Så var vi tillbaka på Svenskt vatten efter drygt tre år. Ödet ville att vår fösta hamn skulle bli Varberg som också var vår sista hamn 2 maj 2017 (klicka här).

Vi lämnade Kielbukten i går morse vid åttatiden. Efter lite manövrerande för Kielfärjor och andra stora båtar kan vi sträcka med lite slack i seglen och ett rev i storseglet upp mot Lilla bält. Vi får rulla revet ut och in några gånger för att hålla fart. Vinden vrider sakta med och när vi närmar oss de smalare delarna av bältet så har vi slör med farter upp till 9,5 knop. Medelfarten de första åtta timmarna blev 7,6 knop.

Det känns lite konstigt att bara segla förbi våra fina favoriter Aerö och Kappeln med flera. Det får bli ett annat år…

Efter Lilla Bält avtog vinde och frånmidnatt blev det motorgång. Lugn natt på ett lugnt hav. Aldrig helt mörkt i klart väder så här nära Midsommar. Det blev mycket motorgång. När vi såg svenska kusten vid lunchtid anade vi ICA:s utbud och då bestämde vi oss för att ta den sista sillburken till lunch på ett vindstilla hav med Medelhavsvärme.

Vid tvåtiden kan vi till slut segla igen. Då kommer en svag sydvästvind (sjöbris 15 sjömil ut?) och vi rullar ut Code 0. Vinden vrider sedan sakta till nordväst och tilltar. Efter en timme har vi fin segling och bra fart. Vi är framme vid fem efter 215 sjömil. Bra medelfart (6,5 knop) även denna gång.

När vi lagt till smäller korken från cavaflaskan och vi skålar för att allt gått bra de 2 400 sjömilen från Spanien. Skönt att få trampa svensk mark, och förstå vad folk säger i butikerna när vi senare går på staden för att handla (kaviar och ost t ex) men vi förfäras lite över matpriserna.

Lika skönt som det var att komma ut på havet var det i går att köra på en vindstilla kanal några timmar. Vi låg och vilade i Brunsbüttel en dag efter den jobbiga natten upp för Elbe. I går blev det sedan en fyratimmarsetapp till ett för oss nytt övernattningsställe.

Inlopper till Gieselau kanalen ligger ca 20 nm från Brunsbüttel. Här kom vi från andra sidan slussen 2015 (klicka här) men då var vi så inställda på att gå vidare mot Kiel så vi såg oss nog inte riktigt omkring. Innan slussen, bara några hundra meter från stora Kielkanalen, ligger fina bryggor på var sida i lummig grönska. Ingen service men heller ingen avgift. Det blev en fin sommareftermiddag i sällskap med ensamseglaren Ola.

I dag har vi kört vidare på kanalen. Det regnade lite på morgonen så vi väntade till det blev uppehåll vid tiotiden. Men säg den glädje som varar. Vid två kom ett ordentligt regnväder med mycket vatten och en del åska. Då var det bara att krypa in under sprayhooden och köra vidare. Tyvärr höll regnet i sig fram till slussarna men det gick bra och vi hade riktig tur med slussen. Den stod öppen så vi kunde köra rakt in med full fart och när vi var inne stängde den.

När vi gick ut i Kielbukten från slussen vid fyratiden så upphörde regnet. Då var vi tillbaka i Östersjön (klicka här) efter drygt tre års äventyr. Nu ser världen annorlunda ut. Då, i maj 2017, hade vi haft en fin segling från Varberg med besök i flera trevliga Danska och Tyska hamnar. Nu är vi inte välkomna i land men som tur är får vi segla genom Danmark.

Nu ligger vi i Laboe och det regnar igen. Tråkigt för vi hade gärna förberett rigg och segel i kväll. Vi planerar nu för två dygns segling till Svenska kusten. Var vi hamnar vet vi inte, det hänger lite på vindarna på måndag och tisdag. Vi siktar på att Sally oavsett ska vara i sin hemmahamn, och vi hemma, i Ljungskile på söndag den 21 juni. Innan dess vill vi ”landa” längs kusten några dagar.

