Vi fick lämna Espalmador lite tidigare
än planerat efter ett besök av ”posedoniapolisen”. Vi hade försökt ankra på en
sandfläck men han tyckte inte om att vår kätting låg över sjögräset. Vi
lyckades i alla fall prata till oss några extra minuter så vi kunde stuva undan
dingen som vi på morgonen tvättat av ordentligt, innan vi lättade ankar.
Vid tolvtiden lämnar vi och får en fin
vind strax söder om ost. Vi kan rulla ut genakern och sedan göra god fart
västerut. På de åtta timmarna innan det blev mörk lyckades vi hålla en
snittfart på nästan sju knop. VI seglade ganska raskt om en 35 fots katamaran
och drog sakta ifrån en 49 fots katamaran, det känns alltid skönt.
Sedan blev det fock i stället och då tappar
vi en knop i fart, och 49 fots katamaran kommer sakta ikapp, men det är så
mycket enklare att segla med krysstället på natten.
Vinden vrider sedan med så att vi får plattläns fram på småtimmarna. Det blir till att spira focken och gunga vidare – inget vidare för nattsömnen. Så håller vi sedan på tills vi kommer in Cabo de Palos, under udden öster om Catagena där det blir slör och halvvind en stund innan de höga bergen läar så mycket att vi startar motorn. Nu har den stora katamaranen nästan kommit ikapp oss…
Hamninloppet. Vi ligger längs till vänster i bild. Ofta har vi både två och tre kryssningsfartyg på besök under dagarna.
Vid ett lägger vi till i Cartagena (klicka här) efter 25 timmar och 140 sjömil. Vi är ganska trötta så efter lite lättare mat sover vi en stund. Bredvid oss ligger den Svenska morotbåten Sinvela och vi slår följe med dem till en tapasrestaurang på kvällen. Den tillfälliga platsen saknar vattenmätare (normalt betalar man för vattnet här) så vi passar på att spola av och tvätta så mycket vi kan.
Väckarklockan stod på 03:30 i går och kl 4 lämnar vi bojen på Cabrera . Ingen måne men stjärnklar himmel och lite lyktor på land ger oss tillräckligt ljus för att se de andra båtarna som ligger i viken. Vi slingrar oss ut i långsam fart och sätter sedan storseglet innan vi kommer ut på havet. Det är inte mycket vind så det blir motorgång första timmarna innan vi kan börja länsa.
Så snart det ljusnar (vid 7 tiden) byter vi från stor och fock till genaker. Det ger lite bättre fart. Vinden är ganska svag och varierande både i styrka och riktning. De är långt ifrån alltid vi kan ligga på önskad kurs eller hålla den fart vi skulle önska. Vi har ganska hög och kort (vad annars i Medelhavet) sjö och då måste vi skära upp lite för att genakern ska stå stabilt.
Solen är på väg upp. Vi ser fortfarande siluetten av Cabrera 15 sjömil akterut
När vi länsar ställer vi om autopiloten
till att styra på san vindvinkel i stället för skenbar som vi andvänder mot
vinden. Sedan följer Sally vindvridningarna automatiskt och vi får en optimal
kurs så nära önskad som möjligt. Vi behöver inte röra något på många timmar.
Kan man däremot hålla önskad kurs behöver man ibland justera både vindvinkel
och skotning när vinden växlar. En stor fördel med det här sättet att styra är
att man kan lämna sittbrunnen utan risk för ofrivilliga gippar.
På eftermiddagen minskar vinden så att det blir svårt att segla. Motorn kommer till heders igen och de sista fem timmarna motorseglar vi. Vi kommer till Espalmador, denna fantastiska lilla ö som vi besökt flera gånger tidigare (klicka här) strax efter sex. I god tid innan solnedgång så att vi kan se botten och lägga ankaret på en bra sandyta. Då har vi seglat 78 sjömil på 16 timmar, vi somnar gott efter middagen.
Det är bara ett grunt sund som skyddar oss från dyningen på andra sidan.
I dag på förmiddagen har vi tagit det
lugnt, njutit ytterligare en fin sensommardag och förberett oss för seglingen
till Cartagena. Det är så pass långt över till Spanska fastlandet att det blir
en nattsegling hur man än gör nu när dagarna blivit korta. Då tänker vi att vi
lika gärna kan gå de 140 sjömilen till Cartagena på en gång. Vi seglar om en
stund och räknar med att vara framme i morgon (lördag) eftermiddag eller tidig
kväll.
