Cabo Carvoeiro

Efter omväxlande vindar under dagen lämnar vi snart Cobo Carvoeiro vid Peniche. Det har varit omväxlande dagar. Vi hade precis rullat ut Code 0 ock seglat med drygt fyra knop i svag västlig vind norrut. Det varade i fem minuter. Nu kör vi igen.

Kryss i lätt vind mot Cabo de Sao Vincente i går förmiddag.
Solen går upp bakom bergen söder om Lissabon i morse. VI har precis börjat segla efter att ha gått för motor i svag motvind hela natten.
Halvvind med revad stor och 7 knop mot Cabo Roca i förmidags. Vinden vred med och efter udden hade vi plattläns några timmar i avtagande vind. Segan motorgång igen.
Motorgång i bleke mot Caco Carvieiro.

Nästa gång vi närmar oss land hoppas vi att vi snart är framme i Muros. Angöringen har vi ett 190 sjömil långt ben att gå. Det ska vi försöka göra utanför fiskeredskap och kusttrafik, dvs där vattnet är minst 200 m djupt.

För den intresserade kommer här vår rutt planering. Röd linje med blåa markeringar är rutten till Muros. Den lilla röda ringen långt ned i bild symboliserar båten och röde fyrkanten ovanför så långt vi kommer om en timme. Total läng till hamnen i Muros är just nu 205 sjömil varav 190 till angöringen.

Vi har lagt in en rödprickad linje i väster som representerar östliga kanten på fartygsrutten utanför Portugal (vi ser ett fartyg på AIS som en grån triangel längst ned i bild). Ljusblå fält utanför land är vatten grundare än 200 m. Där vill vi helst inte segla (i alla fall inte i mörker) eftersom det fiskas en hel del med fasta redskap, i alla fall ut till 150 m.

Cabo de Roca

Allt väl ombord. Vi äter bra och sover tillräckligt. Det blev en fin dag i går. Ganska mycket motorgång i svag vind rakt i näsan. Vi gjorde några försök att segla när vinden vred så att den inte var rakt emot men det gick inget vidare. I början av natten fick vi så pass vinkel att vi kunde gå med storsegel och motor. Det lugnar båtens rörelse och hjälper lite på farten.

Just nu passerar vi Cabo de Roca, Europeiska kontinentens västligaste udde (klicka här) och ett viktigt ”hörne” för oss. Härifrån seglar vi såväl norrut som österut hela vägen hem. Vid femtiden i morse kom frisk ostnordost och vi kunde sträcka mot udden med svällande segel och ca sju knop i snittfart. Härlig segling som håller i ännu.

Efter udden väntar vidskifte igen och vi kommer sedan att ha medvind hela vägen upp till Muros om prognoserna håller vad de lovar. Går det som vi tror är vi där på tisdag, dvs om a 2 dygn. Nu hoppas vi att fronten som kommer inte har för mycket regn i sig och att det inte blir allt för gungigt när vi ska slöra/länsa norrut.

Cabo de Saao Vicente

Nu rundar vi sydvästudden på Portugal (klicka här) och sätter kurs mot Europeiska kontinentens västligaste udde. Hit har vi seglat lite nord om väst, nu ska vi segla lite väst om nord. Vinden blåser just nu därifrån så vi får räkna med fortsatt kryss.

Allt är väl ombord men vi börjar tröttna på att det hela tiden kränger. I början och stundtals i går också, har vi haft en hel del sjö som inte gör det lättare att laga mat eller sova. Men det går bra, vi får lagat mat 1-2 gånger om dagen och sover i stort sett det vi behöver fast det blir fördelat på 2-3 sovpass.

Vi har nu seglat i två dygn med fint väder. Solsken på dagarna och halvmåne som lyser upp nästan hela natten. Här blir det mörkt vid tiotiden (Svensk och Spansk tid) och det ljusnar vid sjutiden.

Vi körde mot vinden ut ur Gibraltar sund. Nu, efter att ha gått där tre gånger på kort tid, börjar vi förstå hur tidvattnet fungerar. Västgående tidvatten betyder egentligen mindre östgående ström, vi har haft mellan en knop motström och ingen ström. Östgående tidvatten betyder mycket östgående ström, vi hade mellan tre och fyra knop medström.

Son tidigare; röd linje är vår segling in i Medelhavet, blå hemseglingen. Här prickad blå för första försöket från Gibraltar.
Det är märkligt hur det kan bli när vinden vrider. Hela ”badkaret” från gula bojen till fram till trafikseparationssonen vi udden är en enda lång kryssbog .

