Det är alltid spännande att komma till en ny plats i mörker. Man vet ju inte hur det ser ut eller vad som väntar på ankarplatsen. VI hade satt klockan att ringa i gryningen för att gå upp och kolla att allt såg bra ut, det gjorde det och vi somnade igen.

Efter frukost blåste vi upp vår gummibåt som legat och vilat sig sedan vi kom till Rom. Vi kör in till den svarta stranden av vulkansand och promenerade upp i byn. En fin liten by som inte var allt för förstörd av turister men inte heller lika fint pyntad som en del andra ställen. Det kändes genuint på något sätt och här fanns en liten butik där vi kunde köpa ett färskt bröd.

Vi tog en fika på bar Ingrid (Bergman). En hel del på ön refererar till filmen med samma namn som ön. Bedårande utsikt över havet. Tillbaka på båten blir det bad och sedan motorgång i bleke söderut till nästa ö, Panarea. På vägen ser vi en havssköldpadda simma mot oss. Vi stannar upp och betraktar en stund detta fina djur som är så svårt att upptäcka om inte havet är spegelblankt och lugnt som i dag.

Mycket båtar som ankrat över dagen bland småöarna runt Panarea. Utanför huvudorden kan man ta boj med utsikt mot Stromboli och dess vulkan – till det facila priset av 1 000 kr per natt. Tur att vi redan sett skådespelet och kan gå till sydsidan och ankra gratis i Baia Milazzese. Fin vik med härligt kristallklart och ljummet vatten.

På morgonen vinkar vi av Annika och Pelle som tänker fortsätta längs fastlandet en bit söderut. Efter en morgonpromenad och lite kompletteringsproviantering styr vi ut i havet. Kursen är ställd mot Stromboli, den nordligaste av de Lipariska (eller Eolisk som de också kallas) öarna.

Planen är att komma fram under natten för att kunna se den aktiva vulkanen. Det börjar med långsam frukostslör som vanligt. Det verkar lovande och vi byter efter ett tag Code 0 till genaker – sedan dör vinden. Motorgån mellan tio och två. Då kommer det en svag vind från havet. Prognosen har lovat vind omkring nord, därav genakern. Men det är västlig vind som kommer.

Vi rullar ut och skotar hem så gott det går. I den svaga vinden kan vi låta autopiloten segla henne 54 grader från relativ vind. Inde dåligt med ett undanvindssegel, tack Bengt på Albatros i Göteborg för ytterligare ett riktigt bra segel. Det går undan ganska bra, men kanske inte åt rätt håll. Vi tänker hellre 30 grader ur kurs och drygt fem knop än rätt kurs och tre knop, det ska väl ändå vrida med…

Vi ångar på och vinden vrider lite. När vi äter en sen lunch blåser det 5-6 m/s och det går som tåget, mestadels en bit över sju knop. Det kränger en del och Sally rör sig i sjön. Typiskt – när man ska äta. Så kommer vindskiftet till slut och vi kan sakta komma på rätt kurs innan vi senare kan slacka på skoten och slöra i den nu nästan nordliga vinden

Det blir en magisk kväll. Solen går ned vid halv åtta och sedan kommer halvmånen fram. Vi slörar för bara genaker mot månens silvergata. Egentligen går det kanske lite för långsamt i den avtagande vinden, ibland bara 2,5 knop men oftast lite snabbare och vi har inte hjärta att rulla in utan sitter bara och njuter av en ljum kväll på ett otroligt vackert hav.

Men inget varar för evig. Redan strax före midnatt har månen gått ned i havet och vinden dött ut. Motorgång på nytt med kurs mot Stronboli. Ön har kallats medelhavets äldsta fyr. Den har en aktiv vulkan som hela tiden har små utbrott. När vi närmar oss ser vi hur lava ibland sprutar upp. Ett imponerande skådespel men vi tror att aktiviteten är ganska låg eftersom det sedan kan gå långa stunder utan att vi ser något.

Vid halv fyra tiden har vi rundat upp runt ön och kommer fram till ankarplatsen. Den är helt öppen mot havet ned det blåser ju inget och sjön är ganska lugn så vi tänkte ankra. Det lilla samhället lyser fint och utanför finns det en skog av ”gatlycktor” som vi inte riktigt förstår innan vi kommer närmare och inser att det är alla ankarlanternorna bå båtarna som ligger där.

Efter en viss osäkerhet lyckas vi hitta en plats att ankra på. Då har vi lyst på ett antal båtar medan vi letat. Ankaret får gå på 10 meters djup och Håkan sitter kvar en stund för att se att allt verkar bra innan vi till slut somnar sött.

VI går upp i gryningen och lämnar Agropoli vid sjutiden. Halvvind i två knopps fart med Code 0 och frukost i sittbrunnen på ett stilla hav. Vinden dör som vanligt när solen stigit en bit och börjar värma så det blir motorgång mest hela dagen. Vi fiskar med spö och lyckas fånga en liten bonito.