I går lämnade vi Porto Colom efter frukost. Prognosen sa måttlig medvind. Verkligheten var snarare svag vind och gammal sjö – det hade ju blåst bra dagen innan. Det blev motorgång längs kusten. Ner mot Mallorkas sydudde gjorde vi ett antal försök att segla när det verkade komma vind. Men, det var inge ordning vare sig på styrka eller riktning så vi gav upp och körde vidare.
Fyren på Horadada, den nordligaste av öarna i Cabreras nationalpark.
Vid lunch kommer vi till Cabrera, naturreservatet söder om Mallorca som vi också besökte förra sommaren (klicka här). Bojen längst in i viken är ledig och här ligger vi nu. Vattnet är fantastiskt klart och fint och fortfarande ca 24 grader. Vi passar på att skrubba av botten en sista gång innan vintern. Som åskådare har vi ett stort stim fiskar. De är betydligt större här än på andra ställen där det inte är fiskeförbud.
Fyren på Cabrera som vi inte fick gå till.
I dag hade vi tänkt gå till fyren, vi hade hört att det var en vacker tur. Vi blåser upp dingen, som legat nedpackad under våra lite längre havsseglingar, och ror sedan i land. Går längs vägen mot fyren men när vi kommit över krönet är det stopp. Vägen är spärrad, man får bara gå vidare med guide och någon sådan har vi inte, så vi får vända om. Det blev ändå en fin promenad på ca 5 km i det orörda landskapet.
Viken med alla bojar och det gamla kastellet.
Eftermiddagen blir lugn med bad och
snorkling. Vi har fantastiskt brittsommarväder men klarblå himmel och lagom
varmt i solen – hoppas det håller i sig.
I går var vi på söndagspromenad längs viken. Det såg lite lurigt ut med tunga regnmoln inöver land men vi klarade oss och solen sken med jämna mellanrum. Porto Colom har klarat sig ganska bra från turismen. Här är inte hela kajen fylld med restaurager utan mycket av det gamla samhällets karaktär verkar vara kvar.
På många ställen finns bårhus/förråd under kajen och de flesta hus verkar vara bebodda av året runt boende. Enda nackdelen var att vi gav oss av utan vatten och vi fick gå ganska långt innan vi hittade ett matställe. Det kändes längre men det var bara två km längs en fin promenadväg till badstranden på andra sidan viken. Väl där fick vi öl och en enklare lunch och kunde mätta och nöjda gå tillbaka till båten.
Fin gammal innergård i Palma gamla stad
I dag har vi turistat i Palma. Vi tog bussen klockan nio på morgonen. Den lyckades få resan på ca 6 mil att vara i över två timmar genom att köra in på smala gator i samhällen längs vägen. Väl i Palma var det dags för fika och sedan promenad i gamla stan med sina smala gränder och gamla fina hus. Vi är inte riktigt vana vid trängseln och stöket i en större stad men det är kul som omväxling.
Ett besök i den imponerande katedralen
blev det naturligtvis. Det är en imponerande byggnad, påbörjad på 1300-talet
och färdig 1601. 1851 förstördes en del av en jordbävning och katedralen fick
en hel del neo-gotiska drag. Sedan var dags för sen lunch och promenad till den
underjordiska busstationen för hemfärd. Bussen hem funkade bra och väl på båten
kunde vi trötta och nöjda konstatera att vi sammantaget gått över en mil under
dagen. Vi hade också lyckats tima in vår utflykt så att vi var borta från båten
medan det blåste friska vindar i viken.
Vi lämnar Mahon i gryningen och när solen går upp ur havet går vi ur fjorden. Vi kan segla en bit i NV vind ner mot udden men när vi lämnar Menorca så dör vinden. Det blir motorgång och senare motorsegling i svaga sydvindar. Prognosen är tilltagande vindar mellan syd och sydväst så vi håller upp ca 20 grader för att få lite bättre höjd när vinden kommer. Och ja! Autopiloten funkar, men inte alls så bra som innan.
Dat var vi och några morgontidiga fiskare som var uppe före solen.
Det börjar bli höst nu. Inför ovädret
häromdagen tog vi ned soltaket och satte upp vårt sittbrunnstält. I natt var
det kallt, tur att vi nu stoppat täcken i påslakanen. I morse var det 13 grader
och ordentligt med dagg på däck. Men solen skiner och på dagen är det
fortfarande sommarvärme.
