Nu har jag legat för ankar utanför Moaña några dagar. Det är kanske inte den idylliska gamla staden men där finns bra butiker och saluhall och ankarplatsen är bra. Jag har varit iland alla dagar med dingen, dels för en promenad men också för att handla. När man ska bära det man handlat i ryggsäcken och plastkassar är det ganska bra att handla lite var dag så att bördan fördelas. Och så har man något att göra när man går i land.

På tidigare ankarplatser har det ofta varit strömt så att man inte legat vindrätt. Då kan man inte ha ankarsegel uppe eftersom båten vridas av strömmen och börjar segla på ankarseglet. Men här är det inte strömt så nu är seglet uppe. (Man kan ana det som en liten vit prick på Sally som ligger långt bort i bilden.) Det gör att båten ligger mycket lugnare. Utan segel svänger vi runt +/- 45 grader, med seglet en tredjedel så mycket.

Första kvällen, en lördag, var det stor fest på kajen en bit från båten. Musik med hög volym på flera ställen. Intressant att höra allt samtidigt och ackompanjerat av vrålet från ett stort antal motorcyklar. Botemedlet var egen musik i hörlurarna som stängde ute oljudet från land. Som tur var höll man inte på så sent.

Nu hoppas jag att det envetna diset och dimman ska göra som prognoserna förutspår och lämna oss för några dagar. Det ska bli solsken och nordlig vind enligt alla fem prognosmakare jag tittat på. Stämmer det så seglar jag till Portugal i morgon fredag – håll tummarna!