Nu har vi kommit strax söder om Korfu till den fina ön Paxos. Efter lite problem med nätet har vi till slut kunnat lägga upp flera nya poster så titta nedåt på sidan om ni vill se alla.

I dag efter frukost har vi gått hela vägen från södra till norra änden på Paxos, hela 6 sjömil. Ingen vind så det blev motorgång. Då kunde vi i sakta fart köra genom det trånga sundet vid öns huvudort Giaos. Trångt och grund men aldrig under 2,5 meter, lite läskigt att tydligt se botten. En fin liten stad med mång förtöjningsmöjligheter i sundet.

Sedan fortsatte vi upp till Lakka, viken på norra ändan av ön. Här är ganska grunt med sandbotten och turkost vatten. En populär vik för både seglare och dagsutflykter. Full fart hela dagen med båtar som kommer och går.

För oss förstörs nöjet lite av att det är så mycket folk och båtar. Men det är en fin vik och ett trevlig litet samhälle om än lite turistiskt.

I morse fixade Eva sina prover och vi lämnar Lefkas efter frukost. Bron över kanalen är en lite märklig skapelse. Det är en pråm med klaffar som flyttas undan en gång  i timmen (var hel timme dagtid).

Vi kommer igenom strax efter tio och kan sedan sträcka med lite slack i  Code 0 och storsegel nordväst ut. Under två timmar gör vi bra fart – sedan dör vinden.

Det blir motorgång och vattengenerering ett tag innan vinden kommer från NV. Sedan kryss i några timmar i lagom vind innan vi kommer fram till Mongonisi, en fin och skyddad vik på Paxox sydöstra del. Här ankrar vi bland många andra båtar. Trots att det nu inte är högsäsong längre har vi sätt väldigt mycket båtar på havet i dag och alla platser vid bryggan i viken är upptagna när vi kommer in vid halvsextiden.

Efter morgonfika med ”gubbarna” och flera bra tips om hamnar norröver så lämnar vi hamnen vid elva. Det blåser en måttlig NO så vi rullar ut Code 0 och seglar över viken. Under nästa udde dör vinden så motorn startas. Den får sedan gå resten av vägen till Lefkas där vi lägger till vid stadskajen vid tvåtiden.

Sista biten går man den grävda kanalen genom låglandet som förbinder, eller snarare förband, Lefkas med fastlandet.

Efter lunch och lite avkoppling i värmen går vi p staden. Vi hittar bra butiker och kan proviantera för kommande seglingar. VI hittar också ett lab som kan ta Evas blodprover. Middag på båten och sedan TV kväll.

Vi lämnar Kioni efter frukost. Trevligt med bageri som öppnar tidigt så att man kan få färskt bröd. Vi seglar norrut i ganska svaga vindar. Vid halv elva är vi utanför en fin vik på Lefkas sydostsida så vi går in för att bada och fika en stund. Lämnar viken efter en dryg timme.

Nu blåser det lite mer från syd och vi länsar upp i sundet mellan Lefkas och Meganisi med god fart. När vi sedan rundar Skorpios, ön Onassis ägde i många år, dör vinden fullständigt. Det blir motorgång mot Palairos. Sedan kommer lite vind så vi kan segla upp sista biten.

I Palairos har vi stämt träff med en gammal arbetskamrat till Håkan som legat där ett tag. Han seglar ensam och flyttar sig inte så ofta. Vid bryggan ligger också en annan svensk ensamseglare, Sten som seglat här nere i 35 år. VI äter middag tillsammans och får en trevlig kväll med gamla och nya bekanta. Nästa dag blåser det inte mycket så vi väljer att ligga kvar och ha det bra.

När vi lämnade Pelatas i går viste vi inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Det blåste en måttlig vind från SV så vi rullade ut kryss-stället och la oss på en sträckbog västerut. Men i den ganska svaga vinden gjorde vi bara tre knop, det kändes långsamt så vi bytte till Code 0 i stället. Då gör vi drygt fyra knop i stället men vi går inte riktigt lika högt mot vinden.

Nu hade vi alla fall god gång och vi började titta på möjliga hamnar på Itaka eller Kefalonia då det var dit fören pekade. Efter någon dryg timme dör vinden ut helt och vi börjar köra. Nu har vi spanat in en hamn som ser fin ut men vi läser att den ska vara väldigt populär. När vi vid lunchtid kommer in i Kioni finns det en ledig plats vid kajen. Vi lägger ankare och backar in.

Vi blir kvar en dag i den fina lilla byn på lummiga Itaka. I går kväll gick vi ut för att äta. Å restaurangen ser vi en ensam man som vi känner igen som vår engelske båtgranne. Vi äter tillsammans och han berättar att han seglar ensam för det mesta och roar sig med att spela på olika ställen. Efter middagen följer vi med till baren på balkongen ovanför där han underhåller med gamla klassiska låtar i egen, mycket bra, tolkning.