Seglar en stund men det blir vare sig fort eller länge. Vi passerar en mäktig kust med stora naturskyddsområden både på land och i havet. Sista timmen får vi fin läns med eftermiddagsbrisen in mot Scario. Albatros som tidigare under dagen kört förbi oss ligger där sedan några timmar och hjälper oss med tamparna. Första hamnavgiften sedan vi lämnade Fiumicino och vi lyckas pruta ned den till rimliga 500 kr.

Scario är en riktig liten pärla. En fiskeby med lagom mycket turister. Trevlig strandpromenad där det blier en öl innan vi går till Sally och lagar middag till Annika och Pelle. Boniton räcker till var sin liten förrätt. Alltid roligt emd egenfångad fisk och det blir ännu en trevlig kväll.

Vi fick sova lite längre i går morse, då vi inte ankrat och kommit till ro förrän efter fyra på morgonen. Vi väcks av svall från färjor och fiskebåtar vid halv nio och tänker att det är lika bra att segla vidare vilket vi gör – i makligt tempo för Code 0 medan vi äter frukost.

Sedan vrider vinden emot och dör ut så det får bli motorgång igen medan vi väntar på utlovad sjöbris från väst vridande mot nordväst. Men så blir det inte. I stället möts vi av en tilltagande sydvind och växande sjö. Inte riktigt den segling vi tänkt oss och kanske inte idealiskt för vår planerade hamn som är liten och öppen mot söder.

Eftre att ha kört på en stund mot vind och vågor inser vi att vinden nog kommer att stå kvar ett tag så vi faller av och rullar ut. Gör sedan god fart in mot Agropoli som ligger på nordsidan udden vi var på väg mot. Här var det lugnt och skönt när vi kommer in så vi passar på att tanka innan vi lägger oss på en av platserna nästan längst ut på piren. Dessa är kommunala och gratis första natten. Större delen av hamnen är annars upptagen av privata aktörer och de gör sitt bästa för att locka in oss.

Vi förtöjer med aktern mot kajen och med två linor i fören nedanför den mäktiga klippa på vilken Agropolis gamla stad ligger. Ibland kan det vara bra när det inte blir som tänkt. Agropoli visar sig vara en charmig, levande stad med ett rikt folkliv. Bortsett från några enstaka tyska röster hör vi enbart Italienska när vi tar ett glas vin på torget i skymningen.

Vi bestämmer oss för att stanna en dag till. Provianterar och grejar lite med båten. Strax efter lunch kommer Svenska båten Albatros med Annika och Pelle ombord och lägger sig bredvid oss. Det blir en ganska lång och trevlig fika. Sedan tar vi en tur upp i gamla staden på berget. För var sin Euro får man gå in i den gamla borgen. Inte så mycket att se men en fantastisk utsikt från murarna.

Tillbaka i hamnen blir det dusch och middag ombord på Albatros. Lita avundsjuka blir vi på utrymme och bekvämlighet i en HR 48, för att inte tala om svalkan från luftkonditioneringen. Det blir en lång och väldigt trevlig kväll. Vi har seglat om varandra hela förra året på väg ned och även så i år på medelhavet. Kul att äntligen träffas och jämföra minnen och erfarenheter.

Vi seglar i soluppgången från Ponza. Ömsom motorgång, sträckbog och bitvis kryss sydost mot Neapelbukten. Vi har hört andra som fått makrill i trakterna så vi rotar fram dörj och nya fina blänken. Men, inte ett napp trotts att vi provar i allt från 1,5 till 5,5 knops fart.

Vi lyckas ändå segla en hel del och framåt eftermiddagen kommer den efterlängtade sjöbrisen. I dag nästan som läns. Vi hade siktat in oss på några öar i norra delen av bukten men de visar sig ingå i ett naturskyddsområde och därmed får man inte ankra hur som helst. I stället fortsätter vi söderut mot Capri som vi siktar i solnedgången. God kvällsbris ut ur bukten ger oss bra fart söderut.

Det blir mörkt tidigt när vi seglar vidare. Hela Neapelbukten är som ett pärlband av ljus. Capri glittrar som en juvel med alla villor på de höga klipporna. Strax före midnatt har vi gått igenom sundet och rundar upp in mot Salerno. Vinden som runt hörnet stundtals varit över tio meter per sekund falnar och vi kör de sista timmarna. Ankrar utanför Salerno vid halv fyra på morgonen och somnar gott.

Vaknar tidigt och är under gång strax före åtta. Ca 3 knop över ett platt hav. Frukost i sittbrunnen i strålade morgonsol, ca 25 grader varmt. Vattnet var 26 grader i går när vi badade så havet har inte mycket svalka att erbjuda så här års. Efter frukost hissar vi Code 0 för att få lite mer fart i den avtagande nord ostliga landbrisen.