Efter lunch kommer vinden och med hemskotade segel kan vi hålla upp mot Mallorca. Efter några timmar pekar vi mitt emellan två hamnar. Då det börjar bli eftermiddag väljer vi att falla av lite och seglar med god fart till Porto Cristo dit vi kommer strax före sex. En fin liten hamn men lite gungig. Vi går en kortare promenad innan middag.
Mallorcas sydostkust är bergig i mjuk sten. Här finns många grottor och några små vikar.
Till frukost i morse blev det nybakat bröd. Efter lite funderande bestämmer vi oss för att segla en bit söderut längs kusten. När vi lämnar hamnen vid halv elva är det mycket lugnt så vi passar på att kalibrera om vår autopilot. Det går till så att man på fritt vatten startar ett program som svänger runt båten en stund för att se hur den reagerar på olika roderutslag och sedan sätter parametrarna till autopiloten.
På väg in i den skyddade viken Porto Colom.
Efter omkalibreringen och sedan återställning
av våra manuellt inställda parametrar, verkar den fungera som vanligt. Nu har
vi ganska lätta vindar när vi seglar ned längs kusten i halvvind och solsken så
vi får se vad som händer under lite tuffare förhållanden. Kryss med inställd
vindvinkel i oregelbunden sjö brukar vara svårast. Efter några timmars segling
går vi in i Porto Colom, en stor naturlig hamn med massa bojar, marina och en
kommunal hamn. Vi väljer den kommunala Port IB där vi kan ligga bra för 250
kr/natt inklusive el och vatten. Ibland har deras duschar och toaletter lämnat
en hel del att önska men här är det nytt och fräscht.
Nu har vi legat några dagar i Mahon,
Menorcas huvudstad. En trevlig stad med lång historia. Första dagarna ägnade vi
en hel del tid och energi till att försöka lösa problem med vår autopilot.
Autopiloten är vår tredje besättningsman och ovärderlig för oss när vi seglar
längre sträckor. Med den är det inga problem att sköta segel och navigation
ensam. Utan den blir man mer eller mindre bunden till att styra.
Det synbara fel vi hade var att vår
elektroniska kompass inte längre visade rätt kurs. Vi kontrollerade kablar och
började sedan koppla bort komponenter från vårt ganska komplexa system av
instrument. Det visar sig då att vår GPS antenn verkar vara boven i dramat. Den
har inget med kompassenen att göra men har förmodligen skickat ut skräp till de
övriga enheterna. Med den bortkopplad funkar allt som det ska igen, förutom att
vi inte längre har någon position.
Det blir till att köpa en ny GPS. Den kan inte kopplas direkt till våra Raymarin instrument, de är för gamla. I stället kopplar vi den på vårt moderna NMEA 2000 närverk som har en liten enhet (MUX) som översätter till (och från) det gamla systemet. Tyvärr får vi inte alla funktioner men positionen kommer i alla fall in på plottern. Vi provkör sedan resterande dagar vid kaj och allt verkar OK.
Vi ligger lägst in i den djupa fjorden – tillsammans med ganska många andra…
I går var vi turister på stan. Vi strosade runt och var bl a inne i katedralen och lyssnade på orgelkonsert. I den gamla fiskmarknaden säljs fortfarande fisk men halva huset har blivit tapasrestaurang. Där fick vi en god lunch på fisk- och skaldjurstapas.
Vi tyckte det var krångligt med våra instrument. Den här gubben har betydligt fler trådar att hålla rätt på.
Anledningen till att vi stannat såpass
länge är att vi ville vänta tills ett oväder blåst förbi. Natten till idag har
det blåst ordentligt i hamnen. Ute på havet har det varit halv storm. Men nu
har det lugnat sig och vi räknar med att sjön lägger sig under natten så att vi
kan segla mot Mallorca i morgon.
Vi lämnar Marsala i gryning. När vi
kommer ut ur hamnen får vi en fin NNO och seglen rullas ut. Sedan har vi fin
segling med bra fart och mestadels med Code 0, fram till tretiden då vinden
dör. Tråkigt men nödvändigt att köra för att komma vidare men vid midnatt kan
vi rulla ut igen och segla fram till gryningen. Hela förmiddagen körde vi sedan
mot en västlig vind på 3-4 m/s. Den var lite för lite för att segla i med den ganska
krabba sjö som var.