I går lämnade vi Holland för denna gång. Vi gick ut i Nordsjön med kurs på inloppet till Kielkanalen. Vi hade räknat med att komma fram i dag på eftermiddagen då prognoserna pekade på kryss större delen av vägen. Men vi hade tur och kunde sträcka med lite slack i seglen efter bara 8 timmar och sju slag när vinden vred och blev mer nordlig än förväntat.

Vi kom fram till inloppet till Elbe (bojen på sjökortet) vid midnatt, precis då det blev medström i. I halvvind och medström gjorde vi sedan över tio knop över grund. Lite skrämmande i mörker och duggregn i en smal farled med mycket trafik. Vi revade och tog det lite lugnt. Halv sex i morse kunde vi slussa in i Kielkanalen.

Nu ligger precis innanför slussen i Brunsbüttel. Det blev inte mycket sömn i natt då vi behövde hjälpas åt långa stunder med att hålla reda på båtar och blinkande bojar. Skönt att sova några timmar på morgonen. Tyvärr ser inte prognoserna så lovande ut med mycket ost och nordostvindar så det kan ta ett tag innan vi är hemma. Även om det känns nära nu så återstår trotts allt ca 350 sjömil.

Nu har vi gått ut i Nordsjön igen efter två veckor på kanalerna. Vi börjar tröttna på kor och gödsellukt och längtar till havs igen.

I går kunde vi för första gången på länge själva bestämma när vi skulle gå. Det blev en tidig start och vi lämnade Enkhuizen strax före sju. Sträckbog i svag till måttlig nordvind och solsken över Ijsselmeer. Frukost i sittbrunnen. En kylig morgon som långsamt värms av solen efter några timmar.

Vi förundras över hur olika det kan vara. I medelhavet kunde vi se en kust i aktern en halv dag eller längre. Här försvinner den på några timmar. Det är inte 20 sjömil över men man ser inte land på båda sidor samtidigt. Vi slussar in i Lemmer men fortsätter förbi den fina lilla staden.

Sedan kommer de Frisiska sjöarna där vi tyvärr har en bitande nordan i nosen så det blir motorgång hela dagen. Vi passerar Sneek och senare Leeuworden (utan att ta i träden denna gång). Efter 12 timmar lägger vi till vid en ”liggeplats” längs kanalen i en fin liten by. En liggeplats är ett ställe där man kan ligga i 2-3 dygn. Helt utan service och ofta mitt ute på landet utan vägförbindelse. Vår var lite mer som en vanlig hamn.

I dag tog vi det lite lugnare och började köra vidare först vid nio. Vid lunch stannade vi i Dokkum där vi passade på att handla. Sedan gick vi vidare längs den vackra slingrande kanalen till de två slussar som tog ut i havet igen.

Vi har gått 240 sjömil på kanaler och innanhav genom Holland. VI har passerat 69 broar och 11 slussar.

Nu ligger vi här och förbereder oss för att segla österut i morgon trotts ostvindar. Det verkar inte finnas någon annan vind i prognoserna den närmaste veckan så det blir till att bita ihop och kryssa ett tag.

I går blåste det ordentligt. Sydvästlig kuling på havet och inte så mycket mindre bakom vår skog. Redan tidigt meddelade vi hamnkaptenen att vi gärna stannade en dag till. Sedan tog vi fram våra cyklar och gav oss ut på en tur. Det gällde att passa på tidigt för nytt regn var i antågande.

Vi fick uppleva något så ovanligt som att cykla i en Holländsk skog. Visserligen delvis befolkad av fritidsbyar, en golfbana och husbåtar längs en kanal men dessemellan fin lövskog. Turen tog oss till Spaarndam, där vi slussat dagen innan. En fin gammal by med trevligt fik vid den gamla hamnbassängen där man kunde få kaffe och äpplepaj till förmiddag fikat. Eftermiddagen bjöd sedan på rikligt med regn.

