I dag hade vi en lite längre etapp framför oss igen, drygt 50 sjömil. Väckarklockan stod på halv sex och vid sextiden lämnade vi Centraro. Vi fick en fin nordost när vi kom ut och kunde under en timme göra bra fart åt rätt håll medan solen steg över bergen i öster. Sedan vred vinden mot syd som prognoserna lovat. 2-3 m/s rakt i näsan betyder motorgång för oss.

Vi hade besök av två delfiner som lekte en stund runt stäven. Alltid lika trevligt att se dessa fantastiska djur. Annars ganska långtråkigt. Som tur var gick vi på ett ovanligt lugnt hav. Skönt, dels för att vi kan göra bättre fart men framför allt för att livet ombord blir ganska behagligt, nästan som att ligga i hamn. Man kan ägna sig åt lite administration och korrespondens.

Strax efter tolv har vinden vridit ytterligare och gått på sydväst. Vi sätter segel och kan nästan ligga upp målet i måttlig vind. Skönt att ha en lättdriven båt som kan göra fem knop även om det inte blåser så mycket. Vi är också glada att vårt kryss-ställ i dynemaduk håller vad som utlovats, dvs formen, nu fock och stor det är inne på femte respektive tredje säsongen.

Vi seglar på under eftermiddagen. Det är väldigt fint vårväder men ganska kyligt i vinden som kommer över ett kallt hav. Det är väldigt disigt så vi ser nästan ingenting av kusten. Först ca 15 sjömil från Tropea börjar vi kunna skymta de höga bergen. Då gör också vinden det vi hoppas på och vrider lite med solen så att vi till slut kan segla mot hamnpiren med lite slack i skoten i en skralnande vind. VI lägger oss vid samma brygga som sist (klicka här för länk)

Håkan vaknar i gryningen. Ankaret satt riktigt bra och kommer upp med en hel del lera som får skrapas bort innan vi kan lämna viken. Inte mycket vind men efter att ha provkört den rensade propellern seglar vi sakta söderut med Code 0. Jo, det var stor skillnad. Nu är vi nästa uppe i normal fart för motor.

Efter frukost i morgonsolen i sittbrunnen börjar en omväxlande segling. Svaga vindar som kommer och går och växlar riktning gör att segel rullas in och ute och motorn startas och stoppas. Vi lyckas segla halva tiden ungefär och känner oss ganska nöjda. Sedan kommer en svag medvind. Vi tänker att nu kommer nog den nordan som väderprognosen lovat och vi bestämmer oss för att byta Code 0 till genaker – det skulle vi inte gjort. Vinden vrider emot och friskar i så i stället för medvind har vi nu sträckbog med fock och stor. Hyfsad fart men det hade gått bättre med Code 0 som är dubbelt så stor som focken.

Sedan dör vinden och det blir motorgång igen. Vi går längs en imponerande kust med höga berg. Vi ser snö på de högsta topparna och på nordsluttningarna. På bilden Monte Cerasella 1 014 möh. Efter lunch kommer äntligen sjöbrisen från nordväst i gång. Då kan vi rulla ut genakern och segla i behaglig fart ned mot Cabo Bonitati.

Strax efter udden ligger Cetraro, en av de få hamnarna längs kusten. I inlopper ligger en svensk stålketch som vi hejar på på väg in. De hade haft orkanstyrka på vinde härom dan när vi hade vår friska segling över Sorentobukten. Vi kanske hade tur med vädret i alla fall även om det inte kändes så just då.

Hamnen i Cetraro är byggd en bra bit utanför staden och omgivningarna har inte mycket att erbjuda. Hamnen är ganska nybyggd och utsmyckad med skulpturer och mosaiker.

I dag gick vi upp strax innan gryningen. Vi hade en ganska lång etapp framför oss och även om det i prognoserna såg ut som vi skulle få en fin streckbog med lite slack så ville vi gärna starta i tid då vi ska segla över 60 sjömil. Strax efter sex lämnade vi Procida och ganska snart efter udden så mötte sjö och frisk vind. Det blir till att ta in ett rev i storen och sedan kan vi sträcka ned mot sundet innanför Capri med lite slack i skoten.

I sundet kommer vi in bakom de höga bergen vid Amalfikusten och vinden dör ut. Det blir motorgång en bit innan vi kommer ut på andra sidan. Då kommer vinden tillbaka. Med ett rull i storen och ett i genuan gör vi bra fart – åt fel håll. Vinden har gått på ost och vi ligger inte upp nästa udde. Vi seglar fort åt fel håll, men vi seglar 30 grader för lång. Det blåser mellan 10 och 12 m/s och sjön hinner bli ganska hög på de ca 20 sjömilen ut från Sorento.

Sally är normalt en ganska torr båt att segla. Men i dag, när vi dundrar in i krabb sjö med god fart, får vi mycket vatten över oss. Det gäller att ducka i tid. Som grädde på moset så småregnar det lite från och till. Autopiloten har krånglat och klagat över låg spänning så vi handstyr hela dagen – ett tufft jobb. Det visar sig senare ett en kabelsko inte sitter fast som den ska så problemet löstes ganska enkelt med en ringnyckel. Irriterande att dyra fördelningsskenor inte har bultar med riktig låsning.

