Vi går upp före gryningen och lämnar hamnen så fort det ljusnar vid sjutiden. Fin morgon när vi efter en stund passerar den vackra staden Santander.

Motorsegling mest hela dagen men en fin dag på havet. Vi tittar in Vincente de la Barqueras gamma hamn, känd redan seden rommartiden, strax efter lunch. Hade varit lagom att stanna här men det är väldigt smalt och grunt så vi vänder ut igen. Mycket folk på playan utanför flodmynningen denna soliga dag. Vi tuffar vidare mot Ribadesella, ca 30 sjömil bort. Strax innan hamnen får vi en fin Bonito efter att haft spöet uppe i många timmar. Skönt med fiske där en fisk blir mer än tillräckligt för middag.

Ribadesella blir en trevlig överraskning. Vi var inställda på att ligga vid en tidvattenkaj bland fiskebåtarna men vi vinkas in till den lilla klubbhamnen där man numera muddrat vid en ca 100 m lång gästponton. Billigt är det också, bara € 20 per natt, och fin ny servicebyggnad med gratis tvättmaskiner. Synd att det inte passade att tvätta.

VI gillar staden och stannar hela söndagen.

Det blev fyra nätter i ankarviken Santoña i väntan på bättre väder och mindre motvind. I går blåste och regnade det hela dagen. Jollarna på viken kapsejsade en efter en och vi ville inte riskera att bli bortblåsta i dingen så vi stannade på båten hela dagen.

I dag skulle det i alla fall vara uppehåll så vi bestämde oss för att kryssa vidare västerut. Med ett rull i storen fick vi fin kryss de drygt 30 sjömilen till Santander där vi seglade (kryssade) hela vägen in till marinan. Tyvärr ligger marinan långt från staden, 20 minuters promenad till busshållplatsen och ännu längre till affär. Den ligger också granne med flygplatsen men det var inte så störande som vi befarat.

Vi fikar med Blaubär som ligger tvärs över brygga innan de ger sig av för att ankra längre ut i viken. Vi får tipps om bra butik men när Dortis hör att det enda vi behöver är bröd till frukost får vi två frallor av henne och slipper gå/cykla.

Vin med Maronarna på kvällen. VI diskuterar hamnar inför morgondagen. Det är ganska långt till nästa bra hamn så avslutar lite tidigare denna gång.

I går var det bättre väder. Efter en tur i söndagsstängda kvarter hade vi i alla fall efter en stund lyckats handla lite bröd, grönsaker och mat. Vi lämnade Bilbao i fint väder men ganska svag vind. Försökte segla lite men det var för svagt och dessutom emot så vi kom ingenstans i dyningen.

Det blev motorgång i några timmar innan vi till slut kunde segla sista biten in i viken vid Santoña. Ingen fiskelycka i dag… Nu ligger vi i vår första riktiga Ria. D.v.s. en flodmynning/vik med ganska grund sandbank i inloppet och sedan djupare och bredare innanför. Vi hittade en riktigt bra ankarplats, väl skyddad och med fantastisk utsikt över bergen i söder.

Vi ankrar i närheten av Cathrine och Erik som bjuder på alldeles nyinköpt Rioja ombord på sin båt Maron på kvällen. Väldigt trevligt. Tur att vi tänt såväl ankarlanterna som däcksbelysning på Sally innan vi gav oss av då kvällen blev sen.

I dag har vi varit iland med dingen och handlat i stan. Inte så turistiskt men mycket folk och bra butiker. Under eftermiddagsfikat diskuterar vi hur vi ska kunna fånga fisk från båten. Vi hade tidigare sett en del ganska stora multe kring båten. De är gräs/algätare och därmed svåra att fånga. Kunde det kanske funka med bröd? Helt plötsligt står det ett helt stim i aktern och äter på vår botten. Ut med dörjen med bröd på krokarna. Inget händer.

Då blir det dags att prova harpungeväret vi köpte i Loriant. Eftersom fisken står nästan still i vattenytan är det ingen konst alls. Träff på första försöket. Nu är middagen räddad och köttet vi köpt får ligga kvar en dag i kylen. Prognosen är inte så bra med regn och motvind några dagar framöver så vi stannar iallafall en natt till här i viken.

