Livet går sakta vidare och
vi tar en dag i taget. Natten till igår var det stor dramatik i hamnen.
Flertalet polisbilar och en räddningshelikopter var i farten. En kvinna har
kastat sig i vattnet från piren och simmat till havs, förmodligen i ett självmordsförsök.
Hon räddas av helikoptern efter två timmar i det 17 gradiga vattnet och vårdas
nu på sjukhus.
De flesta här är väldigt
försiktiga med kontakter. Vi pratar en hel del med flera av de andra båtarna
men på avstånd. Håkan har varit ombord på en båt för att hjälpa till när
skepparen, som är ensam ombord, behövde komma upp i masten.
Vi har så smått börjat
proväta lite Spanska konserverade rätter. Vi vill kunna ha med lite sådana
under en hemsegling då vi räknar med att det kan bli lite vanskligare än
normalt med proviantering längs vägen. I dag har det varit lugnt väder och
riktig sommarvärme med 26 grader i skuggan. Dagen har också förgyllts med en ny
toscakaka och Evas goda små pannbiffar.
Vi brukar säga att vårt förhållande är ett stort skämt. Vi träffades nämligen den första april. Det måste vara ett bra skämt eftersom vi fortafarande trivs väldigt bra tillsammans. I förgår firade vi vårt 21 års jubileum och pratade om vad vi ska göra de kommande 21 åren. Ett betydligt mer upplyftande ämne än Coronakrisen som annars ofta kommer på tal.
I övrigt finns inte så mycket att rapportera från de senaste dagarna. Vi tvättar, en betydligt mer tidskrävande procedur nu eftersom vi måste göra det för hand, och småpysslar med båten när vädret tillåter. Regnar det, som i går, så sitter vi mest och läser, stickar och selar spel.
Vi har varit lite oroliga
för vår gasol. Vi kunde inte byta till rätt sorts flaskor i Cartagena och
seglade därför iväg men en tom, en halvfull och en full flaska. För några dagar
sedan fick vi koppla över till den sista flaskan. Nu, när vi lagar all mat
ombord och dessutom har tid och möjlighet att göra det ordentligt förbrukar vi
en hel del gas. Hur skulle vi klara oss om vi inte kunde få mer? Vi hade ju
bara gas för tre veckor i sista flaskan och vi kanske blir tvungna att ligga
kvar här längre än så.
I går fick vi som tur var tag
i en kille som kunde byta våra gasoltuber. Det har varit stängt i båttillbehörsbutiken
i hamnen i flera veckor men efter några försök att ringa det nummer som nu satt
på en handskriven lapp på dörren så kunde vi boka tid. Det kändes lite som att
köpa smuggelgods när vi träffades utanför butiken på kvällen men vad vi förstår
ingår gas i det som räknas som nödvändiga varor så vi gjorde inget olagligt.
Nu har vi två fulla och en nästan full gasolflaska. En flaska varar mellan en månad och sex veckor när vi seglar beroende på hur mycket mat vi lagar och hur mycket vi använder vår ugn. Även om vi nu förbrukar med så bör ändå klara oss minst till början av juli, men vi fyller gärna på långt innan dess för att ha lite reserv. Det är inte i alla hamnar man enkelt får tag i de tuber Campingaz vi använder.
I dag har varit en regnig
dag. Det kändes ungefär som i Sverige en mindre bra sommardag när vi åt vår
frukost i sittbrunnen med regnet droppandes på kapellet. Som tur är har Eva
lagt ned ett bra arbete på att hålla det helt, rent och impregnerat så vi har
väldigt lite vatten som läcker in. Blåser det inte för mycket är det helt tätt.
Eftermiddagen bjöd på lite solsken och vi smög till oss var sin promenad fram
och tillbaka några gånger på piren.
Karantänsbestämmelserna
har skärpts i helgen så nu måste de flesta verksamheter hålla stängda. För oss
innebär det inte så stor skillnad mer än att den trevliga och hjälpsamma
personalen på marinakontoret inte längre jobbar. Hamnen är dock fortfarande
bemannad med marineros som håller koll på alla båtar. Vad vi förstår är det
också svårare att komma in i hamnen. Möjligen kan man lägga sig vid
väntebryggan men man får inte gå iland vad vi förstår.
