Det fanns visserligen inga bojar i Caló de s’Oli på Formatera men väl kätting och bojstenar. Vi satt ordentligt fast i en kätting vid en sten när vi skulle gå därifrån i går. Efter en stunds körande och trixande hade vi lyckats få ankaret så långt bort från stenen att vi kunde få upp det så nära ytan att vi med båtshakens hjälp kunde trä en lina genom bygeln i framkant och på så sätt vända ankaret så att kättingen föll till botten och ankaret kunde vinschas upp.

Sedan följde en kortare segling (tre sjömil) i lugn medvind. Efter en timme gick vi in vid Espalmador. Inte så många båtar vid lunchtid så vi kunde hitta oss en plats med 4 m djup, fin sandbotten och turkost kristallklart vatten. Egentligen ligger viken öppen år sydväst (som det blåste) men den skyddas till viss del av några låga holmar.

Efter lunch blåste vi upp dingen och rodde iland för en promenad längs den låga fina sandstranden i sommarvärmen. Ön är väldigt fin och ankarplatsen ger lite Väst Indien känsla. Väl tillbaka på båten blev det dags för sommarens första bad. Vattentemperaturen hade krupit upp över 20 grader i den relativt grunda viken och det var riktigt skönt att simma omkring. Vi passade också på att borsta bort lite från vattenlinje och botten.

I dag har vi legat kvar och njutit. Ytterligare lite varmare i vattnet så nu är hela botten skrubbad. Vinden vände mot sydost viket gav oss en fin solnedgång när vi åt en sen middag i sittbrunnen.

Vi hade hittat en klinik som kunde fixa Evas prover så dit gick hon på måndag morgon. När det var avklarat kunde vi proviantera lite och ge oss av från hamnen. Planen var inte att segla speciellt långt utan mest att komma till en ankarvik.

Lugn segling längs kusten vi kört upp läng några dagar tidigare förde oss till Cala Vedella på Ibizas västsida. Massa bojar och en del lokala båtar gjorde det omöjligt att ankra på rimligt djup, vi lånade i stället en ledig boj. Förmodligen var den privat men ingen kom och gjorde anspråk på den så vi stannade över natten. En fin vik men ganska mycket stoj och musik från hotell och barer.

Nästa morgon gick vi vidare söder ut. Efter att ha kört en stund innanför några mindre (men imponerande höga) öar kunde vi sträcka över till Formentera, den fjärde största ön här. Viken på nordsidan såg intressant ut. Hela området är naturskyddat och under högsäsong lägger man ut bojar. Några sådana fanns inte nu utan vi fick ankra. Det ska man göra över sand så att inte det känsliga sjögräset skadas. Det tog en stund att hitta en bra sandfläck men sedan tog ankaret bra och vi låg väl skyddade men långt från land i en ganska tråkig vik. Det blev ganska gungigt från all båt-och färjetrafik in till Formenteras hamn en sjömil bort. Som tur är avtar det under natten och vi kunde sova gott.

När regnet upphört framåt eftermiddagen på lördag tog vi en promenad. Uppe vid den gamla befästa kyrkan var det mycket folk och vi tittade in i en fullsatt kyrka där gudstjänsten pågick. Vidare till busstationen för att kolla bussar till Ibiza stad och sedan ut till en trevlig strandpromenad österut. Mycket barer längs kanten där man kan se solen gå ned i havet.

Vi letade tapasställen men allt såg väldigt turistiskt ut. Till slut var vi tillbaka vid kyrkan där vi sett ett trevligt ställe. Men vi fick nobben, ägaren firade födelsedag men vi var välkomna på måndag kväll. Nu var det mycket folk utanför kyrkan. Sång och musik, hästar och åsnor med blomsterklädda vagnar. En del dansade också i sina fina klänningar. När tåget gasv sig iväg gick vi ned till båten och fixade egen mat utan turister.

På söndag eftermiddag tog vi bussen till Ibiza stad, eller Eivissa som det heter på katalanska. Här är allt tvåspråkigt (minst) och det blir ganska förvirrande med alla olika stavningar av namn. Gamla staden ligger fint på en kulle. Det var ganska många trappsteg upp men belöningen blev en hänförande utsikt.

Härligt att sitta på en terrass högt över hamnen och staden och släcka törsten med en karaff sangria. Mest fruktsallad och is, inte så mycket vin.

I går stod väckarklockan på sex och vi lämnade Moraira i gryningen. Svag nordvind i lä av bergen så vi motorseglar en bit till vi kommer ut i mer fri vind. Sträckbog i fin vind uppefter sista delen av fastlandskusten. När vi lämnar udden vrider vinden lite med och vi kan göra god fart, stadigt över 7 knop, i någon timme. Sedan vrider vinden emot och vi får skota hem.

Det blir en kompromiss mellan fart och höjd. Eftersom det går lite sjö försöker vi hålla minst sex knop på bekostnad av fem grader i höjd. Det blir en lång och ganska kylig sträckbog över till Ibiza dit vi kommer strax efter tre. Då är vi sex sjömil ned längs kusten och vi bestämmer oss för att köra rakt mot vinden i sjölä av ön samtidigt som vi passar på att göra lite vatten.

