Nu har vi legat några dagar på Paros i väntan på att ostvinden ska ge sig. Vi lämnade Milos i på Skärtorsdagen och fick en fin segling mellan öarna och upp till Sifnos. Kul att sträcka och kryssa ”inomskärs”. Men sista biten i motvind under Sifnos höga berg blev lite väl förvirrande med konstig sjö och väldigt växlande vindar så sista halvtimmen laddade vi batterierna.

På Sifnos låg vi sedan fyra dagar i en väldigt väl skyddad vik medan nordan blåste ordentligt stark. Som mest var det (tror vi) över 20 m/s på utsidan. Väldigt lite sjö gick in i Vathi viken men de höga bergen släppte igenom en del vindbyar som ruskade om oss. Med ankaret djup nedgrävt i sanden låg vi tryggt och säkert.

Vi pumpade upp dingen och tog några promenader i land när vädret tillät. Restaurangen längs västerut upptäcker vi sista dagen, den drevs av ett lite äldre par och verkade väldigt trevlig. Två glas vin med tilltugg kostade 3 Euro. Hade vi hittat den tidigare hade vi gärna ätit där en kväll. Håkan trotsade kylan, nu ca 16 grader i vattnet, och skrubbade botten i våtdräkt en solig dag. Påskafton firades med sill mm som sig bör.

På Annandagen lämnade vi Sifnos och fick återigen en fin seglingsdag. Sträckbog till Antiparos och sedan kryss upp i det smalnande sundet mellan Antiparos och Paros. En bit är det väldigt smalt och grunt så där körde vi. Det visade sig när vi var där att vårt Navionics sjökort stämde väldigt väl. Hade vi vetat det hade vi kanske fortsatt för segel.

Vi gick till huvudorten och färjehamnen Paroikia. Hade tur att få sista lediga platsen inne i den lilla hamnen. Vi hade nästa gett upp när en kille vinkade på oss och sa att vi skulle få plats mellan honom och grannen även om det inte riktigt såg så ut. Men har var snäll och slackade lite på sina aktertampar och sedan knödde vi oss sakta in mellan honom och en Bavaria 55:a. Nu känner vi oss ganska små och funderar lite på varför båtar är så olika breda…

Paroikia har en fin gammal stad även om den delvis är fylld av tursitbutiker. Här finns också en av de viktigaste vallfärdskyrkorna i övärlden, Ekatontapyliani, med anor från 500 talet. Egentligen tre kyrkor under samma tak, med imponerande insida. Här finns också många fina små kapell.

I dag tog vi förmiddagsbussen upp till öns högst belägna by, Lefkes som var huvudstad under den ottomanska eran. En fin liten stad med ståtlig kyrka och vindlande gränder. Därifrån vandrade vi sedan tillbaka. Man kan tro att det skulle vara nedförsbacke och det var det bitvis men även en hel del uppför då vi gick genom de centrala delarna av ön.

En fin och väl utmärkt led (nr 1) med väldigt mycket blommor längs vägen. Allt från ogräs till orkidéer. Bitvis följde vi en gammal Bysantinsk väg. Delar av den hade den gamla stensättningen kvar medan andra delar hade rasat eller var täckta av grus och sten. Vissa kortare bitar var det ganska smalt och snårigt men sammantaget en 10 km lång, fin led. Efter totalt sex timmar var vi trötta men nöjda tillbaka på båten.