Skipnes lies on the island of Tindsoy (Tindsøy). This is our third day on this lovely island without cars and roads. It is a grey day with drizzle. The plan was to continue but we had seen fog out to sea yesterday. So, we walk up to Anna, see below, to have a look and the sea was not tempting.
We arrived quite late two days ago after a long sail around Vesteralen (Vesterålen). Looking at the forecasts for the week, yesterday looked like the last “summer day” for some time. Having sailed a lot, we decided to stay and explore.
Seeing the westernmost part of the island one understands the name Tindsoy (at least if one speaks Scandinavian languages).
We took a long walk to the old trading post Tinden. It was closed and deserted. Coffee tasted good in the sun.
It was described as a 45-minute walk – it took us 75 including several stops to admire the views that were amassing.
The local beer tasted very good after out three hours excursion.
We had diner on local foods as the only guests in the restaurant in the evening. Eva had bokrafisk, a semidried cod. They dry it themselves here according to family traditions where the loins of the Skrei (the cod that comes down from the Barent sea in late winter) are dried over sea water right on the dock outside.
It is dried just enough to get a rich flavour but not so dry that it needs soaking in water before cooking as ordinary dried fish does. It is then frozen for the summer season. It tasted delicious.
A short walk up the hill took us to the statue of Anna in Vinje after dinner. She is an ancestor to Astrid who now runs Fiskevaeret Skipnes. She lived between 1827 and 1913 and was one of the many women on this coast that saw many family members lost at sea. She never gave up, but rather mustered up inner courage, and used it to ensure survival.
Today have been a relaxed day of catching up on things, a shorter walk, and giving our Vetus engine some TLC. Changing oil is so much easier with this engine as we have a permanently mounted oil change pump and the oil filter on the bulkhead with a plastic box below to catch the old filter and dripping oil.
The installation of our new engine was finally completed this week-end. It has been running since launching the boat in July but, the last bits and pieces has taken some time.
Let’s take it from the beginning. The engine gave up on us by the end of the summer 2021. As it turned out, it could be restored but, we wanted a new and reliable in Sally. A new engine was ordered after a lot of discussions with the yard, other sailors and engine suppliers.
The easiest choice would have been a new Volvo but, it seems that nearly all manufactures now have the manifold on port side whereas our oud Volvo had it to starboard. The smart builders of Sally utilised this to make the port aft cabin wider. A new Volvo would have fitted on the old engine bed but, we would have had to rebuild an entire cabin to make enough room.
The old VP engine
When we learned that most of our sister boat were delivered with 36 HP engines, not 48 as we had, we decided to look for smaller engine. Several friends of ours were very happy with their yellow engines from Vetus ( a Dutch subsidiary of Yanmar).
We are lucky not to live a hundred years ago. This is what a 42 hp B&W engine looked like in 1917
It turns out that Vetus have one of the smallest four cylinder engines on the market. It was small enough to fit in our engine room and still gives 42 hp. We have not experience any lack of power compared to earlier seasons with the olvd Volvo engine. Further investigations revealed that Vetus accepted our almost new Flexofold propeller even if it was slightly bigger than the recommended size. The engine also came with a five year warranty and at a compatible price.
The shining ”new” engine room
Håkan spent a lot of time renovating the engine room (if you can call a space that you have to crawl in to work in a room), putting on new paint, noise insulation and installing lights. We also took up a second opening in order to have access from both sides to the engine. This have made the engine more accessible and maintenance much easier.
The nwe exhaust with an additional mufler before the outlet. The biggest advantage of this is that the water flow is evened out. The noice level is not so much lower but, we do not have the splashing so typical of older marine diesels.
The entire exhaust system was replaced and the outlet moved to a position well above the water line.
Getting the new engine on board was easy in the well equiped yard..
The engine was installed in February and the basic auxiliaries in March 2022. Vetus had a kit to place the oil filter beside the engine. (They also have a second one that places oil and fuel filters on the engine front). We opted for this and now we have a filter vertically mounted with a drop tray below. It is much easier to replace the filter and we do not have to clean everywhere anymore.