I byssan har vi gjort några väldigt enkla och praktiska åtgärder för att öka möjligheten till förvaring och för att hålla saker på plats när vi seglar. Många hänger upp när för att förvara frukt och grönsaker på ett bra sätt. Bäst är då att hänga dessa tvärskepps så att de inte gungar för mycket ute i sjön. I byssan har vi ett när där vi förvaraar våra grönsaker. Det hänger praktisk till så att man enkelt når det som ligger där när man ska laga mat, även i ganska grov sjö.
För att hålla saker på plats har vi satt en cord mellan några öglor längs skottet vid diskbänken. Här kan man låsa fast allt möjligt som kaffekanna, konservburkar, diskmedel och flaskor. Där står de säkert i riktigt grov sjö. Vår pressobryggare har vält flera gånger då den stått låst i slingerstället på den kardanupphängda spisen. Det resulterar i kaffesump på massa ställen där man inte vill ha den. Låst bakom korden har den hitintills aldrig vält, det gäller bara att inte fylla den mer än att den klarar krängningen utan att det rinner över kanten.
Systemet ovan går att tillämpa på alla bänkar och skivor vid ett skott och gummicord är även väldigt bra för att säkra saker på hyllor, som här där vi förvarar våra tomma plastburkar. I och med att corden är elastisk behöver man inte lossa något för att ta saker från hyllan. I hamn är det bara att kroka loss så kommer man åt ännu enklare.
För att inte våra glas ska
skramla trär vi på dem flaskskydd av den typ som man får i många taxfree
butiker. Och för att inte porslinet ska glida runt på hyllorna ställer vi det
på halkskydd av den typ man kan köpa för att lägga under mattorna hemma.
I dag skiner solen från klarblå himmel. Vi njuter en stund i hängmattan på fördäck. Förmodligen är detta lite av lugnet före stormen för i veckan som kommer väntas återigen regn och blåst. I övrigt flyter dagarna på i ett stilla tempo. Vi gör lite småjobb och försöker få lite motion genom att gå fram och tillbaka på kajen. Det senare är ungefär lika stimulerande som att motionssimma i en 25 metersbassäng.
I dag skärptes
karantänreglerna ytterligare genom att icke samhällsviktiga företag stängdes i
14 dagar. Allt för att försöka minska folks rörelser och bromsa den snabba
smittspridningen. Vårt hörn är fortfarande lugnt med 200 rapporterade fall
vilket motsvarar 25 per 100 000 invånare. (Sverige rapporterar i dag ca 35
fall per 100 000).
Låter man en pump gå för
länge kommer den förr eller senare att gå sönder. Det finns flera orsaker till
att pumpar gå för länge. Det kan komma luft i dem så att de aldrig kommer upp i
tryck och det kan läcka så att de pumpar ut vatten i båten. Vi har också ett
toasystem som bygger på vakuum och där är det inte alltid som ventilerna tätar
som de ska och då kommer inte vakuumenheten ned i tryck utan pumpen fortsätter
att gå.
Vi skyddar våra pumpar med ett tidrelä och vi har dessutom indikeringar som visar om en pump går respektive om skyddet har löst ut. De flesta pumpar har någon form av kontakt som styr om pumpen går eller inte, det vanligaste är tryck eller nivå. Typiska vattenpumpar har en inbyggd sådan vakt. Vi har tagit rätt på tillslagssignalen, den signal som gör att pumpen startar, och använder denna för indikering av drift i vår panel med pumpsäkringar/brytare.
För att skydda pumparna
matas de via ett tillslagsfördröjt relä med växlande kontakt. Som tillslagssignal
till reläet använder vi ovan nämnda indikering som kopplas in via en diod som
förhindrar att ström ”bakmatar” pumpen. Om tillslaget varit till för länge så
växlar reläets kontakt, matningen till pumpen bryts och kopplas i stället som ”tillsignal”
så att reläet tar självhållning och indikerar också i ovan nämnda panel.
