I går morse blåste det friskt, byarna kom svepande runt berget i lovart. Ett tag låg grannbåten över vårt ankare men så vred vinden på väst och vi kunde ge oss av strax förre åtta. För säkerhets skull tog vi ett rev i storen och länsade sedan för bara denna ned genom det vackra sundet medan vi åt frukost i lugn och ro.

Väl ute på havet skralnade morgonbrisen och det vi trodde skulle bli en fin segling blev till motorgång i bleke. Först någon sjömil från hamninloppet till den gamla staden Mytilini, som legat på samma ställe i närmare 3 000 år, kom det lite vind – rakt i näsan. Den gamla borgen vakar över inre hamnen där vi efter några försök att få ligga på annan plats hamnar med aktern mot kajen i norr, ca 5 m från en busshållplats.

Vår Greklandscoach, som åkt runt på öarna med färja i många år och brukar komma med goda tips och råd, beskriver staden så här; ”där var vi en gång och vi åker nog inte tillbaka”. Vi förstår varför, det är inget ställe för en semestrande svensk. För oss däremot erbjuder staden en spännande inblick i vardagsgrekens liv med ett myllrande stadsliv. Här finns också kliniker för Evas prover, tvätteri för en månads uppdämt behov och bra möjligheter att proviantera.

I förmiddags lämnade vi bullret och trafiken vid kajen och gick upp till den gamla borgen. Efter att förvirrat letat efter en ingång fick vi hjälp av snälla och hjälpsamma lokalbor och hittade så småningom en öppen grind. Två Euro per person fick vi betala för att gå runt i den mycket stora men ganska tomma borgen. Lugnt och skönt var det med vacker utsikt och bra information – och vi var nästan ensamma där.

Det märks att vi är nära Turkiet. Vi räknar upp till sex gråa båtar i hamnen, kustbevakning, och marinen, gränspatrull och finanspolis finns representerade och minst en av dem verkar patrullera längs gränsen. Möjligen bidrar den tidigare strida strömmen av flyktingar över sundet, som bara är 6 sjömil brett, till den intensiva bevakningen.