Engine in place. Note the aluminum pads under the engine supports that was used to adapt to the old engine bed.
We had, on the old engine, instruments for two additional measurement points for water temperature and exhaust gas temperature after water injection with adjustable alarm level. The latter is excellent in detecting disturbances in the see water cooling if the alarm is set relatively close to the operating temperature at present see water temperature.
Ready for a first trial run
We use a primary fuel filter from Parker Racor. It has now been supplemented with a water indicating alarm.
We wanted to replace the Vetus alternator with the Balmar alternator that we used on the old engine. This turned out to be complicated so we sailed last summer with the Vetus alternator supplemented with a splitter to charge the start battery and out lithium battery isolated from each other.
Vetus accept a replacement of alternator as opposed to most other suppliers whose warranty expired on replacement. We had such good experience from sailing with a single battery for all purposes that we wanted to go back to the same and very simple system.
After a lot of measurements and thinking we conclude that although the Balmar would fit on the supports, the drive belt could not run due to the water pump mounted on the engine front. We had to settle for two independent alternator/battery systems. This has other advantages so we are not overly depressed.
The old pulley from the Volvo were adjusted to fit the Vetus drive shaft, a support for the Balmar was manufactured and a new drive belt ordered. We now have the two systems up and running (charging) since last November and it seems to work very well.
It is important to always have a load on the Lithium system so as not to overcharge the battery. We put together some relays to obtain this and not to mix the two electrical systems. These relays make it possible to magnetise the Balmar generator from its battery and run engine room fans and auxiliary instruments on the Lithium battery.
We are very pleased with the installation. Most things you like to check frequently is easy accessible at the front. The oil dipstick is on top of the engine. To the left is the primary oil filter that has a top opening allowing filter replacement without having to drain fuel or vent air aftervards. The programmable controller for the Balmar alternator is above the fuel filter.
Installation fianlly compleat
Cooling water expansion tank is to the right, above the engine. See water filter is mounted just above the waterline. It has a glass top so we can check it without opening. See water pump on the engine just below the filter.
On the back of the engine, easily accessible from the two hatches, are the electric fuel pump (standard on Vetus) with filter, engine fuel filter, oil filter and the S-drive.
On the picture you also see some hoses curled up in the back. One is for forced fresh air and is normally blowing cold air on the Balmar alternator. The second hose is the exhaust air normally sucking from the opposite side.
Ebeltoft is a 700 year old small Danish town on the east coast of Jylland at the northern end of Samso bay. We made a short stop heat last time (2017) and this time we wanted to see more of this nice tow, said to be one of the best representatives of typical Denmark (of old?). Its old buildings and streets are to a large extent preserved. It is a bit of the normal rout but, well worth the effort of the extra 10 nm.
Entering the harbour we had a real scare. The engine stopped as we were turning to align to our mooring. Luckily, there was room enough to manoeuvre and speed to turn around and unfurl the genoa and sail out of the harbour. At anchor outside the harbour we checked filter and other stuff but, did not find anything wrong.
So we started again and the engine ran like clockwork, also under load. We dared to enter again after 30 minutes of motoring around. We did a more thorough check the following day. No dirt, air or water in the filter and, again no problems running loaded.
If anyone has similar experience, please let us know. It is very unnerving to have a problem without explanation and unable to replicate. Was it a one-time hiccup from dirt, water or air? Can we trust the engine in a potentially dangerous situation?
We have now spent two days in this lovely town. It claims to host the world’s largest wooden ship, the gaff rigged naval ship Jylland built in oak and equipped with an auxiliary steam engine. It is on display in a dry dock and has its own museum.
The world’s smallest city hall stands on the town square (to the right in the picture). Every Saturday, like today, there is music on the square. Today, it was traditional New Orleans Jazz. Some of the members in the band had obviously had long experience of playing.
It was interesting to note that the local sports clubs did not run lotteries or sell simple street food. Instead, and (at least in our slightly prejudice minds) true to Danish tradition, they provided ample supply of reasonably priced bear to the audience.
