder i ett öråd. 

Väl uppe är utsikten fantastisk. Vi vandrar vidare in över ön och träffar ett ungt Danskt par som varit ute ett år och nu är på hemväg igen. Huvudgatan mitt på ön har det ambitiösa namnet The Avenue, trotts att bilar inte finns på ön. Här står ett antal hästskjutsar uppradade för att ta turister runt ön. Men eftersom vi redan gått nästan halvvägs väljer vi att vandra vidare i hettan efter en stärkande lunch på puben. 

Vi går en fin kuststig ned till La Coupeé, det smala näset mellan stora och lilla Sark innan vi vänder tillbaka till båten. 

Väl ombord känner vi att dyningen ökat. Det rullar ordentligt i ankarviken. Vi bestämmer oss då för att lämna och får en fin eftermiddags/kvällssegling ned till Jersey.

St Hellier blir den första hamn vi kommer till där det är trångt och vi kommer att ligga som tredje båt ut. Sedan börjar cirkusen. Fransmannen innerst som redan från början deklarerat att han ska segla klockan 6 (eller 7 vår tid) litar inte längre på att vi ska flytta på oss som vi lovat utan insisterar på att få ligga längst ut vilket leder till en omständlig rockad. Till slut kan vi avsluta dagen med lite snack med granbåten medan mörkret lägger sig.

Efter en lugn morgon och en sista promenad längs kajen lämnade vi Guernsey strax efter tolv i dag. Då var vattnet precis högt nog för att vi skulle flyta över ”the sill” som muren som håller kvar vattnet kallas. Strålande sommardag och halvvind. Vi provar att gå med soltaket uppe och det funkar i den lätta vinden.

Efter en kortare stund för bara focken blir det dags att starta motorn för att hålla upp i strömmen. Vi ska bara några sjömil i dag, tvärs över sundet till den lilla fina ön Herm, en av de minsta som är bebodd bland öarna här nere. Lite fegt rundar vi alla grund och går in i den lilla ankarplatsen bredaste vägen. (AIS:en la av innan vi lämnade hamnen så för er som följer oss på marine trafic ser det ut som vi gått raka vägen vilket vi alltså inte gjorde) Lokalbefolkningen genar över stenar och sandrevlar…

Vi hittar en plats att ankra på och börjar laga lunchen. Då är det högvatten och strömmen sätter med runt en knop längs ön. Lite märklig känsla att ligga still för ankar och ändå göra fart. När vattnet sjunkit undan lite slutar strömmen och vi tar dingen i land. Herm är en grön och lummig ö. Lagom stor att gå runt på en timme.

Mycket små öar (som blir större vid ebb) på flera sidor av ön.

På tillbaka vägen till den lilla hamnen ser vi ut över vår ankarplats där det nu börjar bli lågvatten. Det är vi som ligger längst till höger. När vi efter en öl och lite mat ska ta dingen tillbaka till båten är vattnet som lägst. Det blir långt att bära ned till vattnet. Sedan långt att staka sig ut innan vi kan starta motorn och köra ut till båten.

Detta blir vår första natt för ankar på denna resa. Skönt att rå sig själv och slippa skav och buller i hamnen – och slippa hamnavgift.

I dag har vi haft en heldag i St Peter Port på Guernsey. Vi lämnade Alderney och seglade hit i går eftermiddag. Fin segling i strålande sol och lagom vind. Sträckbog hela vägen över.

Nu har vi, efter ett antal försök att köpa de sladdar som fattades, fått ordning på vårt alternativa navigationssystem. Vår plotter mm börjar bli till åren och kommer att dö så småningom. För att inte bli strandsatta har vi därför satsat på ett helt oberoende system baserat på OpenCPN i datorn, egen GPS och AIS signaler från vår nya VHF. Alla delar pratar med varandra på den nya standardiserade bussen NMEA 2000. Så här kan det se ut.

Vi fick lite slack och bra med medström i sundet på slutet. Kul att segla över tio knop över grund men det gäller att sluta i tid, annars blåser man snabbt förbi hamninloppet och då är det långt att köra mot strömmen tillbaka. Vi kom fram en stund innan högvatten och fick ligga och vänta utanför hamnen. Man blir lite fundersam när det ser ut så här men några timmar senare kan man gå in med marginal under kölen.