Vi kan spara några sjömil genom att gena söder om Isla Conejera. Det ser inte djupt ut på sjökorten men i boken anger man 2,4 m. Inte tillräckligt i lite sjögång men vi tror det ska funka. Det gick bra och vi hade hela vägen minst en meters marginal till botten. Skönt att kunna rulla ut igen och segla sista biten in. Vid sex tiden är vi förtöjda vid Port IB:s pontonbrygga. Port IB är regionalt förvaltade hamnar med rimliga priser. Vad vi förstår accepterar man båtar upp till tolv meter. Än en gång är vi tacksamma för vårt val av båtstorlek. Det är inte bara hamnavgifterna som blir dyrare över tolv meter.

Nu ligger vi här medan regnet droppar på sittbrunnstältet. Vi har under drygt sex veckor seglat nästan 700 sjömil sedan vinterhamnen i Lagos. Huvudriktningen har varit östlig och vi har gått från 9 grader väst till 1 grad östlig longitud. Vi befinner oss nu 3 300 sjömil hemifrån och rakt söder om Dieppe dit vi kom 4/6 förra sommaren.

Liksom i går kan vi sätta segel inne i hamnen när vi lämnar Alicante. I dag är vinden på sydost så vi får göra ett kortare slag söderut innan vi kan börja segla österut. Fin öppen sträckbog i god fart med max ställ, Code 0 och storsegel, längs en torr och karg kust med massa stora hotell. Längs vägen passerar vi 0-meridianen och är nu åter på östliga longituder.

Vi gör god fart och kommer till Moraira vid femtiden. Vi hade tänkt ankra i viken men när vi testar lite att driva där rullar båten 30 grader i dyningen. Det var inget svårt beslut att gå in i hamnen och vi får bita ihop och betala ännu en ganska dyr hamnavgift. Fin hamn med bra duschar. Verkar vara trevligt och lyxigt semesterområde. Vi är mest intresserade av att äta middag och sova gott innan överfarten till Ibiza.

Vi lämnar vår ankarplats i Torrevieja i gryningen då vi vill segla medan det blåser lagom från rätt håll. Det nya ankaret har funkat bra under premiärnatten. Fin segling med frukost i sittbrunnen. Lite mer vind än vi tänkt oss så Code 0 rullas ut och in några gånger allt eftersom vinden varierar i styrka.

Redan strax efter 12 är vi i Alicante där vi får en dyr plats i den stora marinan. Mycket trevlig stad och bra marina. Vi går på handlingstur och hittar det stora varuhuset El Corte Engles på Av. Maisonnave som var välsorterat med fin livsmedelsbutik. Vi gick dit i första hand för att byta våra kolsyrepatroner och det gick över förväntan. I Portugal lyckades vi inte byta mer än en i taget. Här kunde de byta tre så nu har vi bubbel till vårt vatten för flera månader framöver.

Vi ville gärna titt på Volvo Ocean Race:s huvudkvarter men det var inte öppet på eftermiddagen i går. I stället gick vi dit en sväng på förmiddagen innan vi lämnar vid 11 tiden.

Vi blev kvar en dag till i Cartagena. Efter två blåsiga och gungiga nätter kändes det skönt med en dag i lugn och ro. Dessutom skulle Håkan ha telefonmöte och det visade sig bra att vi låg i hamn för det gick inte på den planerade timmen utan tog i stället tre timmar. På eftermiddagen tog vi en promenad upp på kullen med fort från 1200-talet och fin utsikt över staden.

I går lämnade vi Cartagena på förmiddagen och kunde segla hela dagen. Början blev lite jobbig då vi hade frånlandsvind (nordan) och riktigt höga berg längs kusten. Vinden varierade kraftigt i både styrka och riktning. Ibland forsade vi fram i över 8 knop och ibland låg vi nästan och drev. Det blev mycket skotande innan vi så småningom kom fram till udden Cabo di Palos.

Just som vi kom dit skralnade och vred vinden från nord till ost. Perfekt tänkte vi, slog och hoppades ligga över udden. Det lyckades nästan och efter en kortvända kunde vi slacka lite på skoten igen och med god fart segla upp till Torrevieja där vi ankrade i den stora yttre hamnen efter en härlig och solig dag på havet. Bredvid oss låg Svenska båten Saloma med June och Lennart ombord. Det blev en trevlig pratstund i vår sittbrunn innan middag.

Åter igen avgång i soluppgången, i går för motor i mycket svaga vindar. Frukost i sittbrunnen. Tack till Judit på Money Penny för fin bild.

Fint och soligt på havet men ganska oregelbunden sjö med dyning från olika hålla. I ibland så pass mycket vind att seglen kan stötta lite. Vi d 12 kommer mer stabil vind, 3-4 m/s och Code 0 driver oss fram i halvvind i mellan 5 och 6 knop. Men efter en stund rullar dimma in och vinden avtar. Det blir motorgång med mistlur och radar i några timmar tills vi närmar oss Catagena där dimman som tur är lättar innan vi ska gå in i hamnen.

