I morse stod klockan på sex och vi lämnade kajen vid halv sju då det börjat ljusna. Vi hade drygt 16 sjömil till kanalen och ville kunna gå igenom i rimlig tid så att vi han segla ut en bit i Korintviken innan kvällen. Kör motor en bit och börjar sedan segla när vi kommer ut runt första udden.

Det ser ut att bli stick i stäv i dag igen men vinden vrider sakta så att vi i slutändan kan sträcka med god fart åt rätt håll. En tio minuters kortvända för en liten ö som låg i vägen var allt som behövdes. När vi närmar oss ser vi båtar som väntar för att gå igenom. Kanalen är så smal att man går i konvoj åt ett håll i taget.

Vi får vänta tio minuter på att konvojen ska gå innan vi kan gå in till kajen och betala. Korintkanalen är nog bland de dyraste kanalerna i världen. Vi får betala nästan 2 000 kr för att gå de drygt tre sjömilen. Men det är en upplevelse och vi får segla i nya vatten jämfört med om vi skulle gått tillbaka runt Peloponnesos.

Tyvärr blir vår väntan lång innan vi får gå igenom. Först tre timmar efter vi kom fram kommer vi i väg. Kanalen är en upplevelse och en milstolpe på vår segling som vi sett fram emot. Imponerande att skära nästan 90 meter ned i berget på 1800 talet för att skapa denna genväg. Kanalen invigdes 1893 och kortade då resan mellan Pireus och Italien med 170 sjömil. Den är helt rak så man ser från ena till andra sidan.

När vi lämnar kanalen försöker vi segla men vinden är så varierande både i riktning och styrka att vi ger upp. I stället blir det motorgång och lunch till udden Meankavi som delar östra Korintviken i en södra del (med kanalen) och en norra del. Den norra delen lockar lite då vi räknar med att få båtar går dit.

Efter att ha rundat udden seglar vi i svaga vindar nordost in i norra viken. Här ligger Alkionidhes öarna mitt i viken. Där fanns tidigare ett kloster men nu är de i stort sett obebodda. När vi närmar oss öarna möter en frisk nordost, återigen med mycket varierande styrka och riktning så vi ger upp och kör upp till Zoodhokos, en av öarna, där vi ankrar i bra sandbotten. Då blåser det över 10 m/s och ankringsplatsen känns lite utsatt men ankaret sitter bra i sand.

Vi bestämmer oss för att stanna när vi ser i väderprognoserna att vinden ska falna till natten. Här ligger vi ensamma utanför en fin strand i en fantastisk omgivning med höga berg längs Korintvikens stränder.