Väl ute ur sundet vid Tarrifa börjar den kryss som fortfarande pågår. Fösta dygnet med en hel del motström som grädde på moset. Vi har kört motor i ca 8 timmar när det varit för svaga vindar. Under dagen i går kunde vi sträcka med lite slack i seglen i nordlig vind. Men större delen har vi legat på kryssben. Vi har försökt gå mot förväntade vindskiften och det har funkat ganska bra. De första två dygnen har vi gått 238 sjömil genom vattnet, 218 över grund och vi har med detta lyckats ta oss 188 sjömil närmare Muros som nu är ca 365 sjömil bort.

Som vanligt när vi ger oss ut på havet så kan det vara svårt att se våra positioner. Bli inte oroliga om ni inte kan följa oss på t ex Marinetrafic hela tiden. Vi kommer att dyka upp när vi närmar oss en kust. Bli inte heller oroliga om ni får vänta en dag eller två med uppdateringar på denna blogg. Det kan ibland vara väldigt svårt att få bra internet även om man är nära kusten.

Telefonappen för Veselfinder tycks vara bättre på att uppdatera våra positioner just nu, testa gärna.

Sally seglar norrut igen

Efter frukost i morse gick vi över till Gibraltar och fyllde vår dieseltank. Nu har vi så vi klarar motorgång i flera dygn. Väderprognoserna spår lätta och växlande vindar i början längs Portugals kust så vi kan behöva köra en hel del om det inte går att segla.

Just nu kör vi ut ur Gibraltarviken ned mot sundet. Ungefär klockan 12 börjar medströmmen som vi sedan kommer att ha med oss i minst sex timmar, kanske längre utanför sundet. Vi kommer att ha vinden i näsan hela vägen i sundet så vi har valt att köra. Efter Tarrifa ska segla västnordväst ut till Cabo de Saao Vincente, Portugals och kontinentens sydvästra udde. Dit är det ca 175 sjömil.

Väderprognosen säger vindar mellan väst och nord det kommande dygnet. Kanske inte det bästa vi kunde önska oss eftersom vår kurs är västnordvästlig. Vi räknar med att kunna slå lite på vindskiftena när vi kommit ut en bit och på så sätt vinna väg. Men någonsnabb segling blir det inte. Vi gläder oss åt en växande måne som kommer att vara med oss och lysa upp nätterna längre och längre för var dag, eller snarare natt.

Målet är att gå till Muros på Galisiens västkust, strax nedanför Kap Finisterre. Där finns en bra marina och förhoppningsvis en ny MUX. Vi räknar med att det kommer att ta drygt fem dygn att segla de 555 sjömilen. Muros är en bra utgångspunkt för att sedan direkt korsa Biscaya. Dels sparar man omvägen österut till La Coruña (som är den traditionella utgångspunkten), dels har man ett startläge längre västerut i de förhärskande västvindarna. Men vi kan komma att välja att först gå till La Coruña, omvägen blir inte lika lång om vi sedan väljer att gå mot Brest och överfarten en natt kortare.

La Linea de la Conceptión

Nu har vi legat några dagar i Alcaidesa Marina i La Linea. Till vår stora glädje finns det tvättmaskiner här så vi har tvättat all smutstvätt. Under hela tiden i Aguadulce har Eva fått handtvätta det nordligaste så vi hade ett litet uppdämt behov.

Den här klippan hade vi inte räknat med att få se en tredje gång.

Det har varit skönt att vila och undertiden har vi fått OK att gå in i flera hamnar. Ny versionen med information om hamnar längs vägen för den intresserade (klicka här). I stället för en sju dygns segling till La Coruña planerar vi nu en femdygnsseglin till Muros strax söder om Cap Finisterre. Längs sträckan har vi åtminstone två bra hamnar som vi kan gå in i om vi skulle behöva. I vill dock helst undvika Portugal då de har väldigt strikta regler för utlänska båtar. Vi hartillfälligt löst våra instrumentproblem och känner oss trygga med att segla vidare med det som nu är igång igen.

Det blir lite extra mycket att stuva undan när vi behöver ena hytten till sjökoj och dessutom ovanligt mycket proviant ombord. Under bordet i salongen har vi stuvat vår gummibåt, en kasse konserver (som inte fick plats i kölsvinet) och två 20 liters reservdunkar med diesel.

Då vi nu ”förlorat” nästan en vecka i tid på att ligga här så har vi fyllt på förråden av färskvaror. Det blev två turer till snabbköpet och nu är våra två kylar välfyllda igen. Väderprognoserna ser ut att hålla så vi räknar med att seglar i morgon förmiddag med det västgående tidvattnet efter att först ha tankat diesel på morgonen.