Vid tvåtiden får vi lugnare hav och tillräckligt med vind från SV för att göra bra fart åt rätt håll. Efter några timmar vrider vinden sakta emot så det som började med en sträckbog blev kryss. Vinden fortsätter att vrida medan vi seglar upp mot Sardiniens sydkust. Där får vi mobilnät och kan ladda ned färska väderprognoser för den fortsatta seglingen och lägga ut en blänkare på bloggen.
Vi slår in mot Sardiniens sydkust.
Vi fiskade hela dagen och till slut lyckas vi fånga årets första fisk. En fin liten tonfisk, lagom till middag för två. Efter att ha fileat fångsten och lagt den i kylen slår vi och seglar ut från land i skymningen. Vinden vrider sakta på nord och vid midnatt kan vi återigen hålla vår kurs. Vinden står kvar under natten tvärt emot vad de färska prognoserna förutspått och vi kan sträcka med god fart mot målet.
Tonfiskfile, lagom till en person
Det märks att det börjar bli höst nu.
Mörkret kommer tidigt och temperaturen sjunker under natten. Visserligen ligger
den fortfarande en bit över 20 grader men för oss som är vana vid tio grader
varmare känns det kallt. Och rått blir det också när man sitter i sittbrunnen
under nattvakterna.
Söndagen blir en härlig, solig dag men utan
vind. Vi får köra från sex på morgonen till strax efter solnedgången Vi stannar
motorn vid ett tiden och tar oss ett bad mitt på havet. Otroligt klart och fint
vatten och 2 800 m djupt. Vi duschar också i varmt vatten. Nu när vi kör
motor längre tider har vi i princip obegränsad möjlighet att göra vatten, även
det varma som värms av motorn.
Med ett spegelblankt hav ser man mer av livet. Vi har vid flera tillfällen sett fiskar jag i vattenytan. Vi gissar på tonfisk men det är svårt att se. Delfiner passerar oss flera gånger under dagen men inga vill stanna och leka framför fören. Vi steker den egenfångade tonfisken till middag och äter vid ett dukat sittbrunnsbord.
Fisk som jagar. På håll ser det ut som en stor våg på det lugna havet.
Under eftermiddagen fick vi problem med våra instrument. Det ledde till att autopiloten inte längre funkade som den ska. Vi provar med att kalibrera om den (det hjälpte sist detta hände, på Hanöbukten för fyra år sedan) men inte denna gång. Det blir till att handstyra hela vägen till Mahon. Ganska tröttande när vi seglar men OK när vi kör motor eftersom det då funkar att låsa ratten.
Vi närmar oss Mahon
På förmiddagen närmar vi oss inloppet till den djupa fjorden som Mahon ligger i. I inloppet är det gott om gamla fort och befästningsverk som i forna tider försvarat flottbasen. Då vi kört ganska mycket går vi in och tankar fullt igen innan vi förtöjer i Marina Menorca längst in i fjorden. Då har vi gått 411 sjömil på knappt tre och ett halvt dygn. Här stannar vi förmodligen tills på fredag.
Nu har vi kommit en bra bit västerut på ganska kort tid.
Nu har vi seglat i snart ett och ett
halvt dygn. Ja, seglat och seglat, det har nog varit nästan lika mycket motorgång
som segling men det viste vi ju. Det började bra med slack i seglen och god
gång fram till em fikat. Sedan motorgång till midnatt då vi kunde rulla ut igen
och segla till soluppgången. Hela förmiddagen har vi sedan kört mot en västlig
vind på 3-4 m/s. Den var precis så där under gränsen till vad vi kan segla i
med den ganska krabba sjö som var.
Men sedan tvåtiden har vi lugnare hav och
tillräckligt med vind från SV som nu gått på väst så det som började med en sträckbog
är nu kryss så förr eller senare får vi nog slå. Om inte vinden dör igen… Vi
lyckades för en stund sedan fånga årets första fisk. En fin liten tonfisk,
lagom till middag för två
Allt har gått bra hitintills och vi
fortsätter direkt mot Menorca. Vi hoppas vara där måndag kväll eller senast
tisdag morgon. Det ligger ett litet lågtryck ute på Biscaya som snart kommer in
över Frankrike. Vi har lite olika prognoser på vart det tar vägen när det
kommer till Medelhavet. Eventuellt blir det kulingvindar i mitten av nästa
vecka. Då har vi kommit i hamn men det kan komma att påverka vart vi seglar på
Menorca och därmed också när vi kommer fram.