En timme senare blir vi uppropade av en patrullbåt som informerar om att vi är på militärt område och ber oss styra ut från kusten vilket vi naturligtvis gör. Det blir motorsegling då det inte blåser tillräckligt för att länsa. När vi några sjömil längre ut kan lova upp och segla igen möter och dör vinden så det dröjer inte länge innan motorn startas igen.

Ganska mycket motorgång men fram på eftermiddagen kommer en västlig vind och vi kan segla sista biten ned till ön Ponza där vi ankrar för natten i en vik strax utanför huvudorten.

Strax för nio glider vi med strömmens hjälp sidledes ut mellan tre rader båtar. Väntar sedan en liten stund innan vi strax efter nio kan gå ut genom broarna. Äntligen kan vi segla igen. Lätt landbris ger oss maklig fart söderut några timmar. Sedan blir det motorgång ett tag men det gör för en gångs skull inte så mycket för det skulle göras vatten.

Först pumpar vi ut allt gammalt vatten. Det har i och för sig varit OK att dricka trotts sina sju veckor men nu vill vi börja om med friskt nytt vatten. Vi sköljer ur tanken ett antal gånger med 10-15 liter nygjort vatten. Sedan är det dags att göra en halv tank frisk gott vatten. Vi byter också vårt kol/silverfilter som nu suttit på dricksvattenslangen i ett och ett halvt år. Det sägs vara ett år men vi har så rent vatten så vi kör lite längre. Sedan fyller vi och kolsyrar våra vattenflaskor.

Sjöbrisen kommer vid tolv och vi får en fin halvvind söderut till Anzio där vi ankrar ”runt hörnet” utanför sandstranden vid fyratiden. Här ligger vi fint i lä för nattens landbris från norr. Dags för dopp och skrubbning av vattenlinjen. Den har samlat på sig en hel del under sju veckor och det sitter hårt fast. Vi får bort det mesta och kan med tillfredställelse konstatera att resten av botten klarat sig bra. Eller så lossade det under dagens seglats för nog tyckte vi att hon var trög när vi lämnade hamnen.

Överfarten från Korsika blev behaglig om än ganska långsam. Nu viste vi att det skulle bli lätta vindar så vi lämnade tidigt. Lika bra var väl det för redan före frukost började vattenskidbåtarna köra igen. Vi börjar med att hålla lite söderut för att få nytta av vinden som blåser i Bonifaciosundet. Så blev det också och vi gör hyfsad fart för Code 0.

 Strax efter skymningen dör vinden ut och vi seglar sakta fram genom natten. Framemot två ger vi upp och startar motorn. Kör sakta och gör vatten under tiden. Nu vill vi ha helt full vattentank när vi går in i hamn. Vi räknar med ganska dåligt vatten i kanalen vi ska ligga i och vill då helst inte köra watermakern.

 Morgonbrisen kommer strax efter åtta och är först ostlig så vi får göra några slag innan den går med solen mot väst och vi kan länsa mot land. Vi kommer in mot Fiumicino vid sju och drar ned ytterligare på farten. Nu kör vi motor för sjöbrisen har dött ut. Sakta sakta går vi mot strömmen och strax efter åtta öppnar första bron, sedan näst.

 Vi blir väl mottagna av Errico med vänner på Constellation Nautica. De hjälper oss att förtöja i det relativt strömma vattnet. Skönt att slippa klättra upp på den höga kajen. Vi ligger nu på ett fint litet varv med plats för ca 20 båtar. Väldigt familjärt och trevligt med personlig service. Här tänker vi lägga båten medan vi åker hem i augusti.

I dag har vi haft mer måttliga vindar. Efter frukost lämnar vi fina viken och länsar norrut i avtagande vindar. Bitvis väldigt lugnt och en stunds motorgång men när vi rundar upp i viken mot Porto Vecchio så friskar vinden i rakt i näsan, det är då vi bestämmer att batterierna måste laddas.

Porto Vecchio är en liten fin gammal muromgärdad stad på kullen som säkert sett de flesta medelhavskulturer komma och gå genom århundradena. Runt kullen ligger sedan modernare bebyggelse av varierande kvalitet och status. Här finns färjehamn och enligt uppgift på Navily, en mestadels fransk app, en välsorterad livsmedelsbutik. Vi ankrar utanför hamnen och tar dingen in.

Vi knallar upp för backen till gamla staden i stekande sol och går runt lite där innan vi äter lunch. Sedan ned igen mot affären som inte alls var särdeles bra – men vi får så att vi överlever några dagar. Efter fika tar vi oss några sjömil norrut till en livlig vik där vi ankrar för natten. Här i Baia de San Ciprianu far motorbåtarna kors och tvärs och skapar en hel del skvalp. Men som vanligt lugnar det ned sig framåt åttatiden. I morgon seglar vi över till Rom dit vi beräknas komma torsdag kväll. Det verkar bli en lugn överfart med måttliga vindar och kanske  en del motorgång.