A hazy evening on the bay outside the harbour just before sunset.
Sally was moved today from the storage hall to the assembly hall. Here, we can walk around the boat and work on the deck. The lifelines have been removed and the pulpit is next. The new engine is by the boat waiting to be installed.
Sally is ready for the new engine and the new teak deck. The professionals will now take over after months of preparation work by Hakan. We will tell you about the different jobs as they are finished.
We came back to Granskar (Granskär), where we celebrated Midsummer, one month ago, on Monday after a 900 nm tour to the north. It has been a fantastic month in excellent summer weather. We had spent the day close reaching in easterlies giving us a quick run down from Kusokalv.
The next day, we went in to Gavle for provisioning. Last time was Lulea,
9 days ago and there was very little food left on-board. On leaving Gavle, the engine
failed us in the narrow, dredged fairway. We tried to get the sails up but
there was not enough space so we got stuck in the mud.
We were just outside the harbour, only some hundred meters from the rescue
vessel of SSRS. They came out, after a few phone calls, and pulled us free and
towed us back to the harbour. The Swedish Sea Rescue Society offers a service
to their members where we can call for assistance; this was the first time ever
for us.
We have had increasing problems with the fresh water cooling water system
for quite some time now, having to fill water before we start up the engine. What
happen today was that as we increased power a little more than normal to go
against the head wind, pressure in the system increased and a hose connection came
apart. We heard the “bang” but taught that we maybe had hit something in the
water. We learned differently as the temperature alarm sounded.
We also got help to contact a mechanic who came the same afternoon. His
conclusion is that the cylinder head or gasket is damaged as there was quite a
lot of exhaust gases in the cooling water. From what we see today, there is no
water leaking into the cylinder(s) so we are able to move the boat short
distances under our own steam carefully and at low revs.
The repair is difficult, maybe time consuming at
this time of the year, and costly. We have decided that we will replace the engine
instead. We have moved to the marina and are now trying to puzzle together a
lift out and transport of the boat to our planned winter yard who will install
the new engine. Eva has gone home by train to return by car early next week
when we hope to have everything organised.
Nu har vi legat några dagar här och vi lär bli kvar lite till. Först för att det blåste alldeles för mycket och nu för att det blåser från fel håll och lite för mycket för att det ska vara bekvämt. Annars har vi inte så mycket emot att kryssa. Med lite tur kommer vi iväg på fredag – håll tummarna.
Vi ligger vid södra vågbrytaren i Polaris marina. Mycket trevligt bemötande, bra service och faciliteter. Rimligt pris (för att vara Italien). Nära till Marsala vinhusen men ganska långt till staden. Jättebra stormarknad ganska nära. Bränsle nära och vid kajen.
Vi njuter Marsalavin på innergården till ett av de gamla palatsen.
Marsala är ytterligare en sådan där riktigt gammal plats. Den hete på Lilibeo (Lilybaeum) på Feniciernas tid. Från början låg deras stad på en ö strax norr om nuvarande stad men på 300-talet f Kr flyttades den hit. Sedan kom Romarna och många andra efter dem. Araberna kallade staden MarsAllah (Guds dörr) och det har senare blivit Marsala. I söndags gick vi runt och tittade på gammal sten. Gamla stan här är också fin med flera ståtliga palats och kyrkor.
Det finns nästan inget kvar av Lilibeo mer än lite husgrunder och som här en gammal Romersk huvudgata.
I Marsala finns ett antal stora vinhus som gör det berömda Marsalavinet. Vi har besökt två av dem och som vanligt köpt för mycket och för dyra viner. Men de är ju så goda så man kan inte låta bli.
På studiebesök i lagret. Den stora tunnan i bakgrunden rymmer över 60 000 liter vin.
Vi har också lyckats posta ett brev. Det
blev en övning i tålamod med över en timmes kö på posten (som tycks vara enda
stället man kan få tag på frimärken). De anställda har uppenbarligen ingen
prestationslön. De tar god tid på sig och pratar länge med sina kunder innan de
långsamt släntrar i väg för att hämta eller lämna något. Att få betala 1,10 för
en frankering tog minst fem minuter.