I går var vi i Marsala och drack en sista kopp Italienskt
kaffe. Vi har också handlat Gorgonzola och Parmaskinka. Sjökojen är förberedd i
akterhytten liksom middagsmat för flera dagar och en stor hög med pannkakor. Vi
är med andra ord klara för en längre segling västerut över medelhavet. Några
extrastag eller stormsegel har vi inte riggat då vi väntar lätta vindar. I
stället är Code 0 satt och soltaket uppe.
Vi lämnar nu i soluppgången Marsala med kurs mot Menorca,
drygt 400 sjömil bort. Med vår åplanerade kurs kommer vi att passera strax
söder om Sardinien och möjligen kommer vi då att dyka upp på Marine Trafic om
ett drygt dygn, annars kanske ni inte ser oss förrän på måndag kväll eller
under tisdagen.
Väderprognosen säger lätta vindar. Det kan innebära
långsam segling eller lite snabbare motorgång. De fina dygnsdistanser vi haft
de senaste seglingarna kan vi nog inte förvänta oss denna gång. Förhoppningsvis
får vi i stället ett lugnt hav så vi kan äta vid dukat bord och sova gott.
Nu har vi legat några dagar här och vi lär bli kvar lite till. Först för att det blåste alldeles för mycket och nu för att det blåser från fel håll och lite för mycket för att det ska vara bekvämt. Annars har vi inte så mycket emot att kryssa. Med lite tur kommer vi iväg på fredag – håll tummarna.
Vi ligger vid södra vågbrytaren i Polaris marina. Mycket trevligt bemötande, bra service och faciliteter. Rimligt pris (för att vara Italien). Nära till Marsala vinhusen men ganska långt till staden. Jättebra stormarknad ganska nära. Bränsle nära och vid kajen.
Vi njuter Marsalavin på innergården till ett av de gamla palatsen.
Marsala är ytterligare en sådan där riktigt gammal plats. Den hete på Lilibeo (Lilybaeum) på Feniciernas tid. Från början låg deras stad på en ö strax norr om nuvarande stad men på 300-talet f Kr flyttades den hit. Sedan kom Romarna och många andra efter dem. Araberna kallade staden MarsAllah (Guds dörr) och det har senare blivit Marsala. I söndags gick vi runt och tittade på gammal sten. Gamla stan här är också fin med flera ståtliga palats och kyrkor.
Det finns nästan inget kvar av Lilibeo mer än lite husgrunder och som här en gammal Romersk huvudgata.
I Marsala finns ett antal stora vinhus som gör det berömda Marsalavinet. Vi har besökt två av dem och som vanligt köpt för mycket och för dyra viner. Men de är ju så goda så man kan inte låta bli.
På studiebesök i lagret. Den stora tunnan i bakgrunden rymmer över 60 000 liter vin.
Vi har också lyckats posta ett brev. Det
blev en övning i tålamod med över en timmes kö på posten (som tycks vara enda
stället man kan få tag på frimärken). De anställda har uppenbarligen ingen
prestationslön. De tar god tid på sig och pratar länge med sina kunder innan de
långsamt släntrar i väg för att hämta eller lämna något. Att få betala 1,10 för
en frankering tog minst fem minuter.
För övrigt tar vi det lugnt. Grejar lite med båten och har tankat upp diesel med några lånade 30 l dunkar så att vi nu har full tank inför fortsatt segling som ser ut att snarare få för lätta än för hårda vindar. Vad vi kan se nu, efter några tankningar, så verkar motorn dra upp till 10 % mindre bränsle med den nya propellern. Det är bra, då räcker vår lilla dieseltank lite längre om det blir bleke.
Vi har en 200 l tank tvärskepps med
utsuget i mitten. Det gör att vi ogärna går under 50 l för att inte riskera att
suga luft vid sjögång. Med de 150 l som finns att tillgå räknar vi med att vi
kan gå mellan 350 och 400 sjömil i ekonomifart. Det betyder att vi skulle kunna
köra hela vägen härifrån till Menorca vilket känns tryggt. Lite vind måste det
ju vara någon gång i alla fall, tänker vi, och då räcker det med marginal.
I denna blog skriver vi lite nu och då om båten och våra seglatser. Kontakt: sally@bikan.se +46708220250