Vi lämnade La Rochell i går efter lunch. Ganska lågt vatten, ca en timme efter lågvatten, men det gick bra att komma ut. Våra trevliga båtgrannar gav oss ”receptet” på hur man seglar till Rochefort om man gör 5 knop. Lämna La Rochelle 1 timme efter lågvatten. Räkna sedan med ganska stark medström i floden. Det tar ca 2 timmar från angöringsbojarna, 1 timme från Port Neuf och 20 min från bron. Hamnen öppnar strax efter HW La Rochelle och är öppen ca en timme. Titta bakåt, det går en hel del ganska snabb kommersiell trafik i floden.

Vi seglade lite fortare än fem knop så vi stannade för bad och eftermiddagsfika innanför Ile dÁix innan vi började länsa inåt. Trevlig vindlande flod så det blev till att gippa flera gånger.

Utanför hamnen låg sex andra båtar i floden och minst lika många till vid väntebryggan. Alla fick så småningom en platts anvisad inne i hamnen och när ljuset vid inloppet blev grönt tycktes alla försöka komma in samtidigt. Vi höll oss diskret på avstånd och kom in bland de sista. vi hade fått en bra plats långt in.

Rochefort byggdes på mitten av 1600-talet som flottbas. Stora fina gamla anläggningar och en kopia på örlogsskepp finns att bese. Många fina gamla hus i staden. I övrigt känns det mindre turistiskt med rimligare priser än vi upplevt på senare tid.

I går morse var vi uppe tidigt. Kia och Göran väckte bagaren vid sju medan Eva och Håkan började göra klart båten. Sedan skulle två stora franska seglare flytta på sig och till slut kunde vi glida ut från vår plats och lämna hamnen. Frukost i sittbrunnen under slör för bara focken i ganska frisk vind. Någon timme senare kunde vi runda upp och köra in mellan tornen till La Rochelles gamla hamn.

Vi möter en trevlig Engelsman tvärs över bryggan som berättar om var man kan handla och går, efter elvakaffet, upp till saluhall, grönsakstorg och speceriaffär. Det blir franska pajer till lunch och skaldjur till middag. Kylboxen är också välfylld inför de kommande dagarnas segling. Trevligt besök från besättningarna på Think Twise och Therica som kom och drack kaffe på maten. Sedan promenad i den fina gamla staden.

Nu på morgonen har vi som vanligt varit uppe och köpt bröd till frukost. Efter lunch, när tidvattnet vänt, seglar vi vidare mot Rochefort.

I fredags stod klockan på halv sex. Det gällde att börja i tid för att passa tidvattnet i nästa hamn. Vi lämnade hamnen på Ile D’Yeu när det började ljusna. Sydvästlig vind var utlovat och det fick vi. Det blev halvvind med god fart, stundtals över åtta knop. Lite motström drog ned medelfarten på hela seglingen till strax under sju, inte så dåligt det heller.

Vi kom till Saint-Martain-de-Ré en stund före två, just som de första båtarna började gå ut. Efter en kortare väntan kunde vi gå in i den lilla hamnen där båtarna packades tätt av hamnkaptenen. Saint-Martain är en fin gammal stad upptagen på UNESCOS världsarvslista. Vi tar en tur på stan och en öl innan middag.

Lördag blir handlar- och städdag inför Kia och Görans ankomst. De dyker upp vid tvåtiden och efter lunch går vi en stadsvandring. Vi klättrar bland annat upp i kyrktornet på den befästa kyrkan med rötter i 1300-talet. Till middag serverades stekt svärdfisk mm ombord.

Söndag morgon hyr vi cyklar efter frukost och ger oss av norrut på denna mycket cykelvänliga ö. Oftast asfalterade separata cykelvägar och fullständig avsaknad av backar. Vi passerar små torrlagda hamnar, ostronodlingar, marknad i liten by, saltdammar och vinfält.

En riktigt trevlig tur. Tanken var sedan att vi skulle segla på eftermiddagen när porten mot havet öppnades men prognosen sa regn och frisk motvind så vi bestämde ganska snabbt att vi skulle stanna en natt till och spelade Uno medan regnet smattrade mot sittbrunnskapellet.

Helen och Håkan går i land tidigt på tisdag morgon för att köpa bröd. Det blir nytt rekord, 3,1 km tur och retur men vi fick se den gamla staden och brödet var gott. Helen lämnar båten strax före elva, man måste ju fika och äta en sista croissant först. Strax efteråt seglar vi. Utdöende nordost ger medvind sedan motorgång. Vi passar på att göra vatten.

Så småningom kommer den utlovade motvinden. Först från syd ost och sedan vridande mot sydväst och lite friskare. Vi vet ju om detta så vi lägger slagen så att det aldrig blir rakt emot. Det blir en frisk kryss och vi får för första gången testat ordentligt att segla med den nya givaren till vindinstrumenten. Det visar sig att den visar sju grader fel vilket senare (i hamn) korrigeras. Men, och det kändes bra, autopiloten styr nu som den ska efter vinden. Det har den inte gjort sedan Holland.