I dag har vi tagit morgonpromenad, badad utanför piren och simmat länge med snorklarna och tittat på fiskar. Sedan när det blev riktigt varmt så satt vi mest i skuggan i sittbrunnen. Tog sedan en promenad strax innan solnedgång och handlade lite. Middag ombord i kväll.

I dag har vi haft lättvindssegling hela dagen, blandat med lite motorgång när vinden varit frånvarande. Vindarna här i Joniska havet följer ett ganska regelbundet mönster nu när vädret är stabilt. Svaga till måttliga mellan nord och ost (natt morgonbris). Sedan omslag till sydväst på förmiddagen, fortfarande svaga. Sedan kommer det som ibland kallas ”lägga till vinden”. Vid tretiden börjar det blåsa frisk nordväst, ibland hård och den håller i sig till solnedgången.

Vi seglade i dag först väster ut, i nordvind, sedan norrut, i sydväst. Code 0 och storsegel och hyfsad fart över platt vatten. Vi gick in i en stor ankarvik mellan fastlandet och Pelatas. Den ligger strax norr om utloppet för Greklands största flod Atheloos så vi har hela dagen seglat längs långgrunda stränder och grundflak mellan högre öar.

Strax innan vi ska gå in i viken ser vi en fiskodling ganska långt ut. Den har en röd boj som vi förmodar att vi ska runda. Men, efter att ha seglat mor bojen ett tag ser vi att den sakta rör på sig och långt framför kämpar en lite båt för full maskin. Vi faller av och går nedanför. Viken vid Petalas är stor och väl skyddad med god ankarbotten på 4-6 m djup. Hit hittar inte charterbåtarna så det blir lugnt och skönt på kvällen.

I går hade vi fin segling från Trizonia och ut ur Korintviken. Frisk till hård vind kring ost gav os slör och plattläns. VI seglade med rev i både stor och fock och kom ändå stundtals upp i åtta knop. Efter några timmar kommer vi till den mäktiga bron över viken. Här måste man ropa upp trafikkontrollen och få sig tilldelat vilket spann man ska gå under. Vi fick som väntat det nordligaste av de tre.

Även om vi vet att vi kommer att gå under med god marginal är det alltid lika spännande. Denna gång späddes spänningen på av en charterkatamaran som seglade fram och tillbaka mindre än hundra meter framför oss. För första gången fick vi användning för vårt signalhorn till annat än mistsignaler och sedan skärpte han sig. Men innan dess hade vi rullat in för att få ned farten så vi inte skulle segla ikapp.

En bit efter bron släpper vinden och vi sträcker nordväst ut mot Messolonghi. Staden ligger vid en lagun i ett gammalt floddelta, nästan tre sjömil in från havet. Mycket märkligt att segla under höga berg som vi är vana vid och samtidigt se träd dyka upp långt ut i vattnet. När vi närmas oss ser vi även de låga öar de står på. Vi kör in kanalen och förtöjer i marinan. Det har stormat mycket kring staden och framför allt marinan men nu verkar allt funka bra.

I dag har vi haft tvätt och städdag. Med tillgång till bra tvättstuga och vattenslang på bryggan blir såväl sängkläder som Sally rena. Vi har haft en hel det skvätt och stänk de senaste veckorna och det hade byggt upp saltlager på överbyggnad och däck. Vi har också promenerat 3,5 km till bra butiker och provianterat. Taxi tillbaka med alla varor kostade 4 Euro, det var den värd.

Igår lämnade vi Itea i förvirrande vindar. Hård nordan i 10 minuter sedan omväxlande både i riktning och styrka tills vi efter en dryg timme kommit lite undan de höga bergen och ut i Korintviken. Där får vi måttlig sydvind och fin segling i några timmar till Trizonia.

På Trizonia finns en ofärdig marina som varit en populär gratishamn för lågbudgetseglare. Nu har den rustats upp och drivs som en kommunal hamn med sedvanlig låg avgift. Det finns vatten nära bryggorna och el på några ställen. Hamnen är mycket skyddad och man ligger bra där för alla vindar. Det finns också plats för några båtar att ankra utanför.

Det lilla samhället som finns på lagom promenadavstånd blev en positiv överraskning med flera trevliga och prisvärda restauranger. Vi har nu lärt oss att man ska gå till ställen som bara har grekiska turister. De är trevligare, billigare och har bättre mat en de större turistorterna.

Över ön går ett antal iordningställda (och delvis skyltade) promenadvägar (ett tips är att börja nedanför kyrkan). Nu när solen går upp lite senare hinner det inte bli så varmt på morgonen så vi har börjat ta promenader före frukost.

I dag har vi besökt världen centrum/mitt om man ska tro de gamla grekerna. För att kunna göra det hade vi går en snabb och omväxlande segling västerut i Korintviken. Först hård nordostlig bris. Vi ångade på med upp till åtta knop i halvvinden med rev i både stor och försegel. Efter en timme dör vinden plötslig för att sedan komma frisk från söder i några timmar innan ett snabbt omslag till frisk nordost. När vi sedan kommer in under bergen i viken mot Itea får vi hårda fallvindar. Tuff segling med fullt ställ. När de går upp i kulingstyrka tvingas vi rulla in ordentligt.