Hela systemet återställs
genom att man bryter strömmen till pumpen. På liknande sätt återställs timern
om pumpen stoppar. Det är ganska bra, även om det inte är något fel, för då kan
man t ex inte duscha för länge…
För att få till det hela behövs ett (ganska dyrt) programerbart tidrelä, två dioder samt lite extra kablar. Pumpen måste också vara matad via en brytare för att kunna återställas. Vi använder säkringsbrytare.
Vi har ställt våra pumpar
lite olika. Sjövattenpumpen som vi ofta använder för att skölja med får gå ca 3
minuter, färskvattenpumpen ungefär hälften så länge och toapumpen bara lite
längre än vad det normalt tar, då det är en bälgpump som lätt tar skada om den går
för länge.
Vi använder inte det här
systemet för våra länspumpar. De måste få lov att gå så länge det behövs.
Igår sken solen från klarblå himmel. Väderprognosen sa regn på eftermiddagen men den hade fel, det gjorde inget tyckte vi. Dagens tvätt (vi måste handtvätta nu) fick fladdra i vinden och solen hela eftermiddagen. Skönt med lite normalt väder. Vi kunde gå lite på kajen (en och en tyvärr) och Eva gjorde sina yogaövningar på kajen vid båten.
Att handla i dag var lika odramatiskt som förra gången. Vis av läxan handlade Håkan inte så mycket att bära hem på en gång. Även om morgonen var grå och kall har det i dag varit mer normalt väder och sol i sittbrunnen.
Senaste siffrorna pekar på
en fortsatt långsam spridning av viruset i vårt hörn av Spanien, men resten av
landet oroar. Det är beslutat att karantänen gäller tom 11 april. Det är väl
heller inte otänkbart att vi får ytterligare två veckors förlängning. Vi planerar
att ligga kvar i hamnen tills vidare.
Tanken är att börja segla hemåt när restriktionerna lättar. Förmodligen kommer detta att ske stegvis och vi vet inte när i skeendet det kan bli OK att gå in i hamnar igen. Förhoppningsvis kommer läget sedan under försommaren att förbättras. Vi räknar inte med en normal sommar utan snarare med att vi kan komma att segla med ett ganska högt tempo till Sverige och kanske vara hemma redan i juli. Men allt beror på hur snabbt Europa kommer att återhämta sig efter Coronaepidemin.
Första säsongen (Svensk sommarsäsong) vi seglade med Sally förbrukades alla offeranoder på en säsong. Det var till och med så illa att vi mitt i säsongen fick byta offeranod på bogpropellern. Dessutom var de galvaniska strömmarna kraftiga nog att påverka den kopparbaserade VC17 vi då använde, Både runt bogpropellern och på ett område runt utloppet från byssan, som också användes som kylning för en Isotem kyl.
Vi har nu genomfört fyra åtgärder för att få bort de galvaniska strömmarna. Sist vi lyfte, för några veckor sedan (klicka här), hade vi seglat och bott på båten i 10 månader. Alla anoder var i gott skick och ingen behövde bytas. Jag tror de åtgärder vi vidtagit är generellt användbara och att rekommendera på alla båtar. Det kan bli lite tekniskt med fråga gärna i kommentarerna så ska jag försöka svara eller uppdatera texten.
Galvanisk korrosion kräver
en sluten strömkrets. Den kan därför uppstå mellan olika delar/utrustning på
båten om dessa är sammanbundna elektriskt t ex genom en gemensam nolla till
batteriet. Detta är standard på de flesta båtar. Den kan också uppstå mellan
olika båtar eller mellan båt och brygga om dessa är förbundna med gemensam jordledning.
För att bryta galvanisk kontakt med bryggan/andra båtar krävs en isolationstransformator. Vi har installerat om vår isolationstransformator och kopplat den efter de senaste rekommendationerna från SXK tekniska kommitté. Det innebär att vi inte har förbindelse mellan jord i båten och jord i kabeln från bryggan. Utöver detta har vi kompletterat med en jordplatta i vattnet. Till jordplattan har vi förbundit båtens nolla, även vid ren omformardrift. Dit jordar vi också isolationstransformator, laddare/inverter och en hel del annan utrustning.