Vid sextiden går vi in i Port Joinville på Ile D’Yeu. Där hamnar vi i tredje led och får sedan ytterligare några båtar utanför oss så att vi till sist ligger packade mellan bryggorna. Ile D’Yeu är känd för sin fina tonfisk. Då maten ombord var slut och vi var lite trötta efter all motvind så går vi i land och äter tournedos på tonfisk.

Det blir ett intressant skådespel nästa förmiddag när många ska gå men med hamnvakternas hjälp och skäckigt manövrerande av båtarna löser sig allt och så är vi bara två båtar kvar. Onsdagen blir molnig med en hel del duggregn. Det blir några vändor på staden, bl a till den otroligt välsorterade fiskhandlaren på kajen, men mest slappande, god mat och sedan tidigt i säng.

Torsdag bjuder på betydligt bättre väder och genast blir vi energiska. Städar, tvättar, fixar och donar. Efter lunch cykeltur på ön. Vi hittade en som vi tyckte lagom lång cykelled (7,5 km) vid turistbyrån och gav oss av längs kusten nordväst ut (mot vinden). Vi fick se ett fantastiskt skådespel när dyningen från flera dagars hård vind rullade in mot stranden. Vi blev så betagna att vi cyklade alldeles för långt.

Som tur var träffade vi några trevliga Fransyskor som kunde berätta att vi inte ens var kvar på kartan vi hade med oss. Men, vi fick råd om hur vi skulle hitta tillbaka över herdarna och fick på så vis se betydligt mer av denna fina ö än vad som från början var tänkt.

Stor utomhusmarknad i Piriac-sur-Mer sysselsätter flickorna fram till middagstid. Sedan lämnar vi hamnen och får en ny fin tag på havet. Medvind som blir växlande och sista timmarna kryss med långa benet med till Poriac. Soltaket skuggar skönt i solskenet.

Vi får en bra platts i den stora marinan. För första gången på flera månader ser vi båtar med Svensk flagga i hamnen, katamaranen Think Tweise och HR 43 Therica som vi hejar lite kort på. Hamnen är stor och ganska tråkig men en dryg kilometer bort ligger en fin gammal stad och kusten runt omkring bjuder på sandstränder och ståndsmässiga sommarhus. Härifrån går direkttåg till Nantes vilket kanske är huvudskälet att gå hit.

Middag ombord och öl på en strandrestaurang avslutar dagen för Håkan medan systrarna sitter uppe sent och pratar.

I dag vaknade vi till klarblå himmel och så har det fortsatt. Vid halv åtta tog Helen och Håkan dingen till stranden på jakt efter bagaren. Så småningom hittades ett Spar med bageriavdelning i den fina lilla byn Bourg. Det öppnade halv nio och vid halv tio var såväl besättning som bröd och matvaror ombord igen för en härlig frukost i sittbrunnen. Eva hade fixat ägg och bacon – smaskens! Vi låg fint utanför stranden en bit bort från alla andra (längs ned i bilden)

Efter att ha plockat undan i lugn och ro lättade vi ankar vid halv elva och seglade sedan en tur i stilla morgonbris mellan öarna inne i fjorden Golfe de Morbihan. Kom ut på havet strax efter två lagom till sjöbrisen som gav oss succesivt mer och mer medvind. Strålande sol och efter ett tag så varmt att soltaket åkte upp. Efter ytterligare en stund, svalkande bad på öppet hav.

Sedan långsam slör för att inte komma för tidigt till hamnen i Piriac-sur-Mer. Här har man en tidvattenport som öppnar när vattnet stigit tillräckligt. Vi kunde komma in strax efter sju. Piriac-sur-Mer är en fin gammal stad som nu blivit semesterort. På kvällen födelsedagsmiddag på kajen för Helen som fått några bonusdagar av Air France som ställde in hennes plan i dag.

Trotts diskodunk somnade vi som stockar i går kväll och tur var det för i dag stod klockan på sju. Vi ville ut när portarna öppnades strax efter åtta för att inte få för mycket motström på förmiddagen. Med centimetermarginaler backade vi båten från vår plats och vände den in mellan två gäng med fyra båtar utanför varandra. Ibland är det riktigt bra med bogpropeller. Vi försökte sedan segla över sundet mot Ile Houat men det blåste alldeles för lite så det blev motorgång och vattentillverkning till den fina stranden på sydostsidan.

