Slör i lagom frånlandsvind och sol från en klarblå himmel. Bättre än så kan man inte ha det. Vi får se hur länge det varar. Vi njuter under tiden. Helt fantastiskt att efter tre dygn med krängande båt kunna röra sig normalt i båten igen.

Söndag

Efter att ha ätit empenada (den Galisiska pajen) med bläckfisk till lunch medan vi passerade den fina Ria Camariñas halade vi Spansk och Galisisk gästflagga. Det blev fortsatt motorgång mot ganska hög sjö. Vinden började sakta tillta från nordost medan vi tuggade oss lite snett norrut från Spanska kusten.

Efter middagen var det så mycket vind att vi kunde segla och några timmar senare så mycket att vi vick ta rev i storen. Hela tiden låg vi på ett kryssben. Ömsom låg vi upp målet ömsom inte. Vinden varierade mellan 8 och 11 m/s. Sjön var hög och oregelbunden så det var inte helt lätt att sova.

Måndag och tisdag

Strax före gryningen på måndag kunde vi slå ut revet och efter frukost gjorde vi god fart mot Illes d’Oussant med lite slack i seglen. Vinden fortsatte att avta och sjön la sig. Dagen blev solig och fin om än med kylig vind. Större delen av dagen hade vi mellan 3 och 5 m/s och ett relativt lugnt hav. Jättefin men inte den snabbaste seglingsdagen. Vi såg inte en båt på hela dagen, bara en obruten horisont.

Tisddagen gick i samma tecken. Vi försökte segla så nära vinden vi kunde på vårt styrbords kryssben men kom sakta ut mot fartygsleden. Som tur var vred vinden med lite ibland och några gånger var den så svag att vi fick köra. Då passade vi på att ta oss lite öster ut.

Första dygnet seglade vi 126 sjömil, ungefär vad vi hade planerat. Framåt kvällen hörde vi för första gången Fransk kustradio i stället för den Spanska som varit med oss fram till på småtimmarna. Andra dagen var lite lugnare med bara 108 sjömil.

I dag onsdag

Natten till idag fick vi köra igen men vid gryningen kom äntligen en vind som var söder om ost. Vi kunde sträcka norrut med lite slack och Code 0 och gjorde god fart på förmiddagen trotts lite motstöm. VI kom fram till Ille d’Oussant vid tvåtiden när strömmen vände. Sedan blev det åka av.

Under en halvtimme hade vi sp frisk vind att vi fick segla med krysstället. Då gjorde vi stadigt över sju knop genom vattnet och drygt tio över grund. När vi rundat ön dog vinden ut och vi kunde äta en sen lunch vid dukat bord i sittbrunnen.

Men, vi har ju lite hemlängtan så vi byter till genaker och nu har vi fin slör i lagom vind. Så länge medströmmen varar, i bästa fall några timmar till gör vi stadigt över sju knop över grund, just nu faktiskt nästan nio. Det blir nog annorlunda när tidvattnet vänder….

Hej alla!

Vi passerar just nu Ille d’Oussant (Ushant) i solsken, medvind och medström. Fortsätter sedan mot Cherbourg. Allt väl ombord. Eva & Håkan

I dag visar sig den berömda udden från sin allra bästa sida. Ett lugnt hav och svaga vindar. Dessutom vind i näsan så vi kör motor. Finisterre är inte den västligaste udden, det är i stället den helt okända Cabo Torinana som vi just rundat. Men Finisterre sträcker sig som ett finger ut i havet så man kan förstå att de gamla Romarna tyckte det var världens ände (Finis Terre).

I dag kan vi gå nära denna dramatiska kust när vi passerar de västligaste delarna av det som kallas Dödens kust. Här finns en hel del böar utanför och många är de fartyg som genom århundradena mött sitt öde här. Vi har inget emot att det är svaga vindar och lite medström även om vi måste köra motor.