För övrigt tar vi det lugnt. Grejar lite med båten och har tankat upp diesel med några lånade 30 l dunkar så att vi nu har full tank inför fortsatt segling som ser ut att snarare få för lätta än för hårda vindar. Vad vi kan se nu, efter några tankningar, så verkar motorn dra upp till 10 % mindre bränsle med den nya propellern. Det är bra, då räcker vår lilla dieseltank lite längre om det blir bleke.
Vi har en 200 l tank tvärskepps med
utsuget i mitten. Det gör att vi ogärna går under 50 l för att inte riskera att
suga luft vid sjögång. Med de 150 l som finns att tillgå räknar vi med att vi
kan gå mellan 350 och 400 sjömil i ekonomifart. Det betyder att vi skulle kunna
köra hela vägen härifrån till Menorca vilket känns tryggt. Lite vind måste det
ju vara någon gång i alla fall, tänker vi, och då räcker det med marginal.
I går blev det en lång dag på havet.
Väckning klockan fem och en halvtimme senare lämnar vi hamnen. Efter lite
motorgång får vi en frisk ostlig bris som ger god fart västerut under Samos
höga berg. Vinden vrider sedan mot syd, vilket förvånar oss eftersom det enligt
alla prognoser ska blåsa vind från nord. Men vi är tacksamma att kunna segla,
vi hade räknat med motorgång fram till västra udden på Samos.
Strax innan udden dör vinden för att tio
minuter senare komma med nästan tio sekundmeter från norr. Det blir till att ta
ett rull i storen och skota hem. Nu börjar en lång kryss. Motvind och lite
motström, inte vad man önskar sig men precis vad man har att förvänta sig i
dessa vatten under sommaren. Två sjömil ut från Samos höga berg skralnar vinden
– också helt enligt boken. Sedan blir det att försöka slå på vindskiftena efter
bästa förmåga.
Efter några timmar är vinden så svag att det får bli motorgång. Enda sättet under hela dagen att ta sig rakt mot målet. När sedan vinden kommer tillbaka efter en timme börjar kryssandet igen. Nu i lagom vind 6-7 m/s men med lite besvärande sjö som stannar upp oss ibland. Med ytterligare en kortare stund för motor när vinden tillfälligt dör ut kan vi så småningom kryssa hela vägen upp till Chios, ca 40 distansminuter nordnordväst om Samos. Sista biten upp till marinan kör vi mot vinden för att inte bli för sena i hamn.
Vi sjutiden förtöjer vi så längs kajen i den ofärdiga (=gratis) marinan strax norr om Chios stad. Här ligger vi jättebra och vi har stannat hela dagen. Ca 10 minuter bort finns ett stort och välsorterat snabbköp och längs vägen dit hittar vi en mack med ett bra förråd av smörjoljor. Vi har letat SAE 30 olja, det duger gott i vår gamla dieselmotor, men de flesta har bara den betydligt dyrare 15-40 oljan. Men vem behöver en olja som klarar minusgrader i detta land? Vi inhandlar 4*4 liter för 650 kr. Det kommer vi att klara oss på minst ett år framöver.
I dag har vi tagit en promenad in till Chios stad. Det tog ca 20 min att gå dit, väl värd besväret. Hör dominerar inte turismen som på så många andra ställen vi besökt. Vi upplever en genuin grekisk stad med trevliga affärsgator och spännande gränder. Lunch äter vi på gatan strax intill en grönsakshandlate. Fem goda rätter och två stora öl till priset av 16 Euro. På vägen tillbaka till hamnen tittar vi in i den gamla borgen och upptäcker en hel stad innanför murarna. Vi upptäck också lokalt bryggd ale och porter – riktigt goda. Senare inhandlas ett antal ale att drickas till midsommarsillen.