Boven i dramat

Efter en hel del analyserande och letande tror vi oss nu veta vad som hände när instrumenten dog. Det var en dålig kabel i Seatalknätverket som delvis glidit ur en klämkoppling. Detta ledde först till att den port på vår MUX som kabeln var ansluten till dog. Vilket i sin tur ledde till att vi inte fick någon GPS signal till vår plotter.

I nästa steg blev det kortslutning i Seatalknätverket som gjorde att en säkring löste ut – då dog alla instrumenten inklusive autopiloten. Säkringen sitter gömd i ett hörn längs in i den akterhytt som vi använder som stuvutrymme. Håkan försökte krypa in och kolla mitt i natten men det var svårt att se något.

Så här skulle det sett ut från början. I stället hade parterna bara blivit instuckna i klämkopplingarna och med lite spretiga kardeler…

Nu är kabeln fixad och säkringen bytt. Alla system fungerar i princip men vi får inte längre någon GPS signal till vår plotter vilket gör den mindre värd än ett gammalt papperssjökort. Däremot funkar skärmen fortfarande som radarbild vilket kan vara viktigt utanför Portugal där det ofta är dimma.

Eftersom vi kan se position och AIS information på vår dator vid navigationsbordet har vi fortfarande full funktion. Nackdelen är att vi inte längre har någon bra reserv och att vi måste lämna sittbrunnen för att se detaljerad information. Men nära kusten, i hamninlopp mm, kan vi använda vår padda i sittbrunnen som plotter (utan AIS information).

Vi har nu beställt en ny MUX till Muros. Leverantören, ShipModule, har varit väldigt hjälpsamma och vi har varit nöjda med deras MUX så vi ville gärna ha en lika dan. Vi kanske kommer att få vänta några dagar extra beroende på om vi eller MUX:en kommer först. Som tur är, är vi välkomna att ligga i de Galisiska hamnarna. Om de aviserade lättnaderna kommer, så kan vi till och med ta promenader tillsammans i de vackra omgivningarna.

Håller väderprognoserna så provianterar vi i morgon och seglar sedan torsdag förmiddag med det västgående tidvattnet efter att först ha tankat diesel på morgonen.

Senaste dygnets segling

Lite mer om hur vi seglade och i slutändan var tillbaka vid Gibraltar efter ett dygn.

Som framgår av sjökortet nedan hade vi ingen effektiv kryss västerut. Vårt första försök att ta oss västerut var så jobbigt att vi vände norrut igen. Då blåste det inte lika mycket och i den höga jobbiga sjön (förmodligen dyning som mötte tidvatten som satte västerut) så kunde vi inte hålla fart. Vi motorseglade ett tag men vände efter ett tag. På slagen norröver hade vi inte alls samma besvär av sjön utan Sally seglade på bra och vi kunde äta middag i lugn och ro innan vi var tvungna att segla väster ut.

Det var nu styv vind (ca 10 m/s), hög men inte lika jobbig sjö och motström. Sally seglade väldigt bra men ganska blött, med revad stor och genuafock. Men det var segt att vinna väg västerut. Till slut var vi i alla fall utanför grundområdena vid Trafalgar och de fartyg som låg uppankrade där. Hela havet var fullt av lampor och lanternor. Vi kunde slå vid midnatt och förberedde oss på ett längre ben norrut och efterlängtad sömn.

Vi hade inte direkt 90 grader mellan kryssbenen på vår kryss västerut.
Vid röda ringen slutade instrumenten att fungera.

Då hände det. Det började med att plottern larmade för att den inte längre fick någon position från GPS:en. Då stänger den av det mesta av sina funktioner och blir mindre värd än ett hederligt gammalt papperssjökort (man kan inte ens rita på den). Strax därefter dör autopiloten och alla instrumenten. Medan Eva handstyr, en inte helt grannlaga uppgift i kolsvart natten som hon skötte galant med hjälp enbart av kompassen, försöker Håkan leta fel utan framgång.

Vi bestämmer oss för att vända österut, klockan hade då hunnit bli runt ett. Det blev en jobbig natt med omväxlande en timme till rors och en timme i kojen. Var gång något behövde göras fick vi vara vakna båda. För att kunna styra och samtidigt väcka den andre använde vi en trådlös ringklocka (sådana som man brukar ha vid ytterdörren). Totalt fick vi knappt två timmars sömn var.

När vi kom inom täckning mejlade vi marinan i La Linea, på Spanska sidan flygplatsen vid Gibraltar, med alla våra papper som bilaga. Vi var då ca 3 timmar bort. Vi ringde dem sedan strax efter nio (då vi hoppades det skulle ha kommit folk till kontoret) och fick besked att det var OK att komma in.