Vi hoppas nu att de ost till norsostliga vindar som förväntas möta oss norr om uddarna ska vara lagom starka så att vi kan göra bra fart hemåt. Prognosen är att de ska avta och vrida över ost till syd de närmaste dagarna. De kan säkert bli svaga så att vi får gå för motor ibland men vi ser fram emot en lugn segling över Biscaya efter första nattens kryssbog. Förhoppningsvis ska vi kunna sträcka hela vägen upp för styrbords halsar.

Vi siktar på Cherbourg om drygt fyra dygn. Röd linje längs kusten är vår segling söderut. Röda linjer i havet är fatygsleder. Streckat får vi segla i men vi vill helst undvika. Heldragna rutor är trafikseparationszoner som vi inte får segla i.

I går passade vi på att traska ordentligt innan vi skulle sitta still på havet. Först diverse turer till tvättomater och butiker och sedan en rejäl vandring. Vi gick upp på och sunt det ca 200 m höga berget väster om staden. En fantastiskt fin promenad i skog och förbi gamla betesmarker i fäfot. Stundtals även fin utsikt över viken. Efter drygt fem kilometer blev det en sista Spansk ”cerveza” nere vid hamnen (ja, om vi ska vara ärliga blev det faktiskt två öl var)

Nu lämnar vi Muros i fint väder och svag vind. Vi räknar med att behöva köra en bit upp längs kusten innan vi får den ostliga, i början nordostliga, vind som blåser längs Spaniens nordkust. Där blir det kryss med ganska frisk motvind i kanske ett dygn

Sedan ser det ut som om det kommer att bli lugnt väder på Biscaya. Hellre det än för mycket vind tänker vi. Förhoppningsvis blir det inte lika lite som när Håkan seglade från Azorerna till Pool i England 1970-talet. Då var det bleke de fyra sista dygnen och ett spegelblankt hav.

Vi har för säkerhets skull tankat fullt i dieseltanken. Det innebär att vi kan köra ca 400 sjömil eller tre dygn. Häller vi sedan på reservdunkarna kan vi köra ytterligare nästan ett dygn, drygt 100 sjömil. Detta tar oss nästan till Cherbourg som ligger 570 sjömil från Muros.

Hur långt vi seglar har vi inte bestämt. Är det bra väder och förliga vindar kanske vi fortsätter upp genom Engelska kanalen. Vi får se. Det är några dagar till dess och vi kommer inte att kunna bestämma oss förrän vi närmar oss Ille d’Oussant utanför Brest om drygt tre dygn (kanske 4 om det går långsamt).

Som vanligt när vi ger oss ut på havet så kan det vara svårt att se våra positioner. Bli inte oroliga om ni inte kan följa oss på t ex Marinetrafic eller Vesselfinder hela tiden. Speciellt i morgon och på tisdag kommer vi att vara långt ut från land. Vi kommer att dyka upp när vi närmar oss Frankrike. Bli inte heller oroliga om ni sedan får vänta på uppdateringar av denna blogg. Det kan ibland vara väldigt svårt att få bra internet även om man är nära kusten.

Vi ligger kvar i Muros och väntar på att de ganska hårda nordostvindarna på Biscaya ska dö ut. Det ska blåsa mellan 10 och 15 meter per sekund fram till och med lördag. Även här har det blåst ordentligt i ett dygn nu, förhoppningsvis mojnar det succesivt under morgondagen. Vi utnyttjar tiden till lite längre promenader och utforskar omgivningarna mellan regnskurarna. Vädret har varit ostabilt med ett flertal regnväder den senaste veckan men från och med i dag verkar det stabilisera sig.

Vi jobbar också lite med båten, det finns alltid något att göra och en del att förbereda inför nästa etapp. I dag, när solen har varit framme igen har det varit tvättdag. Det torkar fort i den friska och torra nordostvinden. I morgon ska vi proviantera innan vi, om vädret håller vad det lovar, ger oss av på nästa etapp på söndag.

