Man lär sig hela tiden något nytt. I går lärde vi oss till exempel att man inte ska kryssa i hård vind och sjö med full dieseltank. I alla fall inte med vår – som läckte. Men det upptäckte vi inte förrän vi kommit fram.

Vi lämnade A Coruna när kyrkklockorna slog sju. Då var det fortfarande mörkt och det blåste en svag sydvästlig vind. Vi körde ut från hamnen och mötte gryningen, dyningen och friskande vind. Fin segling, vi sträckte mot udden Punta del Castro som skulle rundas och gjorde god fart med fullt ställ. Enligt prognosen skulle vinden, ungefär då vi kom dit, vrida mot väst. Men det visste inte vinden om, så i stället höll den sig kring sydväst och friskade i så vi fick ta ett rev i storen. Fin segling i ganska hög men lång dyning.

Vi pressade kanske lite för att hålla fart men det kändes helt OK. Och några slag blev det, som synes på bilden, innan vi kunde runda alla böar (ett fantastiskt skådespel när fyra meter hög atlantdyning träffar på tvåmetersgrund) slacka på skoten och segla in i viken vid Camariñas. Då hade vi seglat i 11 timmar. 62 nm över grund (röd linje), lite längre än de planerade 49 (blå linje). Tur i oturen att strömmen var med oss.

Vi förtöjde i den lilla marinan och lyfte på durken i byssan. Det var då vi upptäckte att det vi trodde var en trasig färgburk som luktade var diesel. Vi torkade av lite och la sedan raskt på durken igen och tänkte att det där fixar vi i morgon (mañana på spanska). Middag, lite slappande och sedan somnade vi gott i en båt som låg still för första gången på en vecka.

Camariñas ligger i en fin liten Ria (fjord). Här finns en stor hamn för att landa fisk och en hel del fiskindustri men inte särskilt mycket turister. Matbutiker, bagare och restauranger ligger längs hamnen. Marinan är inte så stor men trevlig och vattnet i duschen är rikligt och varmt. Vad mer kan man begära?

I dag har vi torkat och tvättat mest hela dagen. Det visade sig att vi nog inte hade läckt så mycket. Men, med hjälp av lite vatten som alltid kommer in när det skvätter hade dieseln spritt sig i alla utrymmen i aktern. Även till ställen som alltid varit torra tidigare och som vi använder som stuvutrymmen. Vi kan inte riktigt se var det läcker men vi tror att det är i anslutningar eller manlucka uppe på tanken. Förmodligen i manluckan som varit öppnad i vintras. Nu har vi dragit allt och dubblat slangklämmor där det går.

Allt innehåll i vår stora akterstuv finns nu på andra ställen i båten för att vi ska kunna titta på anslutningarna om de läcker eller inte, medan vi seglar runt världens ände Cabo Finisterre (ja, man trodde så på medeltiden (finis = slut, terre = jorden) i morgon. Förhoppningsvis blåser den Portugisiska nordan som utlovat och ger oss medvind.