Vi förtöjer i segelklubbens hamn (norra) och det visar sig bli en gungig natt med knarrande tampar när vinden ligger på rakt in i hamninloppet. Men vi ligger tryggt och bra även om sömnen inte blir den bästa. I dag har vi tagit en långpromenad i staden med gamla anor. Vi började på marinarkeologiska museet som visade ett Feniciskt skepp och utvecklingen därifrån till våra dagar. Intressant och lärorikt.

Sedan vidare in i den trevliga staden som har många lämningar från Romartiden. Bland annat besöker vi den romerska teatern som hittades under gammal bebyggelse på 80-talet och som nu grävts ut. Imponerande storlek och fin utställning.

Sista dagen i Almerimar blev en dyr dag. Vi har haft lite vattenläckage från vårt pumpfack ett tag. Inte mycket men tillräckligt för att vi skulle riva ut hela barbordshytten och kolla. Det visar sig att vår sjövattenpump har läckt i pumphuset och den var vackert belagd med saltkristaller. Bara att köpa en ny, nu blev även denna en Jabsco, bra att ha alla pumpar av samma fabrikat. Som tur var passade den i såväl utrymme som fästen så det gick lite lättare än befarat att få in den nya pumpen.

När vi ändå var i båtaffären passade vi på att fråga om ankare. Vi har ett Bruce som huvudankare och det har funkat jättebra. Men många har haft problem med att få fäste på Medelhavets gräsbottnar. Det som man rekommenderar nu för tiden är Rocna och ett sådant ville vi ha. Men det hade han inte. Däremot hade han sålt ett till en kille som ville lämna tillbaka. Det visar sig vara en svensk båt och vi kan köpa ett helt nytt ankare till lite reducerat pris, ”bara” 5 000 kr.

Nu är frågan vad vi ska göra av det stora Bruce ankaret, just nu ligger det kvar framme i fören men det är inget bra ställe. Inte lär det gå att sälja heller. Det nya sitter uppe men än återstår en hel del arbeta innan det sitter riktigt bra på vårt peke. Det blev en lång arbetsdag i går innan vi på kvällen kunde gå runt och säga adjö till nya och gamla vänner.

Money Penny, som vi seglat med i nästan en månad slår nu av på tempot medan vi vill komma ut till öarna så snart som möjligt. Susanne och Anders på Balu, som vi träffade i Sverige innan vi lämnade och som kom in i förgår, har bråttom vidare då de vill försöka sälja sin båt under våren.

Vi lämnade Almerimar i soluppgången (strax efter sju i dag). Fick sydsydväst 7 m/s och en härlig slör i över sju knop ut till en boj som skulle rundas. Sedan föll vi av och fick vinden mer akterifrån. Inte lika rolig och en knop långsammare. Men solen steg och började värma. Efter en lång dag och nästan 70 sjömil går vi in i ett skvalpigt Garrucha – och några timmer senare kommer Money Penny som försökt ankra i en fin vik längs kusten med det blåste och gungade för mycket.

I söndags var det fiesta i El Ejido, staden innanför hamnen. Vi tog bussen upp och tittade på folklivet. Många flickor i varierande ålder hade fantastiska kreationer med mycket färg och volanger. Trevligt och sommarvarmt. Ett kringresande tivoli förde ett förfärligt oväsen men en bit bort var det lite lugnare. Ett antal stånd sålde lokala produkter så ryggsäcken fylldes med skinka, olivolja och öl innan vi tog sista (kl 8) bussen hem.

I området odlas enorma mängder grönsaker. Vart man åker ligger milsvida fält av enkla växthus med vit plast som tak. Det er nästan ut som ett snöklätt landskap. Det började redan strax efter Malaga och det tog et tag innan vi förstod var alla de vita fläckarna en bit uppåt bergen var för något. När vi sedan åkte bil såg vi att nästan alla plana ytor utnyttjas för växthusen. I måndag var det helgdag här men tvättetian var öppen så det blev ganska många tvättmaskiner körde, det var ett tag sedan sist…

Tisdag var vardag igen och då gick bussarna in till Almeria. En lite större stad strax öster om hamnen. Det tog en och en halv timme att åka de sex milen men vi fick se mycket längs vägen då bussen slingrade sig fram mellan många hållplatser.

Almeria är känt sedan rommartiden. Sedan tusentalet har det varit huvudhamnen för denna del av Spaniens kontakter med Nordafrika. Morena hade sin största flottbas här fram till det kristna intåget 1489. Borgen Alcazaba har i alla tider varit säte för makten i området. De mest kända beskrivningarna av de ståtliga palats som avlöst varandra är från Taifa härskaren al-Mutasims tid.

Almeria i dag är en trevlig mellanstor stad med en hel del butiker, breda boulevarder och vackra planteringar. Efter en god och mycket mättande Marockansk lunch i de gamla kvarteren nedanför borgen vandrade vi runt uppe på Alcazaba bland ruiner och rester innan vi tog bussen hem igen.