En fördel med att ligga i ett aktivt fiskesamhälle är att vi har tillgång till färsk och billig fisk. Det har inte blivit mycket kött de senaste dagarna. I stället har vi kalasat på bläckfisk, havsabborre och andra goda fiskar vi inte ens kan namnet på. Nu har vi också hittat den nyss återöppnade frukthandlaren som säljer lokala viner till bra priser. Inte lika enkla plastflaskor som vår handlare i Italien utan glasflaskor – fast ingen etikett men tanten i kassan har en tydlig varudeklaration ” Muy bien”.

Ja, äntligen sa nog många med oss när man i måndags gick in i det som kallas fas 1 i återgången till ett mer normalt samhälle. Nu kan butiker, barer och kaféer öppna igen och vi får röra oss fritt under alla tider på dygnet.

Det är fortfarande lite oklart vad som gäller men här i lilla Muros tolkar man reglerna ganska liberalt. Vi går längre bort från hemmet/båten än den kilometer som gällde förra veckan och vi går båda två in i butikerna. Vi njuter av att kunna ta ett glas på det lilla torget.

Vi gläds också åt att vi i dag har fått tillstånd att segla på franskt vatten och planerar fortsatt hemsegling. Även om det fortfarande är vindar kring nordost i prognoserna för nästa vecka börjar vädret stabilisera sig och vi fundera på att segla igen till helgen, det går ju faktiskt att kryssa. Vi får se hur vädret utvecklar sig de närmaste dagarna.

Vi har en lista över ställen vi gärna återvänder till. Den innehåller just nu drygt 10 hamnar som dels är väldigt trevliga men som också betytt det där lilla extra för oss. Muros har stått på den listan sedan vi var här förra gången i september 2017 (klicka här). I vår plan för hemseglingen var Muros därför ett självklart stopp. Vi blev väldigt glada när vi i La Linea fick besked om att vi kunde segla hit även i dessa Coronatider.

Nu har vi legat här några dagar och vilat upp oss och fixat med båten. Vi trivs lika bra som sist även om vi saknar livet i det lilla samhället med sina smala gator och små torg. Restriktionerna lättade lite redan i måndags så för första gången på sju veckor har vi kunnat promenera tillsammans, men bara vissa tider.

Vi hade seglat fem dygn för att komma hit. Då vänjer man sig vid en annan dygnsrytm och andra sovrutiner. Till exempel använder vi bara röd belysning under däck för att spara mörkerseendet. Det kändes då konstigt att tända vita lamporigen. Men det var väldigt skönt att få sova på våra resårmadrasser i förpiken igen.

Det har varit ganska bra väder men för en stund sedan kom det första av flera regnväder som förväntas dra förbi de kommande dagarna. Vi försöker titta på vädret framöver för att se när vi skulle kunna gå vidare. Nu får vi passa på att komma i kapp med lite korrespondens och annat.

Även om det nu börjar lätta lite på restriktionerna räknar vi inte med att kunna segla som vanligt i Europa. Tidigast 8 juni kommer man t ex att tillåta nöjessegling i Spanien. Vi planerar fortsatt för en ganska snabb hemsegling. Förmodligen i två eller tre längre etapper, möjligtvis med några dagsseglingar där emellan.

Just nu väntas friska till hårda nordostvindar på Biscaya i nästa vecka. Inget idealiskt väder för oss. Vi kommer därför med stor sannolikhet att bli kvar här i en vecka till. Vad vi förstår blir det lite mer lättnader nästa vecka med utomhusserveringar och fler mindre butiker som får öppna under vissa villkor. Kanske kan vi få sitta på det lilla torget och ta ett glas vin igen.

Efter att ha gått för motor större delen av vägen innanför Ilha da Berlenga vid Cobo Carvoeiro kunde vi så småningom rulla ut Code 0 igen och börja segla. Efter 30 minuter var vinden så frisk att vi fick byta till genuafocken i stället. Gjorde vi äntligen god fart åt rätt håll igen. Vi fick en fin kväll med middag vid bordet i sittbrunnen.