I förmiddags regnade det. Inte så mycket först, det gick att köpa bröd, men sedan lite mer. Vi hade ingen lust att lämna den torra båten. Vid tvåtiden lättade det lite och då gav vi oss av. Folktomt i land så vi vandrade lite förvirrade längs floden innan vi hittade några damer som kunde visa oss vart tunnelbanestationen låg. Sedan gick det snabbt och lätt direkt in till centrum.

Fortfarande regn i luften. Guggenheimmuseet blev första anhalten. En fantastisk byggnad med mycket folk och mycket olika ganska moderna konstverk. Kanske inte så att vi ville ha alla hemma på väggarna men mycket var fint, en del intressant och byggnaden imponerande.

När vi kom ut var det uppehåll och vi kunde vandra längs floden in mot gamla stan. Som vanligt mycket folk, trånga gränder och många barer och restauranger. Här kan man äta pintxos (tappas) på nästan alla ställen. Vi gick runt till lite olika ställen och tog ett glas vin och några pintxos innan vi gick vidare till nästa. Kvällen avslutades med fantastisk skinka och gott vin innan vi i regnet hittade tunnelbanan tillbaka till båten.

Vi var tidigt uppe i dag och köpte bröd vid sju. Halv åtta lämnade vi hamnen och den fina staden Getaria.

Svaga vindar även i dag. Vi kör motor längs den storslagna kusten med sina höga berg, stränder och små byar/städer. Vinden är ostlig och inte tillräckligt stark för att fylla seglen i den ganska kraftiga dyningen. Men, ibland stark nog för att blåsa in avgaserna i sittbrunnen vilket inte är så behagligt.

Vi roar oss med att fiska. Inte så svårt. Man sätter upp spöet, släpper ut draget och justerar bromsen på rullen lagom hårt. Sedan är det bara att njuta av vyerna tills det börjar surra om rullen när linan åker ut. Då gäller det att vara snabb. Stoppa båten (ganska enkelt när man kör motor), dra åt linbromsen och dra i spöet så att fisken fastnar. Sedan börjar arbetet med att veva in. Mindre fiskar går ganska lätt medan lite större kan ta lång tid då de drar ut lika mycket lina som man mellan varven lyckats ta hem. I dag var det en liten Bonito som inte gav mycket motstånd. Håkan vevar hem och lyfter den sedan försiktigt i håven Eva håller ned vid vattenytan. Där får den hänga och sprattla av sig ett tag innan den flyttas till spann.

Vi kan nu återgå till kurs och fart. Fisken flyttas ned i byssan där den fileas och läggs i kylen. Dagens fångs räckte till två stora middagsportioner och lite fisksallad att lägga på mackorna i morgon.

Efter detta äventyr fortsätter lunken längs kusten. Strålande solsken, Soltaket uppe för att skänka lite skugga i sittbrunnen. Vid fyratiden närmar vi oss Bilbao som har ett långt hamninlopp. Äntligen bra vinkel på vinden och härlig segling in mot staden. På vägen möter vi många lokala båtar på väg ut i den fina eftermiddagen.

Vi går in till ”Real Club Maritimo Del Abry Y Real Sporting Club”. Det är den innersta av tre marinor. Inte billigast men bra. Här ligger svenska båten Maron och vi hejar senare på kvällen på Cathrine och Erik.

I dag vaknade vi till sorlet i hamnen. Håkan gick upp och köpte färskt bröd hos bagaren vi spanat in dagen innan. Sedan frukost i morgonsolen i sittbrunnen. Efter frukost lite administration, disk och annat. Bland annat så bokade vi våra hemresor i slutet av augusti.

Nu har vi en deadline för första gången sedan vi lämnade Sverige. Eva flyger hem den 15:e augusti från Gijon. Dit har vi ca 200 sjömil om vi räknar med lite omvägar. Det bör vi klara på de tio dagar vi i praktiken har till förfogande. Nöjda med att ha fått biljetter lämnade vi hamnen vid halv elva, efter morgonkaffe med Daniel på Rubin.

Fin nordostlig vind förde oss västerut. Vi seglade med vår Code 0 och höll 4-5 knop i 2-3 m/s vind. Än en gång skänkte vi en tacksam tanke till Bengt på Albatross segel i Göteborg som sytt vårt favoritsegel. Vi gungar fram i en lång Atlantdyning. 2-3 m hög men långt mellan vågorna så rörelsen blir inte gungig utan snarare långsamt upp och ned. Då får vi inte heller problem med att den ganska svaga vinden slås ur seglen utan kan segla behagligt endast iklädda solglasögon.