Det small och rök som tusan från det gamla fortet när vi satt och fikade i dag vid lunch. Förklaringen fick vi när vi gick dit. Det var Drottning Elisabeths födelsedag och det var saluten på 21 skott vi blivit vittne till. För att fira drottningen bjöd man på inträdet till borgen och alla dess intressanta museer. Bland annat fick vi träffa några gamla knektar.

Utsikten över den fina lilla staden var bedårande.

Vi blev kvar en extra dag i Cherbourg. Inte för att vi egentligen ville men för att det blåste nordostlig vind. Nu kan man kanske tycka att just nordost skulle vara idealiskt för någon som ska segla väster ut och det är det ju. Men, vi ville gärna till Alderney och där vill man inte vara när det blåser nordost. Hamnen är öppen åt det hållet och det blir väldigt guppigt vid bojarna. Så vi väntade en dag.

Vi seglade i onsdags i stället och då var det fortfarande nordost och lagom mycket. Fin segling längs Franska kusten i motström. Vi fick möjlighet att njuta vyerna ganska länge då vi stundtals bara gjorde 2,5 knop över grund. Mellan Alderney och fastlandet är tidvattenströmmarna bland de starkaste i världen. Som värst kan de gå en bit över 10 knop tvärs vår planerade kurs. Där vill man inte hamna för då bestämmer man inte själv längre vart båten går. Därför gäller det att passa in så att man passerar när strömmen vänder. Därav segling i motström fram till sundet för att sedan korsa medan strömmen vänder och är svag. 

Vi kom fram på eftermiddagen och fick en bra gästboj. Kanalöarna är inte med i EU:s tullunion eller Shengen så här är det gul ”Q-flagga” som gäller. Deklarationen var mycket enkel. Ett papper från hamnvakten att fylla i och lägga i brevlådan på kajen.

Vinden dog under kvällen och vred till väst, helt enligt våra önskemål. Tyvärr en del inbäring och ganska gungigt men OK, vi börjar bli vana nu. I går tog vi vattentaxin i land. Det blev en heldag på denna fantastiska ö. Började med att gå runt i staden, St Anne, efter utmärkt karta vi fick på turistbyrån.

Vi fick också ta ut lite Guernseypund i bankomaten. Här gäller lokala pundsedlar (men även Brittiska). Ingen av oss kunde hitta plånböckerna, med bl a pund, Håkan gömde undan när vi kom in i Euroland för en dryg månad sedan. Vi hade vänt ut och in på ett antal stuvfack under seglingen över och när vi kom fram men inga pengar. Det kan ju vara bra att lägga undan dem så att ingen oönskad besökare hittar dem men kanske inte så väl att vi inte hittar dem själva. Nåja, de kommer nog fram en vacker dag. Vi hittade i alla fall ett litet lager med olja och vinäger som vi letat efter i några veckor.

Efter lunch åkte vi en tur med minibuss med två fantastiska guider runt ön. På eftermiddagen blev det sedan ”afternoon tea” hos Ingrid, en gammal dam med svensk mamma som driver St Annes guest house. Mycket trevligt och personligt i en minst sagt prunkande trädgård. Tanten var pratglad och vi blev kvar så länge att affärerna han stäng i staden. Som tur var han vi ned till en i hamnen så vi kunde få det allra nödvändigaste.

Nu ligger vi och väntar på att tidvattnet ska vända vid tretiden. Vi vill gå när strömmarna är svaga i sudet väster om Alderney som kallas The Swing. Målet blir Guernsey, där vi hoppas komma in vid högvatten strax före midnatt i kväll. Förmodligen blir det middag och väntan utanför innan.

Ja, när vi slog för sista gången och kunde ligga upp hamninloppet till Cherbourg så kände vi oss som två dränkta katter. Intressant vad som händer med sjön när strömmen på två knop och vi själva försöker ta oss mot 10 m/s västlig vind från atlanten. Det blir inte direkt lugnt! I dag har vi fått testat alla nya tätningar, ventiler och luckor. Det mesta funkade liksom självlänsarna i sittbrunnen.

