I dag har vi lyckats ta oss mindre än 5 sjömil västerut genom att segla 27 sjömil genom vattnet. Ett riktigt stolleprov kan man tycka och det var det kanske när man ser på det i efterhand. Lärorikt var det i alla fall. Vi hade planerat att gå till Perros-Guirec, en badort lagom långt bort. Där kan man bara komma in under två timmar runt högvatten. Högvatten skulle det vara vid tolvtiden, alltså seglar vi klockan sex på morgonen.
Vi visste att det skulle vara motström och de tabeller vi tittade i sa att den skulle vara 1-2 knop. Inga problem tänkte vi. Vi klarar 25 sjömil på sex timmar, det kan ju inte vara motström hela vägen. Det började bra. Vi gick upp i gryningen och seglade i soluppgången. Medan solen sakta steg länsade vi ut ur vår flod medan vi åt frukost. Efter en dryg timme var det dags att gira nordväst ut. Fin sträckbog i lagom vind, 5-6 knop genom vattnet i lätt motström. Enslinje i aktern ledde oss mellan klipporna i lovart och bränningarna i lä.
En kvart senare började det. Så där 2-2,5 knop emot och havet kokande, virvlande och guppande. Det är väl alla stenar runt oss tänkte vi och startade motorn. Som motorseglare kunde vi göra sju knop och klara oss bra mot strömmen och genom virvlarna. Lite senare kunde vi segla igen. Nu var det kryssben utanför fyren Les Haux de Brehat som ligger på en klippa längst ut i havsbandet. Jättefin segling. Med några grader slack gör vi närmare 7 knop. Men farten över grund sjunker stadigt tills vi är nere i tre knop. Fyra knop motström, så stod det inte i boken…
Vi får väl pröva att slå in mot land för att se om det är mindre ström där tänker vi och slår. Resultatet blir att vi går på kontrakurs. Otroligt vad strömmen kan åstadkomma. Då ger vi upp och startar motorn. Med den kan vi alla fall göra 2,5 knop åt det håll vi vill. Efter lite funderande och räknande inser vi att vi inte har en chans att komma fram i tid. Vi ger upp och styr in mot land och floden Le Jaudy. Eftersom vattnet fortfarande är stigande får vi gradvis mindre och mindre motström för att på slutet ha medström in till Tréguir dit vi kommer precis vid högvatten strax för tolv. Egentligen bara tre sjömil kortare än dit vi tänkt oss rätt håll i förhållande till strömmen.
Så här såg vår resa ut. Blått streck vår ungefärliga kurs. Det var 22 sjömil över grund och vi fick gå 27 genom vattnet på grund av all motström. Röda strecket är ca 5 sjömil, det var så långt vi lyckades komma mot nästa mål. Gul ring dit vi tänkt segla.
Inget ont som inte har något gott med sig. Tréguir visar sig vara en riktig pärla med anor från 600-talet och en katedral vars första delar är över tusen år gamla. Det höga tornet (33 m) stod klart 1785. En härlig gammal stad med sten och korsvirkeshus, flera av dem från 1400-talet. Vi fick en fin eftermiddag med crêpe (pannkakor) med hallonsylt till eftermiddagsfikat. Bra fiskaffär fanns det också.
Nu sitter vi i sittbrunnen och lyssnar på regnet som smattrar mot kapelltaket och hör vinden vina i riggen. Ett riktigt busväder drog in framåt kvällen och det ska enligt prognosen hålla i sig minst ett dygn. Skönt att ligga tryggt vid en brygga långt upp i floden.