Halvvägs över till Licosa udden har vinden vridit med så att vi kan hålla vår kurs med lite slack i skoten. Nu gör vi god fart, upp till sju knop trotts hög sjö. Men, efter vindvridningen ökar vinden till kulingstyrka. Det blir till att rulla in lite till i genuan. Efter ca fem blöta timmar i frisk vind och hög sjö kommer vi till sist in under udden på andra sidan Sorentobukten. Vinden skralnar under bergen och vi rullar succesivt ut reven igen.

Efter ett tag glider vi fram på smult vatten i eftermiddagssolen och njuter av livet. Tills vi kommer på att vi har en bit kvar till hamnen, då blir det motorgång för att komma fram i tid. Vi försöker tanka när vi kommer in men det går inte så bra. Första gången vi går in mot bryggan går vi på grund. Nästa försök, från ett lite annat håll, tar oss fram till bryggan och så nära att vi kan läsa skylten där det står att sjömacken bara är öppen på förmiddagen.

Vi går över mot piren och får hjälp med linorna av en glad ung man i en bullrig jeep. När vi förtöjt frågar han om vi vill ha el och vatten men vi tackar nej (det brukar kosta extra). Då vi säger att vi bara ska stanna en natt vinkar han glatt och kör iväg utan att vilja ha betalt. Vi firar vår gratisnatt med ett glas vin i den fina lilla byn.

I går provianterade vi för en veckas segling. Håkan cyklade nästan till Formia för att köpa mandelskorpor som bara finns på MB till rimligt pris. Mycket fräscha grönsaket och en hel del vin à 16 kr/litern bars ombord. Vi köpte också en stor laddning middagsmat från våra slaktare ”far&son”.

I morse vaknade vi när det ljusnade vid sextiden. Vi började göra iordning båten och strax efter sju gjorde vi vårt sista besök hos Mary och köpte bröd. Halv åtta kastade vi loss och puttrade sakta ut ur hamnen. Både Kristene och Peer på Second Life och Maik på Takamaka var uppe och vinkade av oss från sina båtar.

I en lätt ostlig bris kunde vi segla söderut medan vi åt frukost. Brisen varade fram till elvakaffet innan det blev motorgån några timmar i väntan på sjöbrisen. När sjöbrisen väl kommer är den svag så motorn får puttra på. Det är först när vi kommer in i sundet innanför Ischia, strax innan vi ska gå i hamn, som det friskar i lite.

Vi lägger till vid en träbrygga, det är vi inte vana vid, i Chiaiolella på Procidas västsida. Vi tar en promenad inöver ön och i den fina lilla byn innan det är dags att laga middag. Det är väldigt osäkra och olika väderprognoser för i morgon. Man blir ju lite orolig när hamnkillarna kommer och lägger på en extra tamp och pratar om en frisk nordost som inte ser skrämmande ut i våra prognoser. Vi får se hur det ser ut i morgon bitti och bestämma oss för hur vi gör. 

Vår artikel om seglingen i Portugal finns nu att läsa, klicka här!

Under mynyvalet ”Artiklar om våra seglingar” ovan hittar du mer om tidigare seglingar.

I solsken och lätta vindar gav vi oss ut på viken efter lunch i dag. Vi hade båtgrannarna Peer och Maik med oss och fick en fin tur på några timmar. Allt funkade som det skulle när vi sakta seglade runt på viken och runt gamla stan. Sakta delvis för att det nog finns lite under båten som vuxit till sig medan vi legat still. Det blir till att dra på sig våtdräkten och bada vid första bästa tillfälla. Just nu har vi 14 grader i vattnet så det känns inte så lockande, kanske kan vi segla bort en del.

Nu väntar vi bara på rätt väder, sedan går vi söderut.

Nu har det varit karneval och fest halva natten. Tåget i Gaeta var kanske inte så imponerande och framför allt inte speciellt snabbt. Det var ändå kul att titta en stund på spektaklet. På den dryga timme Håkan stod ut med oväsendet så flyttade det sig kanske 100 meter.

Som alltid, stort fyrverkeri på kvällen

Pompeji är naturligt vis ett måste när man är i trakterna. VI åkte dit en halvmulen dag och vandrade omkring bland ruinerna. Man slås av hur stor staden är. Stora torget är fortfarande imponerande.

Mycket av de bästa har plockats bort och finns numera på museum. Men man kan gå in i en del hus med fantiska mosaiker och väggmålningar.

Vår besök blev lite avkortat när en kraftig regnskur drog in. Efter att ha gömt oss i värmen inne på ett kafé åkte vi hemåt. På vägen passade vi på att köra upp på Vesuvius. Tyvärr kunde man inte komma hela vägen till kratern men vi fick i alla fall fin utsikt över Neapel med Oschida i solljus vid horisonten.