Före första gången i mitt segelliv har
jag nu upplevt att en propeller blivit utsliten. Vi hade en Volvo foldingpropeller
som suttit på båtens S-drev sedan hon sjösattes 1998. Den har funkat väldigt
bra och egentligen bara krånglat en gång i Skottland när den lyckades trassla
in sig i ett stort plaststycke – det kunde vi förlåta den.
Vi har under de år vi seglat noterat ett tilltagande glapp mellan nav och axel. Tillfrågad expertis har då sagt att det inte är farligt. När den väl driver skall den bli stabil, så vi har kört på och det har funkat. Det som hände oss för någon månad sedan, när vi lämnade Milos, var att vi fick kraftiga vibrationer så fort vi drog på lite. Samtidigt gav propellern inte alls samma drivkraft som tidigare. Detta var särskilt påtagligt när vi backade.
Det visar sig att de kuggar som ska
styra att propellerns tre blad fäller ut sig symetriskt hade blivit så slitna
att de inte längre tog som de skulle när propellerns skulle börja fälla ut sig.
Detta i sin tur gjorde att bladen inte synkroniserades rätt. Vi försökte att i
vattnet få dem att hoppa rätt och det lyckades kanske några gånger men på det
hela taget funkade det inte. När vi lyft upp kunde vi konstatera att ett av tre
blad var fullt utfällt medan de två andra låg en kugg efter.
Vi såg också att spelet mellan nav och
axel var mycket större än innan. Som tur var hade S-drevets axel klarat sig
utan skador vad vi kan känna, och det läcker inte in vatten i oljan. Men navet
glappade en centimeter.
Efter lite efterforskningar kom vi fram till att en Flex-o-Fold propeller skulle vara ett bra alternativ för oss. Hittillsvarande erfarenhet har stärkt oss i den tron. Vi fick mycket bra och snabb service när vi tog direktkontakt via deras hemsida. Vi valde dock i slutändan att som vanligt handla av Viking i Göteborg. Priset var inte högre och då kunde vi få med lite annat i samma låda.
Den nya propellern innan sista svarta ytskiktet lagts på. Innan sjösättning fick den samma färg som drevet.
Den propeller som kom ned till varvet på
Leros (2 dagar tidigare än utlovat!) passade perfekt på vårt drev. Enkel att montera,
inget glapp alls och mycket mjuk och lätt foldingfunktion. Vad vi förstår är
det en mycket hög kvalitet på bronsen i propellern och många använder den utan
offeranod. Vi valde att måla den enligt Hempels program med Silica One. Det är
samma färg som vi använder med mycket bra resultat på S-drevet och
bogpropellern. Vi satte inte på offeranod efter tipps om att färgen då släpper.
På väg från varvet till Samos i dag testade
jag propellerns. Den driver lite bättre än den gamla (när den var OK), framför
allt på låga varv. Toppfart vid maxvarv är drygt åtta knop i lugnt väder. Mot
sjö och vind vid 1 800 varv (drygt halva maxvarvet) gjorde vi ca 5 knop
vilket var ungefär som innan. Jag testade även bromskraften genom att slå back
vid ca sex knop, det bet ordentligt och båten stannade som den ska.
Sammanfattningsvis kan vi säga att vi fått en marginellt bättre funktion och mycket mindre vibrationer till priset av ca 25 000 kr (inklusive det extra lyftet). Förhoppningsvis ska vi nu ha en fungerande propeller i 20 år till.
I går lämnade vi Paros efter att ha
legat för ankar i viken en natt. Vi har på senare tid haft problem med
vibrationer och dålig kraft när vi kört med motor. Vi har misstänkt att
propellern inte funkar som den ska. För andra gången var Håkan nere för att rensa
rent från beväxning och för att försöka förstå vad felet kunde vara. Vad vi kan
se så kuggar inte bladen i som de ska med resultat att de inte fälls ut
symetriskt.