Otroligt många båtar men stranden är fyra kilometer lång så det kändes ändå inte trångt. Tjejerna rodde till stranden för att sola några timmar. Riktigt skönt i vattnet. För första gången kunde man simma runt båten utan att frysa. Efter lunch satte vi så kurs norrut igen. Inte för att vända hemåt men för att komma till fjorden/innanhavet Golfe de Morbihan. Hela havet var fullt av båtar denna lördag i den franska långhelgen. Kul att ha andra att segla med och ännu roligare att ingen av dem seglade om oss.

Hela området häromkring har kanske inte skärgård som vi är vana vid men ett stort antal öar, fjordar mm. Golfe de Morbihan är riktigt fint. Hade det inte varit för tidvatten och starka strömmar kunde man nästan trott att man var i Stockholms skärgård. Vi hade seglat fortare än vanligt (7-8 knop) från Ile Houat och kom fram när det fortfarande var över tre knops motström i sunden in till fjorden. Men det gjorde inte så mycket. Solen sken och vi hade medvind. Nu ligger vi för ankar utanför Ile D’Arz och njuter kvällningen.

I dag är det Frankrikes nationaldag eller Bastiljedagen som den också kallas. Det firar man i dagarna tre känns det som. I vart fall gjorde man det på kajen fram till klockan fem i morse. Med det var OK, vi sov ganska bra ändå.

I går lämnade vi Ile de Groix och seglade till nästa ö Söderut; Belle Iles. Härlig segling med genakern hela vägen. Tyvärr stod den mitt för solen fram till lunch vilket i viss mån irriterade damerna ombord. Men, på eftermiddagen blev det OK. Vid tretiden kom vi fram till Le Plais. Återigen en hamn där man bara kommer in runt högvatten så vi fick ligga vid boj fram till halv sju och vänta. Fika, bad, fika och Yatzy gjorde att tiden gick ganska fort även om det blev lite väl skvalpigt siste timmarna när vinden tog i.

Le Palais är en fantastisk liten stad med ett stort fort som skyddar hamninloppet. En lite vindlande kanal leder in till hamnen som inte är så stor men väldigt skyddad. Promenad på staden, god middag i land och Irländskt kaffe efter Roy:s recept avslutade dagen.

I dag var damerna på stan på förmiddagen medan Håkan pysslade ombord. Vi ägnade sedan en stund åt att försöka hitta en bra hamn från vilken Helen skulle kunna ta sig till flyget. Inte helt enkelt men så småningom hade vi några olika alternativ och kände oss ganska nöjda. Efter lunch hyerdes cyklar och vi tog en rundtur på ön.

Tillbaka i hamnen var det dags för dagens gäng med båtar att komma in. Det blev med tiden ganska trångt men hamnkillarna gjorde ett fantastiskt jobb med att packa alla båtar.

Hummer som kokades på förmiddagen blev middagsmat. God cava till och sedan avslutades kvällen med musik på stan och ett hejdundrandes fyrverkeri.

I dag lämnade vi Lorient efter frukost. Kvällen och natten hade varigt regniga (länge sedan sist) men nu verkade det som om det skulle vara uppehåll trotts tjocka moln. Frisk nordvästlig vind så vi tog ett rev i storen och låg precis upp hamnen på Ile de Groix som ligger utanför Lorient. Det blev frisk segling med en hel del sjö. Ett litet elddop för Helen som njöt av seglingen. Men det var bara knappt åtta sjömil från hamn till hamn så redan strax efter elva låg vi förtöjda mellan två bojar i lilla fina Port Tudy.

Lunch i land i väntan på att cykeluthyrarna skulle öppna och sedan tre timmars cykeltur runt ön. Som på flera andra mindre öar blir man förflyttad bakåt i tiden. Mogna björnbär längs vägen smakar gott.

Dagen avslutas med middag i sittbrunnen och lite Uno.

I dag har det varit tvätt och städdag. Vi skulle ju få förstärkning av besättningen. Evas syster Helen kom med tåget från Nantes vid tretiden efter att ha åkt hemifrån klockan tre på morgonen. Vi mötte henne vid stationen och det blev ett kärt återseende.

Vi kom till Lorient i går eftermiddag efter en fin segling i solsken och frisk västvind, slör från Concarneau (ovan). De gamla Tyska U-båts bunkrarna finns kvar och utgör en märklig, tung siluett när man går in mot hamnen.

Några Engelsmän vi pratat med tyckte inte man skulle gå in till marinan i centrum men vi chansade och det blev riktigt bra. Visserligen dyraste nätterna hitintills men jättefin ny servicebyggnad, bra tvättmaskiner, gratis el, dusch och cyklar och mycket hjälpsam personal. 

Det var nära till allt och vi kunde besöka en fantastisk saluhall med massa godsaker. Vi lyckades också byta både gasoltub och kolsyretuber till vår Sodastream. På vägen tittade Håkan på Eric Tabarlys Pen Duick båtar och ett antal moderna tävlingsbåtar. Lorient är ett av Frankrikes största segelcentrum och det märktes. Massa varv, verkstäder och välsorterade båtaffärer.