I dag vaknade vi till bättre väder än förväntat. Blåa byxor på himlen och måttlig vind. Vi gjorde oss klara att lämna till första broöppningen vid nio med då kom regnet. Men vid halv tio var det uppehåll igen och bron öppnade sig snällt för oss. Vi kör ut på den stora farleden till Amsterdam. Vid halv ett har vi hunnit tanka, slussa och passera ytterligare en bro och kan börja segla på Markermeer, innanhavet nordost om Amsterdam.

Markermeer är inte speciellt djupt. Sedan vi var här senast har man sänkt vattennivån med en halv meter. Nu seglar vi halvvind i frisk vind med god fart norrut medan lodat pendlar mellan 2,1 och 3,5 meter. Ibland känns det som vi fastnar lite i bottenslammet. Det blir en snabb segling i duggregn till slussen innan Enkhuizen (klicka här för förra besöket).

Vi tar en liten promenad men hamnar ganska snart under ett stort parasoll med infravärmare utanför Ankertje. Ölen var lika god och utsikten över den gamla hamnen och porten från 1600-talet minst lika fin som sist.

I dag regnade det ordentligt på morgonen. Det lättade efter några timmar och Håkan kunde gå och handla. Prognoserna var lite varierande för dagen med både regn och ganska frisk vind som alternativ till lite bättre väder. Då det var uppehåll vid elvatiden bestämde vi oss för att lämna Haarlem tidigare än planerat.

I går låg vi still och tog det lugnt. Det var gråmulet och lite småregnigt. Vi hade hoppats på en kran på bryggan till disk och annat men det fanns ingen. Vi fick i stället prova att köra vår watermaker på sötvatten för första gången. Det funkade utmärkt.

Efter en långsam start på dagen tog vi en promenad i gamla stan. Haarlem, som är byggd på ett nätverk av kanaler vid floden Spaarne, har anor som stad sedan 1200-talet. Här finns många fina gamla byggnader och en hel del butiker. Runt den gamla storkyrkan ligger kaféer och restauranger. Den vi provade till lunch hade betydligt högre pris än kvalité.

Så kom vi iväg hux flux i förmiddags och passerade raskt fem broar och var framme vid slussen i Spaarndam ganska snabbt. Slussningen gick bra och så här långt hade vi klarat oss ifrån regnet med det hade börjat blåsa friskt. När vi gick ur slussen fick vi ligga och vänta en och en halv timmevid en vänteplats (=några stolpar med brädskoning emellan mitt i vattnet) på en motorvägs bro innan vi kunde gå vidare.

Vid det laget regnade det i tillägg till vinden så vi bestämde oss för att stanna vid en liten klubbhamn. Här ligger vi nu bra till i lä bakom en liten skog med höga träd. Vi kom bara drygt fyra sjömil på våra tre timmar i dag. Hade vi stannat i Haarlem så hade vi inte kunnat gå vidare mellan lördag eftermiddag och måndag morgon. Lägg till det en motorvägsbro som i praktiken bara öppnar två gånger om dagen. Det kändes lite instängt.

Nu kan väder och vind få styra när vi går vidare. Visserligen har vi nästa bro inom synhåll och i Amsterdam väntar både bro och sluss men de öppnar ganska ofta. Som det ser ut i dag kommer vi förmodligen att fortsätta på innanhav och kanaler till norra Holland.

När vi vaknade i Dordrecht på morgon i går hörde vi ett märkligt plaskande i hamnen. Det visar sig vara et gäng morgonmotionärer som simmar i kanalerna. Vi lämnar vid första broöppningen klockan nio och går vidare. Efter tre broar, en sluss och knappt 20 sjömil lämnar vi tidvattenområdena för att vid Gouda slussa in på ”riktiga” kanaler.

Vi bestämmer oss för att stanna i Gouda även om det bara är lunchtid. Trevligt att återse den gamla fina staden och dess mysiga lilla klubbhamn. Vi provar ostar och köper som vanligt lite för mycket. Vi får den vakuumpackade så att vi kan ha dem i kölsvinet i några månader tills vi ätit ikapp. Till vår stora glädje har den lilla klubben inte stängt sina duschar.