När vi kom fram var vi tvungna att gå till väntebryggan och ligga där tills marinan fått klartecken från lokala myndigheter att släppa in oss. Under den tiden fick vi inte lämna båten. Alla var väldigt hjälpsamma och allt funkade smidigt och vi kom in till vår fingerponton inom 30 minuter. Vi träffade ingen kontorspersonal utan allt sköttes per tel och mejl. Men vi fick hjälp av marineros att lägga till. Vi fick senare mejla en fullmakt att debitera vårt kreditkort. Kortnumret lämnade vi av säkerhetsskäl via telefon. Så här långt inga frågor eller besök av myndigheter.

Vi har krav på oss att segla så snart vi reparerat och provianterat. Dagen har ägnats åt att leta fel och vi tror vi närmar oss en bild av vad som hänt och vad vi skulle kunna göra för att segla vidare senare i veckan. Mer om detta i morgon. Vi har också fått positiva indikationer från fler hamnar längs vägen (klicka här för mer info) vilket känns bra inför nästa etapp.

Tillbaka till Gibraltar

Söndag 11:00:
Nu ligger vi vid väntebryggan i marinan och har precis fått OK från Polisen (tror vi att det var) att komma in i marinan. All har gått bra. Vi kommer nu att gå till vår plats. Vi har nästan inte sovit alls sista dygnet. Kojen nästa så snälla vänta med att ringa tills i morgon.

Söndag 7:30:
Klockan ett i natt slutade alla våra instrument att fungera. Vi valde då att segla tillbaka och är nu på väg till La Linea där vi tidigare fått OK för att komma in. Det var närmast, ca 50 sjömil, och lättast, medvind.

Med hjälp av våra reservsystem, IPad och dator, kan vi fortfarande navigera men vi har fått handstyra hela natten. I övrigt allt väl ombord.

Vi ligger på kryss

Under eftermiddagen har vi sträckt upp längs kusten. Vi började segla vid Tarrifa. Först en kortvända utåt sedan ett långt ben nord nordväst läns kusten. Med den västvind som råder, och som ska blåsa ett bra tag framöver, så ligger vi nästan upp udden (i alla fall ibland).

Vår taktik är då att så fort det går segla på den bog som tar oss närmast målet. Tids nog kommer vind från annat håll eller bleke och då är vi så nära vi kan komma. Men, nu närmar vi oss Trafalgar och de reven vill vi inte segla in bland så nu slår vi snart ut från kusten och förmodligen bort från mobil- och internettäckning.

Allt väl ombord, snart vankas köttfärssås och spagetti.

Gibraltar sund

Nu har vi gått ut mellan Herkules pelare och lämnat Medelhavet för denna gång. Det har varit två fantastiska år fyllda avsegling, nya möten och spännande platser. Snart rundar vi Tarrifa och kan börja segla norrut. Om några dagar rundar vi sedan den västligaste udden, strax norr om Lissabon, sedan är vi på hemväg på riktigt.

Vi hade fortsatt fina plattläns under hela dagen i går. Vinden avtog och eftersom kunde vi slå ut reven. DE första sex timmarna hade vi en snittfart på över sju knop. Men strax efter fem var det inte tillräcklig vind för att segla. Ganska hög och oregelbunden sjö slog vinden ur seglen så det blev till att starta motorn. Den har nu med bara några timmars undantag gått sedan dess.

Delfiner kom på besök vid flera tillfällen i går. Eva fick sedan uppleva ett fantastiskt skådespel i natt när de under en lång stund simmade runt båten med långa ”marelsspår” efter sig.

Vi fick en regnskur strax efter skymningen i går. Sedan var det uppehåll men sedan fyratiden i morse har det regnat. Ett ganska milt regn men ihållande regn som tagit ned temperaturen och tagit bort sikten. Ett tag såg vi bara någon sjömil.

Då var båtarna ganska stora när de väl dök upp. Som väl är ser vi dem långt tidigare på AIS.4

Tidvattnet håller i alla fall vad det lovar och vid niotiden, en timme innan vi var vid Gibraltarklippan fick vi efterlängtad medström samtidigt som regnet lättade.

Röd linje är seglingen för två år sedan. Blå linje är hemseglingen.

Senare i sundet har vi haft lite bakströmmar och annat som inte är lika trevligt. Vi fortsätt nu direkt upp mot Portugals sydvästudde där vi räknar med att vara om knappt två dygn.

I denna blog skriver vi lite nu och då om båten och våra seglatser. Kontakt: sally@bikan.se +46708220250