Efter att provkört ytterligare och pratat med förståndiga mäniskor har vi kommit fram till att propellern är så sliten att den inte längre funkar som den ska. Även om vi ibland lyckas få den att fälla ut på rätt sätt kan vi inte längre lita på den. Vi har nu skickat iväg lite olika förfrågningar om ny propeller och börjat titta på var vi skulle kunna lyfta båten för att byta. Tills vidare får vi köra försiktigt när vi behöver och segla så mycket som möjlig.
Seglingen från Paros blev omväxlande med väldigt lite vind i början och slutet och dessemellan en fin slör nedför sundet mellan Paros och Naxos. Vi upplever för första gången i år sommarvärme under gång och kan segla i shorts och T-tröja. Vi ankrar för natten i ”färjeviken” på den lilla ön Schoinoussa. Väldigt lugnt och fridfullt, tills färjan kommer in och fyller hela viken vid halv åtta på morgonen.
Vi lämnar strax efter färjan och seglar österut i svaga nordostvindar på ett mycket lugnt hav. Här bland Småkykladerna är det nästan skärgårdsseglen. Väldigt trevligt och öarna är vackra – om än väldigt torra.
Högsommarvärme och 2-3 m/s. Tur att vi bara ska segla 20 sjömil då det inte går särskilt fort i dag. Vi förtöjer vid kaj i Katapola, huvudorten på Amorgos på eftermiddagen och får uppleva en fin solnedgång.
Så äntligen funkar allt som det ska. Motorn har gått bra i två veckor nu men den nya generatorn har krånglat. Efter ett antal turer så kom det till slut en ny fin vit generator från Holland. Nu laddar det som det ska. Upp till 150 A kan vi få ut. För att klara detta fick vi byta hjul (blåa) så att vi kan använda en kraftigare drivrem.
2017-02-08
Nu är det inte mycket kvar. Vi väntar på lite slangar och remmar, sedan är det dags att provköra. Vi är väldigt spända på om vi kommer att märka skillnad…
Vi, dvs Vagn (och hans vänner), har gjort en fullständig genomgång av motorn vilket resulterat i bl a:
– Nya vevlager
– Inslipade foder och nya kolvringar
– Inslipade ventiler och nya ventiltätningar
– Ny kamrem och spännrullar
– Nya packboxar till vev- och kamaxel
– Ny avgaskrök
– Ny vattenpump
– Ny termostat
– Renoverad sjövattenpump
– Rengjord värmeväxlare
– Ny vakuumventil
– Renoverad högtryckspump
– Renoverade spridare
– Alla slangar bytta
– Alla remmar bytta
– Renoverad startmotor
– Ny generator + bättre drivrem och därmed nya hjul
– Nya motorkuddar och drevupphängning
– Rengjort S-drev med ny bälg
– Allmän rengöring/uppfräschning/bättringsmålning
– Galvade fästen till S-drevet
– Nytt primärt bränslefilter
– Rengjord bränsletank
Historien innan
Strax innan båten skulle lyftas på land i höstas passade vi på att med mastkranens hjälp lyfta ur motorn. Vi har en Volvo Penta MD 22 från 1998 som har förbrukat mycket olja och rykt mer än önskvärt när vi kört med den. Vi kände det var dags för en rejäl översyn.
Hela Ljungskiles ”motorgubbe” Vagn lovade hjälpa till.
2016-12-08
Nu har Vagn motorn i sina beståndsdelar hemma i garaget och jag har varit uppe och pratat med honom om allt som ska göras. Det blir lite nya delar… Så här lite blir det kvar när man skruvat loss det mesta som går att få loss.
Kompressionen var ojämn, egentligen var det bara första cylindern som hade rätt tryck. Ventilerna var väldigt sotiga och teorin är att de inte tätat riktigt.
Bränslesystemet
Vi öppnade tanken och det var i stort sett rent. lite småsvarta flagor som torkades bort. Nu är det helt rent och locket är på igen.
2017-01-19
I dag var Vagn ute och hämtade S-drevet. Förhoppningsvis det sista vi tar ur båten. Nu gäller det att få in all renoverad och ny utrustning.
I denna blog skriver vi lite nu och då om båten och våra seglatser. Kontakt: sally@bikan.se +46708220250