Vid solnedgången har vi kommit ut från kusten och passerar 19 sjömil väster om Nazare. Vinden avtar och under natten blir det åter motorgång några timmar. Strax för gryninen kommer sydvindarna och vi börjar länsa. Vi är nu ca 30 sjömil väster om Portugals kust när vi passerar Cabo Mondego vid Figuera da Foz. Vi gippar när vi passerar väster om Aveiro efter frukost.

Nu friskar vinden och vi börjar bli oroliga för att komma fram mitt i natten. Angöringen till Muros kan bli lurig i frisk pålandsvind och vi vill helst komma dit när det är ljust. Vi rullar in seglen så att vi bara har små näsdukar kvar men seglar ändå med upp till sju knop i vindbyarna. Sjön växer och vi gungar fram i strålande solsken på höga, långa atlantvågor när vi passerar Porto 30 sjömil i lä.

Vinden håller i sig hela natten och det blir en sådan där natt som man helst vill glömma. Båten rör sig mycket i sjöarna, det knakar i inredningen, slamrar från segel och rigg och brusar av vågorna på andra sidan skrovet. Trotts detta lyckas vi ändå få sova några timmar var. Som krydda på moset kommer sedan ett antal regnskurar framåt gryningen.

Vi har klarat att hålla nere farten och kan närma oss land i gryningen. Vi ser en hel del fiskeredskap som vi kan hålla undan för och möter en fiskebåt på väg ut ur fjorden. Den försvinner stundtals bakom vågorna och vi ser hur skummet yr över hela båten när det stångar sig genom de sex meter höga vågorna. När vi närmar oss Muros kommer kraftigare regn. Det enda goda med regnet var att vi slapp spola av saltet från båten när vi var framme. Vid halv tio förtöjer vi trötta men nöjda vid pontonen i marinan.

Om vi ska sammanfatta etappen så har vi haft fyra soliga dagar och en med lite växlande väder. Månljusa nätter har gjort att vi ser allt på båten tydligt även mitt i natten. Sista dygnet bjöd på hårda vindar, mulet och några skurar.  Det har varit mörkt mellan halv elva och strax efter sex. I början gick månen ned innan fem och då blev dart riktigt mörkt en timme innan det första gryningsljuset kom.

Vi har sett mycket delfiner, några klumpfiskar och en sköldpadda. Man blir lite skrämd när någon plötsligt frustar i vattnet två meter bort men sedan inser man att det är ett nytt besök av våra nyfikna vänner. De har dykt upp flera gånger om dagen och även en del på nätterna och det är alltid lika trevligt.

Totalt har vi seglat 119 timmar och avverkat 591 sjömil över grund. Planerad rutt var 551 sjömil men vi har ju fått kryssa en del. Vi har också haft en del motström. Under första dygnet uppskattar vi den till ca 1 knop, därefter +/- 0. Vi har nu tagit oss en tredjedels väg hem genom att totalt ha seglat ca 700 sjömil.

Det kan vara lite svårt att få perspektiv på hur långt man seglar. Vi gjorde därför en jämförelse med avstånd hemma i Sverige. Första delsträckan, när vi seglade från Aguadulce till La Linea, blev 150 sjömil om man räknar bort tur och retur seglingen till Trafalgar. Det skulle motsvara en segling från Göteborg till Falsterbo. Nästa strecka, hit till Muros, var 550 sjömil vilket motsvarar en segling från Falsteerbo till Sundsval. Om vi i stället seglat Norska kusten hade vi varit en dagsetapp söder om kusin Pål i Mosjön.

Efter en regnig, blåsig och gungig natt kunde vi strax före tio i dag lägga till vid bryggan i marinan i Muros. Vi har nu seglat nästan fem dygn och det första vi ska göra är att sova en stund. Vi återkommer om de sista dagarnas segling. Allt väl ombord. Ingen skadad, inget trasigt.