Klockan ringde tidigt i morse för att vi skulle kunna passa tidvattnet i Messinasundet. Sundet är ett av de få ställen som har så kraftiga strömmar att man måste ta hänsyn till dem. Här kan det bli upp till fyra knop som mest. VI kör motor i någon timme innan det börjar ljusna vid sextiden.

När solen visar sig kommer en fin sydostlig vind och vi kan sträcka med god fart upp mot sundet. Som tur är vrider vinden med lite när vi ska mera söderut och vi ligger precis upp till Cabo Relore som utgör inloppets västra udde. Genom att gå lite längre förbi udden kan vi sedan med att slag ligga upp på andra sidan. Vid udden är strömmen sydgående med att par knop och vi seglar in i tydliga ”rippels” men både de och medströmmen avtar ganska snart vi kommer in under udden.

Strax efter det avtar även vinden men vi hinner äta en sen frukost innan det blir motorgång söderut. Översta delen av Messinasundet är ganska smalt och större delen är trafikseparationszoner för yrkessjöfarten. För oss mindre båtar återstår en smal strimma på en halv sjömil inne vid land. Där verkar det vara en hel del bakströmmar för vi har mer mot- än medström.

På väg söderut ser vi en tonfiskebåt med sin märkliga utkiksmast och långa ”bogspröt”.

Efter några timmars motorgång kommer vinden tillbaka och vi kan sträck ned längs Siciliens kust i några timmar. Sedan motor igen de sista timmarna ned till Riposto. En fin och välordnad men ganska dyr marina. Vi ligger bra och skyddat så vi bestämmer oss för att stanna här medan fronter och lågtryck med sina starka vindar drar förbi. Vi ligger också ganska bra till för Sara och Daniel som kommer med flyget på tisdag kväll.

Utsikten från sittbrunnen över Etnas sluttningar och rykande topp går inte av för hackor när den visar sig på morgonen. Men, för det mesta är det dis och moln man ser. Hoppas vi får några fler glimtar innan vi seglar vidare, preliminärt på torsdag.