Så var vi tillbaka på Svenskt vatten efter drygt tre år. Ödet ville att vår fösta hamn skulle bli Varberg som också var vår sista hamn 2 maj 2017 (klicka här).

Vi lämnade Kielbukten i går morse vid åttatiden. Efter lite manövrerande för Kielfärjor och andra stora båtar kan vi sträcka med lite slack i seglen och ett rev i storseglet upp mot Lilla bält. Vi får rulla revet ut och in några gånger för att hålla fart. Vinden vrider sakta med och när vi närmar oss de smalare delarna av bältet så har vi slör med farter upp till 9,5 knop. Medelfarten de första åtta timmarna blev 7,6 knop.

Det känns lite konstigt att bara segla förbi våra fina favoriter Aerö och Kappeln med flera. Det får bli ett annat år…

Efter Lilla Bält avtog vinde och frånmidnatt blev det motorgång. Lugn natt på ett lugnt hav. Aldrig helt mörkt i klart väder så här nära Midsommar. Det blev mycket motorgång. När vi såg svenska kusten vid lunchtid anade vi ICA:s utbud och då bestämde vi oss för att ta den sista sillburken till lunch på ett vindstilla hav med Medelhavsvärme.

Vid tvåtiden kan vi till slut segla igen. Då kommer en svag sydvästvind (sjöbris 15 sjömil ut?) och vi rullar ut Code 0. Vinden vrider sedan sakta till nordväst och tilltar. Efter en timme har vi fin segling och bra fart. Vi är framme vid fem efter 215 sjömil. Bra medelfart (6,5 knop) även denna gång.

När vi lagt till smäller korken från cavaflaskan och vi skålar för att allt gått bra de 2 400 sjömilen från Spanien. Skönt att få trampa svensk mark, och förstå vad folk säger i butikerna när vi senare går på staden för att handla (kaviar och ost t ex) men vi förfäras lite över matpriserna.