I det sammanhanget kan det vara värt att påpeka en sak som bland annat den behörige elektriker som gjort installationen i vår båt missade, och som vi vet många båtar saknar. Om man har en omformare (inverter) som man använder när båten inte är ansluten till landström, eller landström via isolationstransformatorn, så måste man ha en jordfelsbrytare (efter omformaren) och nolla och jord till vattnet, för att ha en skyddad växelströmsinstallation i båten.
Vi har installerat dubbla
brytare till 12 V utrustning i kontakt med vattnet. Det innebär att vi bryter
både plus- och minuspol till motor, bogpropeller och ankarspel. Vi är också
väldigt noga med att bryta dessa då utrustningen inte används och speciellt då
vi ligger på landström.
Vi har långt avstånd
mellan 220 V växelström och 12 V likström kablar. Runt alla kablar där det går
ström bildas fält. Dessa ger upphov till ström i t ex närliggande kablar, sk
induktiv spänning. Vi hade t ex växelströmskablar buntade tillsammans med
kablarna fram till bogpropellern. Det tror vi (utan att veta) var främsta
orsaken till våra problem. För att vara på säkra sidan har i nu 220 på
barbordsidan i båten och 12 v på styrbodssidan. På några ställen korsar de
varandra men då gör vi det i så nära 90 graders vinkel som möjligt.
Vår sista åtgärd har varit att måla propellern (klicka här). Det gjorde vi inte i första hand för att skydda mot galvanisk ström utan för att förhindra beväxning. Vi ser ändå en förbättring efter åtgärden och det torde bero på att det nu är mindre metallisk yta i direkt kontakt med havsvattnet.
Natten till igår var inte
roligt. Strax efter det att vi lagt oss kom frisk byig vind från väst (sidvind)
och båten krängde och gungade så det var svårt at sova. Senare under natten
vände den till nordost och kom tillbaka med kraft. Större delen av dagen
regnade det och vi hade upp till stormstyrka i de värsta vindbyarna. Vi
tröstade oss med nybakade scones på eftermiddagen. Sedan blev det till att laga
mat med spisen kardanupphängd och vi vaktade noga de höga vinglasen under
middagen.
I dag är vädret lite bättre. Det har regnat lite till och från men det blåser inte längre speciellt mycket vilket är väldigt skönt. Nu kan man ställa ifrån sig grejer igen utan att vara orolig. Eva fixade våfflor i dag när det är våffeldagen.
I vår del av Andalusien, Almeria provinsen, har vi just nu väldigt få smittade av Corona, i dag rapporteras 115 fall. Skönt att veta då vi i övrigt får allarmerande siffror var dag om hur hårt och snabbt viruset drabbar Spanien. Flera av våra seglarvänner i Spanien pratar nu om att ta sig hem till Sverige, med flyg eller egen bil. På lördag blir vi de enda svenskarna som är kvar i hamnen. Vi har inget nytt om karantänen. Vi förutsätter att den redan har eller kommer att förlängas till och med 12 april. Vi räknar med att ligga kvar tills vidare.
Vi har fått stor
uppskattning för våra artiklar om olika seglingsvatten och de som har fått
kopior på våra hamnlistor har varit väldigt tacksamma. Nu tar vi tillfället i
akt att organisera informationen bättre och göra den mer tillgänglig. Vi har
skapat ett nytt menyval som vi kallar ”Länder och hamnar”. Här tänker vi,
område för område samla den information vi har och får framöver.
Det är kanske inte så aktuellt just nu att segla iväg inom Europa, men vi kan alla drömma oss bort. Just nu kan det kanske också finnas lite extra tid för det. Vi hoppas vi kan stå för lite inspiration i dagsläget och information inför och under kommande seglingar. Redan nu är nästan all information inlagt, det kan komma lite till framöver.
I denna blog skriver vi lite nu och då om båten och våra seglatser. Kontakt: sally@bikan.se +46708220250