Vi hade tänkt segla lite längre i dag men efter ett par timmar dör vinden. Då beslutar vi oss för att gå in till Getaria i stället. Där la vi till vid ett-tiden men det var inte bra. Vi skulle ropat på VHF och fått en plats. Den vi valt dög inte. I stället fick vi flytta till en plats längst in i hamnen. Sedan var alla nöjda och glada. Vi ligger bra och efter lite formaliteter var hamnavgiften betald.  

Om San Sebastian var stort och stimmigt är Getaria nästan raka motsatsen. En kombinerad fiske och fritidsbåtshamn med plats för några gästande båtar. Verkar vara mest spanska familjer på semester här. Fin badstrand tvärs över piren. Vi tar en lång simtur i underbart 23 gradigt vatten. I hamnen hoppar smågrabbarna från fiskebåtarnas höga stävar. De klättrar upp som små apor på ankarkättingen och hoppar sedan under stoj och stim.

Staden med sin kyrka från 1400-talet klättrar upp längs bergssidan. Vi tar en promenad när solen inte längre steker så hårt. Vi ligger på östra sidan en udde, på västsidan finns en strand öppen mot dyningen där det finns en hel del surfare. Gamla hus och trånga gränder. Påminner lite om en by i Alperna. Men, här finns det tapas och ett gott lokalt vin som heter Txakoli. Man kan också köpa jättegod skinka för drygt 100 kr/kg.

Efter att ha seglat sydost och de senaste dagarna söderut har vi nu kommit ”längst in i hörnet” av Biscaya. Vi har nu varit på väg i tre månader och seglat drygt 1 800 sjömil sedan vi lämnade Sverige.

Dags att segla västerut igen! Vi börjar dagen med tvätt och shopping. Vi lämnar inte hamnen förrän vid ett-tiden. Mycket lite vind och dessutom emot. Efter några slag längs den vackra kusten ger vi upp och kör resten av vägen till San Sebastian. Vi seglar nu längs en helt annorlunda kust än i Bretagne. Lummig grönska med höga berg i fonden. Djupa fjordar och flodmynningar.

I San Sebastian går vi så långt in i hamnen man kan komma i Donasia. Inte riktigt lika smalt och trångt som i Whitehills i Skottland men nästan. En av de tolv gästplatserna är fortfarande ledig, det räcker ju med en för oss.

Här ligger Daniel med Rubin som vi inte sett på några veckor. Han hjälper oss med tamparna och kommer sedan med en flaska bubbel. Fantastisk bukt med många hotell och turister. Gamla staden i Donasia är fin med ett härligt myller av turister från alla världens hörn.

Vi tar en lång simtur vid den fina sandstranden. Efter dusch blir det några tapas och ett glas vin i gamla staden. Tanken var sedan att vi skulle gå på segelklubben och äta middag. Vi hade från flera håll hört att det skulle vara OK om man var gästande båt men så tyckte inte vaktmästaren som vaktade dörren. Duscha gick bra men sedan var det stopp. I stället mat på byn.

Nu har vi hissat ikurriña, den Baskiska flaggan. Det känns verkligen som om vi kommit till ett nytt land, fastän vi är kvar i Frankrike. Annat landskap, byggnader, språk, klimat mm. 

Efter att Kia och Göran lämnade oss i söndags morse lämnade vi Pauillac vid tolvtiden. Inte mycket vind och det lilla som var var emot så vi körde hela vägen ut ur Gironde. När sedan den utlovade nordvästvinden visade sig vara västlig fick vi köra ytterligare några timmar innan vi till slut kunde börja segla söderut vid sextiden. Lagom och ljum vind som långsamt vred med under natten gav oss fin segling om än i ganska ”guppig” sjö. Strax efter att Eva gått på vakten klockan fyra på morgonen avtog vinden och det blev dags för motorgång några timmar innan vi sakta fick nordvind som gav oss plattläns hela vägen ned till Bayonne där vi kunde lägga till vid sjutiden på måndagskvällen. Då hade vi seglat 31 timmar och 156 sjömil. Ganska trötta somnade vi gott och sov ovanligt länge och gott. 

Bayonnes marina låg långt utanför staden och nära kommersiella hamnen. Nordvinden förde med sig en ganska stark doft av ”Koppartrans” som raffet i Götebord en gång i tiden hette. Vi lämnade därför efter frukost i morse och körde (bleke) ned till den lilla hamnen i Saint Jean de Luz där vi fick den sista av de åtta gästplatserna. Väldigt trevlig liten stad och badort med mycket turister.