Tio minuter senare har vinden dött och vi får köra sista timmen in till hamnen. Itea har en fin hamn där man som gästande båt förtöjer längs hamnpirens insida. Här under land är det riktigt varmt 36 – 38 grader och vi förmår inte göra så mycket. Även om det fläktar en del i kvällsbrisen kommer den varm ner från bergen.

När solen går bakom bergen tar vi en promenad för att hitta bussen till Delfi. Busstationen ligger nästan tvärs över hamnen från vår båt, mitt för den första bredare piren. Vi hittar också bageri och fruktaffär längs gatan vid hamnen. I dag upptäcker vi My Market och flera andra livsmedelsbutiker i kvarteret bakom.

I dag gick bussen klockan sju. Vi tog en snabb kopp kaffe ombord innan vi gick och hade packat frukost, frukt och vatten i ryggsäcken. När vi kom till nya Delfi en halvtimme senare började vi gå uppåt från busshållplatsen. Det var kanske inte helt rätt om man ville se ruinerna men visar sig vara ett lyckokast. Drygt hundra (höjd)meter ovanför landsvägen kan vi äta frukost med fantastisk utsikt. Sedan får vi gå ned igen för att hitta ingången.

Antika Delfi var en upplevelse. Stort och väldigt välordnat med bra information. Det var i många år en gemensam helig platts för alla de olika staterna. Här fanns också det berömda oraklet med sina präster. Tyvärr var hon inte kvar så vi kunde inte fråga om råd om vår fortsatta seglen. Vi får nöja oss med att ha St Nicolaus, sjömännens skyddshelgon, ombord och hoppas att Poseidon hörsammade vår önskan om en säker seglats.

Det var också bra att vara tidigt ute. Dels var det lite folk, nästan inga turistbussar han komma medan vi var där, dels var det inte så varmt. Vi hade fått rådet att snabbt gå upp till toppen och kunde sedan strosa nedåt när solen började steka och turisterna anlända.

Vi avslutar med ett besök i det luftkonditionerade museet. Tillbaka på båten på eftermiddagen ligger vi återigen utslagna av värmen som är lika jobbig som i går. Farmor Karin brukade säga att nordan är kall, vilket håll den än blåser ifrån. Här är den inte ens sval. I dag har vi friska men heta vindbyar från nordväst som trycker oss mot kajen. Skönt med fenderplanka mot betongen så vi slipper slita ut våra fina fenderskydd.

I morse stod klockan på sex och vi lämnade kajen vid halv sju då det börjat ljusna. Vi hade drygt 16 sjömil till kanalen och ville kunna gå igenom i rimlig tid så att vi han segla ut en bit i Korintviken innan kvällen. Kör motor en bit och börjar sedan segla när vi kommer ut runt första udden.

Det ser ut att bli stick i stäv i dag igen men vinden vrider sakta så att vi i slutändan kan sträcka med god fart åt rätt håll. En tio minuters kortvända för en liten ö som låg i vägen var allt som behövdes. När vi närmar oss ser vi båtar som väntar för att gå igenom. Kanalen är så smal att man går i konvoj åt ett håll i taget.

Vi får vänta tio minuter på att konvojen ska gå innan vi kan gå in till kajen och betala. Korintkanalen är nog bland de dyraste kanalerna i världen. Vi får betala nästan 2 000 kr för att gå de drygt tre sjömilen. Men det är en upplevelse och vi får segla i nya vatten jämfört med om vi skulle gått tillbaka runt Peloponnesos.

Tyvärr blir vår väntan lång innan vi får gå igenom. Först tre timmar efter vi kom fram kommer vi i väg. Kanalen är en upplevelse och en milstolpe på vår segling som vi sett fram emot. Imponerande att skära nästan 90 meter ned i berget på 1800 talet för att skapa denna genväg. Kanalen invigdes 1893 och kortade då resan mellan Pireus och Italien med 170 sjömil. Den är helt rak så man ser från ena till andra sidan.

När vi lämnar kanalen försöker vi segla men vinden är så varierande både i riktning och styrka att vi ger upp. I stället blir det motorgång och lunch till udden Meankavi som delar östra Korintviken i en södra del (med kanalen) och en norra del. Den norra delen lockar lite då vi räknar med att få båtar går dit.

Efter att ha rundat udden seglar vi i svaga vindar nordost in i norra viken. Här ligger Alkionidhes öarna mitt i viken. Där fanns tidigare ett kloster men nu är de i stort sett obebodda. När vi närmar oss öarna möter en frisk nordost, återigen med mycket varierande styrka och riktning så vi ger upp och kör upp till Zoodhokos, en av öarna, där vi ankrar i bra sandbotten. Då blåser det över 10 m/s och ankringsplatsen känns lite utsatt men ankaret sitter bra i sand.

Vi bestämmer oss för att stanna när vi ser i väderprognoserna att vinden ska falna till natten. Här ligger vi ensamma utanför en fin strand i en fantastisk omgivning med höga berg längs Korintvikens stränder.