Just nu bara problem med doradoventilen i förpiken som släpper in en liten skvätt vatten var gång sjön kommer rullande över fördäck. Vi torkade upp en dryg liter under durkarna när vi kom i hamn. Som tur är (eller planerat?) sitter ventilen akter om kojerna.

Det började bra när vi lämnade Saint Vaast vid tolvtiden i dag. Solsken, medström och medvind. Således shorts och vindjacka. Vi hade läst i boken om att det kunde bli otrevliga överfall när strömmen mötte västvind vid Pointe de Barfleur. Rekommendationen var att hålla ut 3 sjömil. Men vi hade ju sydväst så vi tänkte att det går nog bra. Det gjorde det inte. Uppe vid udden vred vinden emot och sjön växte sig krabb. Vi föll av lite och försökte på så sätt hålla ut en bit. God gång med 7 knop genom vattnet och 9 knop över grund – men lite skvättigt och guppigt.

Efter ett tag ser vi framför oss ett betydligt lugnare hav. Efter att ha passerat en tydlig gräns växlar strömmen från 2 knop med till en knop mot, vi har kommit ut från vikens bakströmmar och till huvudfåran i kanalen som vänder senare. Vi skotar hem för kryss och får fin segling till strömmen vänder. Vinden är nu uppe i närmare 10 m/s och vi har revat storseglet. Den ökar ytterligare samtidigt som sjön blir krabb när strömmen tar fart. Till sist ser vi ingen annan råd än att också rulla in genuan även om det kostar både höjd och fart.

Sjön är som värst när vi behöver göra några korta slag nordväst ut. Ett antal sjöar bryter över båten och vi blir ordentligt blöta. Fördelen med shorts och vindjacka i detta läge begränsas nu till att de torkar ganska fort i solen – tills nästa sjö bryter över oss. Efter ett par blöta timmar kan vi styra in i marinan i Cherbourg. Vi spolar bort allt salt från båten och sedan av oss själva i härligt varma duschar. De flesta marinor här inkluderar duscharna i avgiften vilket innebär att man kan stå länge och njuta.

I går hade vi en ny fin dag på havet. Vi lämnade Fécamp i soluppgången (vilket här är strax före sex). Sträckbog i måttlig frånlandsvind med Code 0. Vi gjorde 6-7 knop genom ett ovanligt smult vatten och upp till 8 över grund med hjälp av slutet av det västgående tidvattnet.

Fram på dagen skralnade vinden och det blev ”dörjefart”. Vi fångade mest tångruskor men en spirr blev det i alla fall. Vi rullade in och ut Code 0 några gånger och växlade mellan den och järngenuan alt eftersom vinden varierade. Framåt 12 blev det helt bleke och motorgång ett antal timmar under vilken vi passade på att gör en rejäl laddning vatten.

På eftermiddagen kom sedan en sydväst och vi kunde kryssa de sista timmarna upp till Saint Vaast. Där blev det en stund för ankar och middag i väntan på att vattnet skulle stiga så att vi vid halv tiotiden kunde gå in i hamnen. Skönt att sova i en hamn utan inbäring!

I dag har vi legat kvar. Hade funderingar på att segla vidare men det skulle bli musik i hamnen på eftermiddagen så vi stannade. Trevligt arrangemang med att antal olika ”fåmansband” som spelade på olika ställen runt hamnen mellan tre och sex. De här grabbarna hade hittat en smal gata med stenhus som gav perfekt akustik till deras tuffa bluesmusik.

Man kunde gå runt och lyssna på lite varierande musik medan vattnet utanför portarna till hamnen sakta sjönk undan. För oss nordbor är det fascinerande att se skillnaden mellan hög och lågvatten. Här är variationerna stora och strömmarna starka så det gäller att planera sin segling både för medström, för att undvika för starka strömmar som kan bli obehagliga t ex runt uddar och för att komma in och ut ur hamnarna.