I går blev en ny dag med en lång kryss. Vid sex sätter vi segel utanför piren och får sedan en fin kryss i måttlig vind. Vinden vrider från nordost till nordväst medan vi kryssar i tre timmar de tio sjömilen till Chios norra udde. Vi seglar längs ett kargt landskap med några insprängda grönskade dalar. Vid udden blir vinden mer västlig och vi sträcker nästan upp till inloppet till den stora Kalloniviken på Lesbos.
Vi klarar oss nästan från motorgång men under en timme är vinden för svag, vi passar på att göra vatten. Det vi gjorde häromdagen, drygt 150 liter, pumpades ut i kölsvinet medan vi kryssade vid Chios. Vi upptäcker lite vatten i slaget vid toa men vi har inte märkt att länspumpen gått (för tyst för att höras) och vi har inte fått larm för högt vatten i kölsvinet. Kanske sitter larmet lite för högt upp för att registrera när vi kränger? Vi upptäcker senare att det är en slangkoppling som glidit isär så problemet löstes enkelt.
När vi närmar oss Lesbos ligger vi lite för lågt. Det blir en tuff kryss mot frisk vind och ca en knops motström innan vi kan falla av in mot Kallonivikens smala men väl utmärkta inlopp. Innanför inloppet ligger en vik på nordsidan, vid den lilla byn Apothikai, där vi ankrar. Hela kvällen fortsätter det sedan att blås 10-12 m/s, det fläktar skönt i båten. Strax innan skymningen ser vi att vännerna på S/Y Wilma kommer in i viken. Vi firade midsommar ihop förra året (klicka här) och nu har vi lyckats sammanstråla igen.
Vi har nu seglat två breddgrader norrut från södra Leros. (Se även detta inlägg) I princip kryss hela vägen . Vi är nästan så långt bort hemifrån vi tänkt segla men ytterligare en grad återstår innan vi når vår planerade nordligaste ö Limnos. Men det är inte säkert att vindarna tycker att vi ska segla dit, vi får se hur vädret utvecklar sig.
Hon är en stabil skuta i ferrocement byggt på Colinatierlinjer.
I dag tar vi en kortare promenad i land innan det är dags att börja förbereda för midsommarfirande. Öl och nubbe har stått på kylning sedan i går. Nu ska köttbullarna stekas och den näst sista ansjovisburken går åt till Janssons frestelse. Vi har också sill och hemmagjord räksallad. Wilma bidrar med mer sill och mycket annat smasken.
Klockan tre börjar kalaset. Det blir ett kärt återseende. Vi siter sedan i vår sittbrunn till nästan midnatt, vart tar tiden vägen?
Wilmas version av dagen finns att läsa (klicka) här!