I går fick vi en heldag mellan vinfälten. Vi hade turen att komma hit under den helg då ett antal mindre vinmakare visade sina gårdar. Efter att ha hyrt cyklar (en km promenad) så bestämde vi över en fika att cykla upp till den lilla byn Cissac där det skulle finnas två gårdar att besöka. Det visade sig vara ett riktigt lyckokast. Två olika vinmakare som båda pratade ganska bra engelska. Vi började hos Château Tour Belair där vi fick en guidning bland vinrankor, tankar, tunnor och flaskor. Trevlig provsmakning av bra viner. Vi köpte en flaska till middagen, och en i reserv.

Sedan kom en ny höjdpunkt. Streat food a la France. Grillad hel kotlettrad med pommes på en parkbänk i byn. Fyre enorma kotletter som var otroligt goda till priset av en portion på restaurang.

Stärkta av detta cyklar vi åt andra hållet och kommer till Château d’Osmond. Efter lite väntan dyker vinmakare Philip upp. Vi får en väldigt personlig guidning där han med stolthet beskriver hur han tillverkar sina viner. Riktigt intressant. Han spontanjäser sina viner och använder träkol till att filtrera sitt vita vin. Väldigt goda, prisvärda viner med mycket karaktär. Vi köper en flaska till middagen och en kartong blandade sorter till båten. Philip är också kassör i segelklubben och berättar entusiastisk om hur man kappseglar på floden. I dag kom han på besök ombord och levererade vår kartong.

I går fick vi en omväxlande dag. Vi började med att lämna Rochefort halv nio i regn. Frukost i sittbrunnen under taket medan vi körde nedför floden. Strax innan mynningen var floden rak och vi kunde sträcka ut mot Fort Boyard i uppehållsväder. Men, sedan kom regnet med kraftig vind som raskt vred emot och sedan skralnade. Så inom en timme hade vi rullat in och ut rev i både storsegel och genua.

Fin kryss ut mot fortet och sedan vidare till udden på Ile D’Oleron som vi rundade. Strax efter udden var det dags att bestämma sig. Segla mot Spanien eller gå in mot Bordeaux. Risk för sen ankomst dagen därpå samt ojämn och ganska hög sjö avgjorde valet. Vi föll av och kunde sätta genaker. Seglade 8,5 knop som mest men vinden friskade och vred emot så efter ca en timme fick vi rulla in. Gjorde bra fart med stor och genua också.

Då var det dags att prova nya draget till havsfiskespöet. Efter en stund högg det till och vi fick nästan upp en ganska stor firre men det kom loss från kroken fem meter bakom båten till stort förtret. En halvtimme senare nappade det igen och denna gång var vi bättre förberedda. Det gäller att få ned farten så vi faller av och rullar in genuan, Sedan kan fisken sakta och försiktigt tas in med spöet för att sedan lyftas ombord för hand. Denna gång gick det bra och vi fick en bonito (liten tonfisk) på ca två kilo.

Vi gungade sedan vidare in mot Gironds mynning. Ett slingrigt och strömt inlopp. Vi hade som tur var strömmen med oss. Kom till slut in i Royan vid niotiden efter en lång dag och ca 70 sjömil på havet. Förtöjde och gick raskt iland och åt middag. Ingen orkade börja laga mat ombord.

I dag lämnade vi hamnen vid elva för att hinna tanka innan vattnet blev för lågt. Hamnvakten tyckte vi skulle gå mellan halv tolv och tolv och vi kom ut utan problem kvart i. En stor fiskebåt låg vid bränslebryggan så det var med mindre än en meters marginal i för och akter vi lyckades förhala oss in. Det var första tankningen sedan Jernsey för 40 dagar och 700 sjömil sedan så vi har klarat oss bra med våra segel. Egentligen hade vi inte behövt tanka nu heller men vi ville gärna ha full tank innan seglingen ned till Spanien om det skulle vara lite vind.

Vi seglade mot strömmen till andra sidan floden där vi ankrar för lunch på vår egenfångade bonito som räckte till fyra stora portioner. Och i väntan på medström. Vi seglar just nu halvvind uppför floden Girondes yttre delar. Lite märkligt att vara på en flod och inte se land i fören. Vi har ca 20 sjömil kvar till Pauillac där vi tänker tillbringa dagen bland vingårdarna i Medoc i morgon.