Dagen börjar med en besvikelse. Precis norr om Gouda är det en järnvägsbro som i bästa fall öppnar var annan timme. Vi hade frågat när och fått beskedet att den skulle öppna halv nio. Det blev en tidig avgång men väl framme vid bron får vi veta att 8:30 öppningen gällde bara om det fanns kommersiell trafik och det fanns det inte. Vi blev liggande i två timmar vid en väntebrygga innan vi kunde börja vår färd norrut.

Sedan rullade det på ganska bra norrut med ett antal broar och en liten sjö. Vi hade fått koll på nästa järnvägsbro, vid Sassenheim, som skulle öppna klockan tre och sedan inte förrän sju på kvällen så vi kände oss lite stressade. När vi närmar oss bron visar det sig att precis efter den så kommer en motorvägsbro som också skulle öppna klockan tre, men bara för södergående trafik. Skulle vi kanske fastna i alla fall. VI ringer och frågar och får då reda på att det kanske går att få gå norrut beroende på trafiken.

Vi lägger oss vid bron och väntar en stund och till vår stora glädje tänder sig signalen som visar att de kommer att släppa igenom oss. Tillsammans med en Holländsk HR 36:a går vi vidare norrut mot Haarlem. Där tillämpas fortfarande vintertider (pga Corona!?) för broarna vilket betyder att de inte öppnar under några timmar på eftermiddagen så det blir en ny väntan innan vi till sist kan gå in i den gamla staden. Då har vi under dagens 22 sjömil passerat 24 broar på 11 timmar.

Efter att ha väntat en stund på att järnvägsbron skulle öppna gick vi i går, strax efter lunch in i Dordrecht, Hollands äldsta stad. Nu har vi legat en extra dag. Del är det en väldigt fin gammal stad, dels var det dags att vila, tvätta och pyssla lite igen.

I dag var det första dagen caféer och restauranger fick vara öppna. Fullt med folk men rimligt långt mellan borden. Vi passade på att äta vår första måltid ute sedan 13/3.

I morgon fortsätter vi norrut. Nu är det floder och kanaler som gäller i några dagar (minst).

Vi har inte räknat slagen de senaste dagarna men många har det blivit. I går hade vi ganska måttliga vindar och härlig segling. Men vinden var bitande kall. I dag var den mildare men starkare. Båda dagarna har den varit mycket varierande både i styrka och riktning. Strålande sol båda dagarna, nu flår vi på näsorna.

I går gick vi till en modern marina, St Annaland. Väldigt välordnad men tråkig. Kycklingen vi skulle ha till middag var fortfarande frusen så vi ”var tvungna” att beställa take-awy från restaurangen. Två jättefat revbensspjäll levererades till båten. Vi åt tills vi storknade.

I dag har vi gått vidare åt nordost. Inte lika långt men vi har passerat två slussar som tagit lång tid. Vid båda slussarna fanns en fritidsbåtsluss men de hade fasta broar som var för låga för vår mast. I stället fick vi gå med pråmarna i mastodontslussarna.

Allt gick bra och nu ligger vi i lilla finna Willemstad. En gammal befästningsstad som byggdes på 1700-talet för att vakta Holland-Diep och inloppet till Dordrecht. Här var vi på nedresan också och vi ligger på nästan samma ställe i den gamla inre hamnen (klicka här).

Vi hade egentligen tänkt gå vidare i dag men det blåste en hård och kall motvind. I stället blev det en fyra timmar och drygt 30 km lång cykeltur på ön. Vi han både äta medhavd lunch och sedan fika i Middelburg (klicka här). Kaféer och restauranger är stängda men man kan köpa ”take-away” och sätta sig på en bänk. På måndag blir det bättre, då får de öppna igen.

Holland är verkligen ett land som passar för cykling. Här är en total avsaknad av långa uppförsbackar och hela landskapet genomkorsas av olika cykelleder, separerade från biltrafiken.