I går seglade vi från Volosbukten vidare västerut in i sundet mellan fastlandet och Evia. Läns in i sundet i svag västvind för bra Code 0. Lagom fram på eftermiddagen kommer vi fram till Vathikelon, en ganska stor vik på fastlandsidan. Även här behöver vi ta långa linor till land och förtöja i olivträden.

Lugn och fridfull vik men inte så bra vatten som vi varit bortskämda med de sista dagarna. I morse blåser det frisk sidvind och vi ligger inte riktigt bra så bestämmer oss för att gå direkt efter en snabb frukost. Redan vid niotiden kör vi ut ur viken, då blåser det en frisk nordostlig bris.

Men, så snart vi rundar udden och funderar på att börja segla dör vinden helt. Så småningom kommer i stället en sydvästlig svag vind som vi kryssar i när den är tillräckligt stark. Dessemellan kör vi motor för att komma framåt i ca en knops motström. Sundet runt Volos är ett av de få ställen i Medelhavet där man faktiskt märker av tidvattnet.

Runt Evias nordvästudde rinner strömmen med över två knop. Vi motorseglar för att komma runt och hålla fart i det relativt oroliga vattnet i sundet mellan Evia och den mindre ön strax utanför. Längst ut på udden ser vi en kampingplats – mycket märkligt.

Efter udden girar vi kraftigt babord och går sedan vidare rakt österut. Då kommer den utlovade ostan så det blir till att kryssa igen. Nu har vi bra vind och kan göra god fart. Vi ankrar vid tretiden uppe i nordöstra hörnet på den stora viken Yiali på norra Evia. Här sluttar stranden djup. Rena hundra meter ut är det över tio meter djupt så vi får lägga ut alla våra 60 meter kätting för att ligga tryggt.