Vi lämnar Cherbourg i soluppgången. Med solsken, medvind, medström och säkert också ett visst mått av hemlängtan gör vi god fart. Vi snittar under flera timmar sju knop genom vattnet och nio knop över grund.

När man går österut i kanalen har man flera fördelar. Dels seglar man med tidvattenvågen, vilket innebär att medströmmen varar mer än de sex timmar den håller i sig i en viss punkt. Ju fortare man seglar, desto längre tid med medström. Dels finns det en ostgående grundström, en gren av Golfströmmen, som gör att man har starkare medström än motström.

I vårt fall kunde vi segla i ca nio timmar innan vi fick märkbar motström. Men sedan gick långsamt över grund ett tag. Vi seglar med spirad fock. Ömsom styr vi efter vinden i plattläns, ömsom på kompasskurs. Vi klarar att hålla kursen ganska bra och behöver inte gippa.

Under eftermiddagen passerar vi också noll-meridianen. Nu seglar vi på ostlig longitur igen och har bara 11 grader kvar till Bohuslän. När det åter blir medström framåt kvällen har vinden minskat så att det inte längre går att segla. Det blir motorgång under hela natten och vi kan ta oss förbi Calais tidigt på morgonen innan strömmen vänder igen.

Fortsatt motorgång hela dagen då det nästan inte blåser alls. Otroligt mycket uppankrade båtar, och däremellan väldigt mycket fartygstrafik, utanför inloppet till Seebuygge och Westerschelde. Vi får medström en sista gång in till Vlissingen där vi slussar in vid sjutiden efter drygt 36 timmar.

Vi har gått 240 sjömil med en snittfart6,6 knop tack vare att vi planerat in så att vi haft medström tre gånger men bara motström två gånger. Vi har dessutom haft medström på de ställen där tidvattnet är som starkast och solsken båda dagarna.

I dag vaknar vi i en ”ankdamm” till strålande solsken och lugna vindar. Nu ska vi landa lite och undersöka om vi får gå vidare på kanalerna.