I söndags var det fiesta i El Ejido, staden innanför hamnen. Vi tog bussen upp och tittade på folklivet. Många flickor i varierande ålder hade fantastiska kreationer med mycket färg och volanger. Trevligt och sommarvarmt. Ett kringresande tivoli förde ett förfärligt oväsen men en bit bort var det lite lugnare. Ett antal stånd sålde lokala produkter så ryggsäcken fylldes med skinka, olivolja och öl innan vi tog sista (kl 8) bussen hem.

I området odlas enorma mängder grönsaker. Vart man åker ligger milsvida fält av enkla växthus med vit plast som tak. Det er nästan ut som ett snöklätt landskap. Det började redan strax efter Malaga och det tog et tag innan vi förstod var alla de vita fläckarna en bit uppåt bergen var för något. När vi sedan åkte bil såg vi att nästan alla plana ytor utnyttjas för växthusen. I måndag var det helgdag här men tvättetian var öppen så det blev ganska många tvättmaskiner körde, det var ett tag sedan sist…

Tisdag var vardag igen och då gick bussarna in till Almeria. En lite större stad strax öster om hamnen. Det tog en och en halv timme att åka de sex milen men vi fick se mycket längs vägen då bussen slingrade sig fram mellan många hållplatser.

Almeria är känt sedan rommartiden. Sedan tusentalet har det varit huvudhamnen för denna del av Spaniens kontakter med Nordafrika. Morena hade sin största flottbas här fram till det kristna intåget 1489. Borgen Alcazaba har i alla tider varit säte för makten i området. De mest kända beskrivningarna av de ståtliga palats som avlöst varandra är från Taifa härskaren al-Mutasims tid.

Almeria i dag är en trevlig mellanstor stad med en hel del butiker, breda boulevarder och vackra planteringar. Efter en god och mycket mättande Marockansk lunch i de gamla kvarteren nedanför borgen vandrade vi runt uppe på Alcazaba bland ruiner och rester innan vi tog bussen hem igen.